Okunnigt om avtalsrörelsen

Löntagarna bör, för att behålla köpkraften, avstå från löneökningar eftersom alliansregeringen gett dem lägre skatter. Det säger Maria Eriksson på SvD:s ledarsida i dag.
Hur okunnig får man vara för att få skriva på SvD:s ledarsida?

Menar Maria Eriksson att statens skattepolitik ska styra avtalsrörelsen?
Varför manade hon då inte aktieägarna att avstå från utdelning med hänvisning till skattesänkningarna? Bör arbetsgivarna bli mer generösa i avtalsrörelser som genomförs efter en skattehöjning?
De genomförda skattesänkningarna har för övrigt till stor del redan betalats av löntagarna genom försämrade a-kasseersättningar och ökade a-kasseavgifter. Räkna på det, och summan blir plus minus noll för löntagarna.

Lönerörelsen som nu börjar handlar om lönerna om ett och flera år. Vad vet vi om skatterna om ett år?
Dessutom har Borg och Reinfeldt lovat att det är pensionärerna, inte löntagarna, som ska få del av de kommande skattesänkningarna.

Avtalsrörelsen handlar inte om lönernas förhållande till regeringarnas skattepolitik.
Den handlar om hur stor andel av produktionsöverskottet som ska tillfalla löntagarna. Kapitalägarna vill behålla allt för sig själva eller helt bestämma om hur överskottet ska fördelas. Avtals- och lönerörelsen är en motkraft, en viktig demokratisk institution, som ger löntagarna röst i kampen om överskottet.
Naturligtvis kan man, som Maria Eriksson, välja sida i den kampen. Men det skadar inte med litet insikt.

M – miljonärspartiet

Nästan 39000 personer i åldrarna 20-64 år hade i förvärvsinkomst över en miljon kronor 2008.

Miljoninkomsttagarna finns mest i följande kommuner.

(Procent av kommunens inv.inom parentes)

-----------------------------Moderaternas andel av rösterna 2006
Danderyd (9,9)---------------59,7
Lidingö (6,0)----------------52,9
Täby (4,5)-------------------53,8
Nacka (3,4)------------------43,8
Sollentuna (3,1)-------------41,1
Lomma (3,0)------------------44,6
Vaxholm (2,7)----------------46,6
Vellinge (2,4)---------------55,9
Ekerö (2,2)------------------44,7
Stockholm (1,8)--------------35,1

I hela riket fick moderaterna i genomsnitt 26,2 procent av rösterna.
Bland miljoninkomsttagarna finner vi bl.a. värdepappersmäklare. En manlig sådan tjänade i genomsnitt 91900 kronor i månaden år 2008.
En manlig arbetare inom privat sektor tjänade i genomsnitt 23600 i månaden och en kvinnlig 21000.
Detta, bl.a., kan man komma fram till genom att studera Statistisk årsbok 2010 från Statistiska centralbyrån.
Några frågor inställer sig inför årets val
På vilket parti kommer miljoninkomsttagarna att rösta, nu när Moderaterna blivit ”arbetareparti”? Blir det nya miljonärspartiet ”nya moderaterna” d.v.s. Folkpartiet. Eller blir det rent av Mauderaterna.
DagensPS

Välstånd och välfärd

Sverige är ett av de länder som klarat sig sämst genom den ekonomiska krisen. Det visar den senaste upplagan av den så kallade välståndsligan från den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD.
Välståndsligan mäter hur stor bruttonationalprodukten, BNP, per capita är i de ledande industriländerna. Man har dessutom tagit med skillnader i prisnivå i beräkningen.
Inte överraskande är det Irland och Island som fallit tillbaka mest på välståndsligan om man jämför läget 2007 före krisen med siffrorna för 2009, som just presenterats.
Men vid sidan om dem är det Sverige som det gått sämst för, tillsammans med Finland.
Varken BNP-måttet eller det sätt som OECD mäter på är oomtvistat, men det är ändå ett mått.
Mätningen jämför nationer.
Vad vi inte har är en liknande jämförelse mellan olika socialgrupper eller regioner. En sådan jämförelse, om den fanns, skulle inte bara mäta välståndsskillnader utan också välfärdsklyftor.
Se mitt inlägg ”Klassklyftor i statistiken”

Att mäta och jämföra välstånd
Aftonbladet
Sveriges Radio P1

Centern får konkurrens på landsbygden

Missnöjet med centerpartiledningens stureplanspolitik tar sig olika uttryck bland centerns väljare.
En liten grupp f.d. centerväljare bildar ett nytt parti ”Landsbygdsdemokraterna”.
Än så länge är medierna snälla. Men så småningom kommer partiet, som aspirerar på riksdagsplats, naturligtvis att behöva svara på hur de ställer sig till, EU, EMU, sjukförsäkringsfrågor, statsbudgetfrågor, arbetsmarknadspolitik, skattepolitiken, rättsfrågor, forskningspolitiken, invandrarfrågor, finanspolitik m.fl. övergripande frågor.
I riksdagen måste de kunna se till hela landets intressen, precis som övriga riksdagspartier.
Det nuvarande ”programmet” upptas till stor del av rovdjurspolitiken och verkar vara ett högerinriktat enfrågeparti med fyra grundpelare: Traditioner och kulturarv, företagande och service, demokrati och påverkan samt framtidstro och utveckling.
Partiets grundare är frustrerade över utarmningen av landsbygden och centraliseringen och anser att de övriga partierna sviker landsbygden.
ATL
DalaDemokraten
Värmlands Folkblad
Intervju i Sveriges Radio
Aftonbladet
Expressen
SvD
DN

