Krig mellan världens bilproducenter

Det pågår ett krig mellan världens bilproducenter.
I det kriget försöker olika länders bilindustrier vänta ut varandra tills tillräckligt många konkurrenter har fallit bort. Varje nationell regering måste därför söka rädda just sin bilindustri över krisen. Kalla det en sorts protektionism, men det vore tjänstefel av Sveriges regering att offra Volvo och Saab för att andra länders biltillverkare ska kunna ta marknadsandelar. Att staten satsar för att försvara Volvo och Saab tills kriget är över är således en investering för framtiden.

För det internationella kapitalet spelar det ingen roll om det är svensk eller koreansk, tysk eller spansk bilindustri som överlever. Kapitalet känner inga nationella lojaliteter. När marknaden kommer igång igen är det bara att satsa på vinnarna.

För svenska folket blir det kännbart. Det inser Metall och går med på något så ovanligt som tillfälliga lönesänkningar.

Det är f.ö. ett oerhört slöseri med skattepengar att offra den egna bilindustrin för att andra bilindustrier i framtiden ska kunna ta över marknadsandelar. Regeringen verkar förblindad av miltonfriedmandogmer. Metalls överenskommelse med Svenskt Näringsliv borde få några fjäll att falla från regeringens ögon.

SvD
DN

En klasskämpe på SvD:s ledarsida

Jag har alltid trott att klasskampen är en filosofisk abstraktion. Eller åtminstone en – under ett finmaskigt nät av regelverk och institutioner – väl dold motsättning mellan egendomsägare och egendomslösa.
Särskilt i västvärlden där kapitalismen försett oss med välstånd, tillväxt och överkonsumtion.

Men så läser man kolumnen på SVD:s ledarsida ”En överdos välfärd ger biverkningar”. Där träder Elise Claeson fram som en dagens Marie Antoinette, som anser att folk som saknar bröd väl kan äta kakor.
Måste vi utnyttja alla rättigheter och bidrag som välfärdsstaten erbjuder, frågar hon inledningsvis och stöder sitt fortsatta resonemang på boken ”Välfärdslandets gåta” av läkarna Frank Lindblad och Carl Lindgren, (Carlssons förlag)
Elise Claeson hänvisar också med uppskattning till Louisianas guvenör Bobby Jindal som tackar nej till cirka 100 miljoner dollar i statligt stöd från Obamas regering. Själv har hon avstått från hjälp av Försäkringskassan sedan 1988. Att lägga sitt liv i statens händer är farligt och oansvarigt, anser hon.
”Välfärdsstatens ambitioner skapar biverkningar, precis som mediciner. Vi har fått nya sjukdomar, som orsakats av över- och feldosering av – välfärd. Sverige lider av hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och individfixering – och värst drabbas barnen. De förutsätts tåla hur mycket dagis som helst.”
Elise Claeson tycks vara okunnig om att problem är lika i hela västvärlden, oavsett välfärdspolitik. Hon tycks dessutom sakna kunskaper om människors levnadsvillkor. Ingen lägger frivilligt sina liv i statens händer.

Elise stödjer sig på två barnläkare som ställer fel diagnos på samhället. Förhoppningsvis går hon inte med sina sjuka barn till sociologer, historiker eller statsvetare för att få en sjukdomsdiagnos. Så korkad kan man väl inte vara när man nått positionen att skriva ledarkommentarer på SvD:s ledarsida?
Därför börjar jag misstänka att Elise Clasons text är ett ideologiskt inlägg och en klasskampsparoll.

Det fjantiga svenska folket

12 av 32 sidor av SvD 24 februari innehöll material om prinsessan Viktorias förlovning. Bröllopet ska stå sommaren 2010.
Svensk Damtidnings redaktör jublar inför utsikterna att öka tidskriftens upplaga. Hundratals tanter står i timmar och huttrar i vinterkylan på Slottsbacken för att få ge förlovningsparet presenter och hyllningar utan att få se skymten av paret.
Ekonomer räknar med att handeln ska generera arbete och miljonrullningar kring bröllopsspektaklet. ”Vi behöver litet glamour och glädje i denna svåra tid”, förklarar royalistiska kommentatorer som nu också ser förlovningen och giftemålet som kungahusets säkrade fortbestånd.

Medierna speglar bara folkets intresse, sägs det.
Hoppas inte svenska folket är så fjantigt som det förefaller i mediernas spegel.

Se upp för borgerliga ledarskribenter!

Ukraina, Lettland, Irland, Island – ¬ vad har de länderna gemensamt?
Jo de har alla, av borgerliga ekonomer och ledarskribenter, tills nyligen hyllats som tillväxtländer och politiska föredömen. Och de har, under krisen, mer eller mindre kollapsat.
Finns det ett samband mellan ländernas snabba tillväxt och deras ekonomiska kollaps?
Ett samband kan urskiljas: Samtliga länders regeringar har tillämpat Milton Friedmans ekonomiska dogmer och ekonomin har surfat på finansmarknadens uppgång.
Länder som hyllas på svenska borgerliga tidningars ledarsidor bör se upp. Katastrofen är nära!

