Vad kan Kinas makthavare göra?

På samma sätt som USA:s nya ledning står inför stora svårigheter har Kinas ledare många svårbemästrade problem framför sig.

Den nya kinesiska ledningen måste bland annat ta itu med en hotande inflation, växande sociala och ekonomiska klyftor, den omfattande korruptionen, miljöförstöringen och den politiska ofriheten.

Den kinesiska politiska ledningen har visserligen några fördelar framför den amerikanska. Kinas ekonomi visar fortfarande god tillväxt och det politiska enpartistyret ger Peking betydligt större politiskt manöverutrymme än vad den besvärliga demokratin kan erbjuda.

Men den kinesiska politiska centralmakten är inte enväldig. De regionala och lokala ledningarna i landet har ett stort inflytande inom sina respektive områden.

Centralregeringen måste hålla de regionala och lokala makthavarna på gott humör vilket kan bli svårt. Inte minst i kampen mot korruptionen eftersom en sådan kamp hotar de regionala och lokala ledarnas intressen.
Korruptionen är utbredd på alla nivåer, dessutom blir det svårt att genomföra reformer på grund av Kinas massiva byråkrati. Även den måste reformeras.

Men de regionala makthavarna och lokala tjänstemännen är knappast de enda hindren för reformer. 

Ledarna i Peking har hittills gynnat statsägda företag som många anser vara nyckeln till partiets grepp över den ekonomiska makten och nära knuten till den högsta politiska eliten. Makthavarnas personliga intressen i dessa enorma statliga företag innebär stora hinder för effektiva förändringar ekonomin.

Nu krävs också stora infrastruktursatsningar och fortsatt kamp mot miljöförstöringen och en beslutsam kamp mot de växande sociala och ekonomiska ojämlikheterna vilket leder till ökande sociala spänningar.

Men en konservativ maktelit är, med rätta, rädda för att reformer kan generera förväntningar och krav på nya och ytterligare reformer. 

Ofrånkomligt är att en stor del av det ekonomiska överskottet måste gå till uppbyggnad av det sociala trygghetssystemet.  Den processen kan inte ske utan att det uppstår krav på demokrati, fria fackföreningar, pressfrihet och oberoende domstolar.

Klarar det kinesiska enpartisystemet detta?

Folkets Dagblad Kina 

China Daily 

ForeignPolicy 

Världsbanken om Kina 

WorldReport 2012: China

Utrikespolitiska institutet landguiden, Kina 

People'sRepublic of China and the IMF 

Amnesty om Kina 

SvD Näringsliv  

Affärsvärlden

DN 

Vad kan presidenten göra?

I morgon står det klart.

Barack Obama eller Mitt Romney är USA:s president.

Men oavsett vem som vinner kommer presidenten inte kunna hindra USA:s fortsatta väg mot en allt djupare kris. 

·         Vad kan presidenten göra när det gäller bostadsmarknaden?
3,9 miljoner bostäder i USA har slutat i utmätning sedan krisen startade i september 2008. En tredjedel av dem utmäts just nu.
I Cleveland och Detroit rivs hus på löpande band för att hålla priserna uppe på dem som ännu bebos. I Kalifornien och Florida syns krisen över hela delstaten med 111 000 respektive 92 000 utmätningar per månad.

Läs mer:

·         Vad kan presidenten göra åt den skenande statsskulden?
Den har i dagarna, enligt Comeback America Initiativ passerat 71 300 miljarder dollar. Ökningen är tio miljoner dollar i minuten. År 2000 var samma siffra 20 000 miljarder dollar.
Den redan höga statsskulden är med andra ord ingenting mot vad som väntar.
Om inget drastiskt görs kommer budgetunderskottet år 2037 ha ökat till över 17 procent av BNP. Statsskulden springer iväg till hela 200 procent av BNP.
Då räknar Congressional Budget Office, CBO, ändå bara med den del av skulden som finns i publik ägo, och inte de skuldebrev som staten ställt ut till sig själv och som ligger i fonder tillhörande Social Security och Medicare. Läs mer:

   Vad kan presidenten göra åt de ökade sociala klyftorna?
De rika blir rikare och de fattiga fattigare.
De rikaste 1,2 miljoner hushållen, som tillsammans utgör den översta procenten på rikedomsskalan, ökade sina inkomster med 5,5 procent förra året enligt U.S.Census Bureau. För de 96 miljoner hushåll som utgör de nedre 80 procenten föll istället inkomsterna med i genomsnitt 1,7 procent.
Ekonomen Emmanuel Saez på det anrika amerikanska universitetet Berkeley har dessutom räknat ut att 2010 så gick 93 procent av inkomstökningen till den rikaste procenten amerikaner. Det har gjort att inkomstklyftan mellan rik och fattig är större än den varit på över 40 år.
Läget är värre i USA än i länder som Uganda och Kazakstan, och att tanken om att varje generation ska få det bättre än den föregående nu inte längre gäller i USA. Läs mer:

Arbetslösheten är 7,9 procent och ökar för vissa grupper t.ex. den svarta befolkningen enligt

Bureau of Labor Statistics

·         Vad kan presidenten göra när det gäller klimatet?

USA står för nästan en fjärdedel av världens koldioxidutsläpp och har, om man bortser från en handfull oljeproducerande stater och småstater, det högsta koldioxidutsläppet i världen per capita. Det är mest utsläpp kring de stora industristäderna, både på väst- och östkusten. Trots det har USA inte ratificerat Kyotoprotokollet. Naturkatastrofer som Sandy drabbar USA allt oftare och värre. Läs mer:

·         Vad kan presidenten göra mot polariseringen inom politiken?