Klassklyftor i statistiken

Skolinspektionen, SI,har synat 50 skolor och funnit brister i arbetet mot kränkande behandling hos alla skolorna utom en - Fribergaskolan i Danderyd. Att skolan finns i Danderyd är inte förvånande.
När tidskriften ”Focus” i somras gjorde sin årliga lista över vilken kommun, av Sveriges 290, som det är bäst att bo i hamnade, som vanligt, Danderyd på första plats.
Danderyd är Sveriges miljonärstätaste kommun.
Exakt mitt i ”Focus” tabell, på plats 145, kom Pajala.
”Focus” utgick från 30 olika variabler i bedömningen. De kan sammanfattas i sex olika kategorier: Privatekonomi, skola&dagis, socialt&trygghet, fritid, jobb&tillväxt samt kommunens ekonomi.
Att Pajala hamnar så pass högt upp som på medelplats beror på att taxeringsvärdena på småhus i Pajala är så låga. Rankingen ger nämligen kommuner med höga taxeringsvärden sämre position eftersom det är ”dyrare att flytta till en sådan kommun”.
Vad som främst ger Danderyd förstaplatsen är faktorer som låg skatt, medborgarnas höga inkomster, höga utbildning och höga nettoförmögenheter liksom få sjukskrivningar. Danderyd är företagsvänligt vilket ger pluspoäng.
Det som å andra sidan tynger Danderyds placering en smula är relativt höga utgifter för skola, höga taxeringsvärden på villor, låg andel pappalediga medborgare och låga satsningar på idrottsföreningar.
Pajalas ranking hjälps upp av att skolan fungerar bra, att kommunen satsar på idrottsföreningar och, som sagt, av att taxeringsvärdena på småhus är låga.
Det som försämrar Pajalas placering är bl.a. hög kommunal skattesats, små och få nettoförmögenheter, hög andel alkoholrelaterade dödsfall, brist på nya företag och dåligt företagsklimat.
Danderyd har högt valdeltagande medan Pajala har lågt, vilket också påverkar positionen på Focus märkliga lista.

Går man till Statistisk Årsbok 2009 för jämförelser mellan kommunerna kan man bl.a. se att Danderyd har 30851 invånare och Pajala 6429.
I Danderyd röstade 52 procent av de röstberättigade på moderaterna och bara 6 procent på sossarna vid riksdagsvalet 2006.
I Pajala fick moderaterna 7 procent, sossarna 34 procent samt vänsterpartiet 24 procent.

Den sammanlagda förvärvsinkomsten per hushåll var 448504 kronor i Danderyd och 195910 kronor i Pajala, en skillnad på 44 procent.
55 procent av Danderydsborna hade 2008 en eftergymnasial utbildning på minst tre år. I Pajala var motsvarande andel bara 6 procent.

Skillnaderna mellan de bägge kommunerna är alltså stor. Vilka slutsatser drar man av detta? Att det är bättre att bo i en moderatledd kommun? Eller att de som har det fett röstar på högern?
På tal om höger så äger Svenskt Näringsliv ”Ekonomifakta” som sysslar med statistik och jämförelser. Där är statistiken mycket pedagogiskt upplagd men ger inte besked om skillnaderna i levnadsförhållanden. Syftet med statistiken är en helt annan.

Den som vill ha fakta och statistiska samband som belyser samhällsklyftorna måste knåpa med den själv eftersom det inte görs någon sammanställning som blottlägger klasskillnaderna.
Kunde det inte vara något för LO, Arbetarrörelsens tankesmedja, Arena och liknande att plocka fram den statistiken för allmänt bruk?

DN om "Jämlikhetsanden"
SvD
GP
DN

Hur oberoende är regeringsorganen?

Statsminister Fredrik Reinfeldt snubblade på statistiken i söndagskvällens partiledardebatt i SVT.
Han drog till med att sysselsättningen, trots krisen, har ökat med 100000 individer sedan 2006. Rätt siffra är 12000.
Naturligtvis försöker Östros att dra växlar på statsministerns dundertabbe.
Men litet märkligt är att SvD inte har en enda kommentar till detta på sin ledarsida. Eskilstuna-kurirens ledarskribent Alex Voronov är överslätande och förstående under rubriken ”Bra missat av Reinfeldt”.
Det kan finnas tekniska orsaker till att Reinfeldt fått fel uppgifter från sina underhuggare. Så man kanske ska ha överseende.
Men det kan vara värt att ha detta i minnet då Mona Sahlin gör en liknande miss.

Direktörerna - vår tids adel

Direktörerna i industrin, de som kräver att löntagarna inte ska få några löneökningar alls i år, har själva höjt sina månadslöner med nästan 50 000 kronor på två år. Industriarbetarna fick under samma period nöja sig med 1 600 kronor. Det visar en omfattande granskning som Dagens Arbete gjort.
Det hela är ett uttryck för samhällshierarkin och privilegiesamhället och visar vem som har makten i arbetslivet.
Men någon betydelse för lönerörelsen kan det knappast ha, utom möjligen en psykologisk.
Direktörernas löner och löntagarnas tillhör olika arbetsmarknader eftersom de har skilda relationer till produktion och kapital. Direktörer och löntagare konkurrerar ju inte med varandra om löneutrymmet.
Löntagarna säljer sin arbetskraft till kapitalägarna medan dirrarna får ersättning för sin lojalitet till ägarna och sin förmåga att leda företag, vad det nu innebär.
Skillnaden mellan direktörer och löntagare är i grunden den samma som skillnaden mellan adelsmannen och torparen före industrialismen.
Veckans Affärer
SvD
DN
ETC
GP
DagensPS