Ukraina
Lettland
Irland
Island

När finanssufflén säckar

Globala företag, som t.ex. GM, tjänar inte enbart pengar på att producera och sälja produkter. De bedriver dessutom finansiell spekulationsverksamhet i stor skala. Valutatransaktioner, värdepapperisering, fastighetsspekulationer utgör en stor och viktig del av verksamheten.
Det innebär att ”vinster” inom finansområdet kan ge plus i bokföringen och samtidigt dölja förluster i produktionen. Vilket håller så länge som finanssufflén expanderar men när den säckar ihop blir produktionsbristerna synliga.
Om den finansiella verksamheten får för stor betydelse, i förhållande till den produktiva, lever företaget farligt. Ledningarna för företagen är väl medvetna om detta men kör så länge det går för att blidka kapitalägarna/spekulanterna som skiter i produktionen bara de kan göra kortsiktiga vinster.

Se General Motors årsredovisning 2007.
General Motors Corporation 2007 Annual Report

DN i dag
SvD i dag

E24 idag

Lätt att vara efterklok

I dag har vi facit och det är lätt att vara efterklok. Men för att i framtiden kunna vara klok före, måste vi idag se bakåt för att i fortsättningen kunna se klarare framåt.

År 2000 var nästan alla ”experter” positiva till att GM tog över SAAB.
”Nu kommer Saab att kunna jobba vidare med en engagerad ägare som har gott om pengar för att utveckla nya tekniska lösningar och som ser att det finns en nisch för europeiska bilar på den amerikanska marknaden. Jag tror att dagens avtal blir startskottet för en snabb expansion i Trollhättan.” skrev t.ex. bilekonomijournalisten Robert Collin då köpet blev offentligt. Han var inte ensam om den uppfattningen och naturligtvis fanns det då flera skäl till en sådan bedömning.
Och så sent som i juli 2008 sa bilindustrianalytikern Mats Carlsson till Sveriges Radio Väst: ”General Motors beslut att nästa generation Saab 9-3 ska fortsätta att tillverkas i fabriken i Trollhättan - tvärtemot vad som bestämdes för tre år sedan, då tyska Ruesselsheim vann den kampen - betyder att de anställda på Saab Automobile kan räkna med fortsatta jobb till åtminstone år 2015. Det nya beslutet visar att Saab och Sverige är strategiskt viktiga för GM”.

Då det så småningom blev uppenbart att SAAB inte gått med vinst sedan 1995 och att GM gång på gång tvingats skjuta till mer pengar och bilmarknaden nått en viss mättnad borde kanske någon grävande ekonomijournalist fått en impuls till att undersöka SAAB:s förutsättningar. Skedde det? Skeptiker fanns men ingen redovisade orsakerna till sina tvivel.
I dag kan man fråga sig: Kunde utvecklingen ha förutsetts? Vad var det som gick snett? Visste Wallenbergs, då de sålde, att SAAB var ett företag som skulle komma att gå dåligt?
Enligt rykten i affärspressen 2000 berodde GM:s köp på en schism mellan Wallenbergs och GM. Vad låg bakom ryktet? Sålde Wallenberg till GM trots att de misstrodde köparen?
Under åren med GM som ägare har flera intressanta utvecklingsprojekt stoppats inom SAAB. 2003 lanserades t.ex. Saabs etanolbilar helt emot GM:s vilja. GM trodde inte på etanol utan ville att Saab i stället skulle ta fram bilar med större motorer. Det blev som GM ville.
Vad gjorde marknadsanalytikerna innan världens bilmarknad säckade ihop?

Här finns ett forskningsområde för historiker och grävande journalister som åtminstone i efterhand borde kunna närma sig sanningen. Handelshögskolan, som är ointresserad av verkligheten, fortsätter väl att pyssla med sina kalkyler och modeller.


Läs dagens kommentatorer DN Lasse Swärd
SvD Nils-Olof Ollevik

Maud och Mona – skärp er!

Det är inte det minsta socialistiskt med statligt övertagande av produktion, om någon trodde det. Oavsett vem som än äger SAAB måste ägaren rätta sig efter marknadens och kapitalismens villkor.
Ett alternativ till att staten går in som tillfällig ägare i SAAB är att staten går in och garanterar lån tills köpare uppträder.
Om staten ska ta över SAABs produktionsapparat i Sverige bör det, i så fall, vara högst tillfälligt för att rädda de produktionsvärden som finns i SAAB antingen till dess att en kapitalstark ägare med erfarenhet av bilproduktion intresserar sig för SAAB eller tills en annan produktionsinriktning är genomförd. En produktionsomställning från bilar till annan produktion, exempelvis vindsnurror, tar emellertid enormt lång tid och kräver väldiga resurser.
Ett tillfälligt statligt stöd innebär en rekonstruktion med hjälp av skattebetalarnas pengar.
Men även en konkurs skulle kosta skattebetalarna, och de arbetslösa saabarbetarna, en hel del.
Det viktiga nu är att se till så att varken borgerlig eller socialdemokratisk dogmatism och partiopportunism får hindra förnuftiga lösningar.

Hör diskussionen mellan Maud och Mona
Läs i Svd och DN om regeringens ståndpunkt