Arbetarrörelsens syn på ”vinster i välfärden”

”Vad ligger egentligen bakom den upphetsade kampanjen mot företagande och valfrihet i sjukvård, utbildning och omsorg?” frågar sig P J Anders Linder i dagens SvD.

Jag förstår inte vad P J Anders Linder menar med ” den upphetsade kampanjen” och Linder ger inga referenser annat än till Ekots lördagsintervju med LO-ordföranden. Den kan knappast betecknas som en upphetsande kampanj.

Men när det gäller debatten om ”vinster i välfärden” blir känsloargumenten ofta starka och debatten mer grundad på ideologiska dogmer än på saklig analys av problemen.

En sak är säker:
Arbetarrörelsen måste snart klara ut vad LO-kongressen menade med sitt beslut att ”En non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg.” och förtydliga SAP-kongressens 2009 inställning att vinster ska tillåtas inom välfärden.

De som rätt och slätt kräver ”förbud mot vinster i välfärden” måste tala om hur detta ska ske och vilka konsekvenser ett sådant förbud kan föra med sig.

Vänstern borde ha lärt sig att det inte räcker med goda syften och föresatser och att djävulen gömmer sig i detaljerna.

Här är några frågor i sammanhanget:

·         Välfärden blir allt mer krävande i förhållande till resurserna. Det stora och grundläggande problemet i välfärden är att den blir allt dyrare och kräver allt större resurser medan skatteinkomsterna blir allt lägre i förhållande till kostnaderna. Hur kan detta problem lösas?

·         Privatisering.
Om man vill ha bort privatiseringen inom välfärden. Vilken privatisering talar man i så fall om?
Menar man den där staten, landsting och kommuner köper tjänster av privata företag?
Eller avser man privata företag som äger och driver verksamheter inom välfärden?

·         Vad menar man med vinst?
Enligt NE avses med vinst då intäkterna är större än kostnaderna.
Ska det förbjudas att intäkterna blir större än kostnaderna?
Vinster kan ju uppstå även i nonprofitorganisationer. Ska dessa vinster förbjudas?
Är det den i bokslutet redovisade vinsten som ska förbjudas?
Hur hindrar man företag att gömma dessa vinster?
Om överskottet/vinsten betalas ut till ägarna är det en vinstutdelning. Är det utdelningarna man vill förbjuda?

·         Hur stor andel i välfärden drivs av privata företag? Hur stor andel i välfärdens investeringar täcks av privat kapital?
Hur stor andel i välfärdens investeringar täcks av skattepengar?
Hur beroende är de privata företagen inom välfärden av skattefinansiering?

Hur beroende av privata företag är välfärden?
Det skadar inte att grunda sina beslut på fakta. Tyvärr är sådana svåra att finna i debatten.

·         Vilka företag inom välfärden ska få vinstförbud? Privatläkare? Företag som levererar varor och tjänster till välfärden? Hemtjänsten?
Enligt ”Den offentliga marknaden 2011” utgiven av Dagens Samhälle används lika mycket pengar som går till välfärdsföretagen (skola, vård och omsorg) för att köpa relaterade välfärdstjänster som skolskjuts, läromedel, färdtjänst, ambulans, läkemedel, tandvård och medicinsk teknik. Vilka sektorer ska få vinstförbud?
Många företag inom välfärden har verksamheter inom olika sektorer av välfärdsområdet.
Hur gör man avgränsningar?

·         Hur ska ett vinstförbud utformas? Ska staten genom lagstiftning endast tillåta företag som återför vinsten i verksamhet att verka inom välfärden?
Lagstiftning? En Övervakningsapparat måste tillsättas. Var tas resurserna till detta? Polisen?
Ska skattepengarna fördelas så att privata företag får en lägre ersättning än NGO:s? Hur rimmar det med lagstiftning om offentlig upphandling, konkurrensneutralitet och gällande konkurrensregler?
Några av de NGO-företag som verkar inom välfärden hittar du här:

En ändring av lagarna blir en lång och utdragen process.

·         Ska staten, kommuner och landsting ta över de verksamheter som idag drivs av privata företag? Vilka konsekvenser har det för skattebetalarna?

Vilka alternativ finns för att hindra att skattepengar förs över till privata investerare och profitörer?

Senaste bloggat om vinster i välfärden

http://matteoni.blogspot.se/2012/04/vad-menar-du-lena-sommerstad.html

http://matteoni.blogspot.se/2012/04/vad-ar-det-som-ska-forbjudas.html

Palatskupp inom alliansen?

Det är först i bilen hem från flygplatsen i går kväll som jag på radion får höra att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin avgått.
Enligt vad han själv sagt, på grund av personliga skäl och på grund av mediernas förföljelse av ministerns tre barn.
Aftonbladet har antytt, meddelar radion, att tidningen ligger på en snaskig historia om att Littorin begått ett brott 2006 och därför, inför hotet om att brottets karaktär ska avslöjas, föredragit att dessförinnan avgå.
Är jag i Sverige? I Frankrike, Italien eller England där den politiska kampen sker via förtalskampanjer kan sådant hända, men här?

Radioreportagen gör inga politiska analyser under dagen utan vältrar sig i spekulationer även om det sker på ett mer sofistikerat sätt än i kvällspressen.
På SvD :s ledarsida får jag en annan vinkel.
P J Anders Linder har svårt att dölja sin glädje över avgången. Efter några pliktskyldiga fraser om vad Littorin gjort för den borgerliga arbetsmarknadspolitiken, skriver Linder att Littorin
”…har varit flitig med stoppknappen också. Inte minst i debatten och opinionsbildningen, där han har förkunnat den svenska 1970-talsmodellens förträfflighet med den nyfrälstes glöd. Han uttalade sig till exempel om den fackliga blockaden av salladsbaren Wild’n’Fresh på ett sätt som skar i hjärtat på borgerliga väljare.”

Man anar att Littorin haft svagt stöd för sin linje hos de dogmatiska nyliberalerna kring Svenskt Näringsliv och SvD:s ledarredaktion samt i Centerns och Folkpartiets pariledningar.
Det finns säkert flera skäl varför Littorin avgår, men man behöver inte vara politiskt geni för att räkna ut att han haft det jobbigt med liberaldogmatikerna.
Ledarens rubrik är ”Låt C ta vid efter Littorin”.
Littorins avgång kan vara resultatet av en palatskupp inom alliansen som ska driva arbetsmarknadspolitiken i Svenskt Näringslivs riktning.

AB
DN
AB
Expressen

Kapital tankeoreda i huvet på redaktör Linder

Kapitalism är inte en ideologisk storhet.
Dagens kapitalism är ett resultat av människors strävanden under tusentals år. Under utvecklingens gång har vissa företeelser i samhället förstärkts medan andra har tryckts undan. Hierarkier, belöningssystem, centrum och periferi, kapitalbildning, mänskliga relationer, värderingar, arbete och produktion har sakta förändrats under historien. I dag har vi världskapitalismen som ett resultat av den historiska utvecklingen och det finns inga alternativ i nutiden.
Det kapitalistiska systemet har vuxit fram under historien utan plan och utan mål och den fortsätter att förändras på samma sätt.
Liberalismen och socialismen är däremot två ideologier som förhåller sig på skilda sätt till den existerande världsordningen – kapitalismen.
I P J Anders Linders resonemang i dagens SvD blir allt till en ena röra då han blandar samman begreppen.
Men han är inte ensam om förvirringen. Den förekommer tyvärr även inom vänstern.
Axess