En klasskämpe på SvD:s ledarsida

Jag har alltid trott att klasskampen är en filosofisk abstraktion. Eller åtminstone en – under ett finmaskigt nät av regelverk och institutioner – väl dold motsättning mellan egendomsägare och egendomslösa.
Särskilt i västvärlden där kapitalismen försett oss med välstånd, tillväxt och överkonsumtion.

Men så läser man kolumnen på SVD:s ledarsida ”En överdos välfärd ger biverkningar”. Där träder Elise Claeson fram som en dagens Marie Antoinette, som anser att folk som saknar bröd väl kan äta kakor.
Måste vi utnyttja alla rättigheter och bidrag som välfärdsstaten erbjuder, frågar hon inledningsvis och stöder sitt fortsatta resonemang på boken ”Välfärdslandets gåta” av läkarna Frank Lindblad och Carl Lindgren, (Carlssons förlag)
Elise Claeson hänvisar också med uppskattning till Louisianas guvenör Bobby Jindal som tackar nej till cirka 100 miljoner dollar i statligt stöd från Obamas regering. Själv har hon avstått från hjälp av Försäkringskassan sedan 1988. Att lägga sitt liv i statens händer är farligt och oansvarigt, anser hon.
”Välfärdsstatens ambitioner skapar biverkningar, precis som mediciner. Vi har fått nya sjukdomar, som orsakats av över- och feldosering av – välfärd. Sverige lider av hälsomani, stresspanik, välfärdsapati och individfixering – och värst drabbas barnen. De förutsätts tåla hur mycket dagis som helst.”
Elise Claeson tycks vara okunnig om att problem är lika i hela västvärlden, oavsett välfärdspolitik. Hon tycks dessutom sakna kunskaper om människors levnadsvillkor. Ingen lägger frivilligt sina liv i statens händer.

Elise stödjer sig på två barnläkare som ställer fel diagnos på samhället. Förhoppningsvis går hon inte med sina sjuka barn till sociologer, historiker eller statsvetare för att få en sjukdomsdiagnos. Så korkad kan man väl inte vara när man nått positionen att skriva ledarkommentarer på SvD:s ledarsida?
Därför börjar jag misstänka att Elise Clasons text är ett ideologiskt inlägg och en klasskampsparoll.