Enligt den kunnige USA-kännaren Erik Åsard är polariseringen större än någonsin. Se dagens understreckare i SvD. 

Läs också samma tidnings Brännpunkt

Polariseringen blockerar möjligheterna till konstruktivt samarbete och samförstånd mellan de politiska blocken.  

·         Vad kan presidenten göra mot att tillväxten sjunker och att stormakten Kina tar över världens ekonomiska ledarskap?

Enligt Federal Reserve är tillväxten måttlig medan Kinas tillväxt fortfarande kommer att vara hög.

År 2017 kan Kina gå om USA räknat i BNP anpassad efter lokal köpkraft, enligt IMF.
Se Landguiden från Utrikespolitiska Institutet

Härtill kommer att finanskrisen i världen antingen fortsätter att löpa amok eller kollapsar vilket drabbar en stat som USA extra hårt.

Vad kan presidenten göra?

DN Ledare 

SvD Ledare 

SvD Ledare 

AB Ledare 

Expressen Ledare 

SvD blog

SvD Näringsliv  

SvD Näringsliv 

Människan - skapelsens krona till bacillerna tar över

Den 28 oktober diskuterades antropocentrism i P1:s Filosofiska Rummet.

”Antropocentrism- om människan som skapelsens krona”. 

Antropocentrism är människans tendens att sätta sig själv i centrum,

Ann Heberlein, etikforskare och författare, Mathias Osvath, som jämför kognitiva mekanismer mellan olika djurarter och Helena Pedersen, som bedriver kritiska djurstudier samtalade om huruvida människans överhöghet är berättigad. Att mena att just människolivet är heligt och okränkbart blir ju på bekostnad av de andra djuren. Man frågade sig hur vi människor bör leva och förhålla oss till övrigt liv på jorden.

De tre är väl inte direkt några djurrättsaktivister men de var nog överens om att det inte finns något som säger att människan står över djuren. Människor och djur är lika inför naturen.
Människans rätt att döda djur är självpåtagen och i grunden felaktig.

Diskussionen fördes som vanligt på ett teoretiskt plan utan att snudda vid konkreta frågeställningar.

Men man kan fråga sig om vi verkligen kan och vill jämställa oss med likmask, gonorrébakterier, kackerlackor, myggor och löss. För att ta några exempel från djurlivet.

Och bara genom att diskutera frågan om jämställdhet med djuren har vi ju satt oss över dem. De för knappast samma resonemang.
Och man kan inte genomföra något allmänt val där giraffer, maneter, albatrosser m.fl. varelser i vår herres hage får vara med och rösta om saken. 

Om vi bestämmer oss för att inte plåga andra levade varelser, vilket jag anser att vi bör göra, så är det ett beslut som vi människor tar utan djurens medverkan.

Vi lever inte i paradiset utan måste skydda oss från viss andra djur, (ibland även från oss själva) och ända sedan vi drevs ut från nämnda paradis har vi varit tvungna att äta djur för vår överlevnad, precis som de flesta andra djur gör.

Ingenting säger att vi är jordens herrar, men vi måste vara det för att överleva fram till dess att vår art helt har dött ut och andra tagit över.
Antagligen blir det några bakterier.

USA:s stasskuld ett hot mot världsfreden

SvD Näringsliv rapporterar om USA:s enorma statsskuld och ekonomijournalisten Andreas Cervenka behandlar ämnet i sin söndagskrönika.

 Artikeln sammanfattas i ingressen:

” Ni kommer att behöva betala mer till staten men få mindre tillbaka. Annars hotar en katastrof. Det är den svårsmälta sanning som USA:s president, oavsett vem det blir, för eller senare måste berätta för det amerikanska folket. Problemet tar inga kafferaster. Det växer i en takt av tio miljoner dollar. Varje minut.”

Det läskiga är att ingen presidentkandidat rår på problemet som hotar hela världsekonomin.

David Walker, USA:s motsvarighet till riksrevisor, driver rörelsen Comeback America.
Han menar att för att förstå storleken på USA:s ekonomiska problem bör alla regeringens olika skulder och framtida ofinansierade åtaganden räknas med: militära och statsanställdas pensioner och framförallt Medicare och socialförsäkringssystemet Social Security. På Comeback Americas hemsida finns ett räkneverk som visar hur mycket det rör sig om. Den 18 oktober passerade siffran 71 000 miljarder dollar. Ökningen är tio miljoner dollar i minuten. År 2000 var samma siffra 20 000 miljarder dollar.
 

"Alla politiker på högerkanten som säger att de inte kommer höja skatterna är en del av problemet, inte av lösningen. Alla till vänster som säger att de inte ska röra Medicare eller Social Security är en del av problemet, inte av lösningen, slår David Walker fast"

Ser man till historien har liknande statsskulder, som inte fått sin lösning på annat sätt, resulterat i krig. Cervenka drar inte slutsatsen, men mycket talar för att en del av hotet mot världsfreden är USA:s statsskuld.

Partistöd i USA och Sverige

Svenska företag pumpar in pengar i det amerikanska valet.

Läkemedelsbjässen Astra Zeneca har donerat drygt 14 miljoner kronor, skriver SvD på gårdagensNäringslivssidor.

Astra Zeneca listas som den 93:e största bidragsgivaren i det amerikanska valet, av Center for responsive politics (CRP), ett analysföretag som håller koll på hur politikerna och partierna får sina pengar.

Andra ”svenska” företag som ger pengar i den amerikanska valrörelsen är Swedish Match, Skanska USA Building, Securitas, Ericsson, ABB och AB Volvo.

I Sverige är Moderaterna och SD de enda partier som motsätter sig öppen redovisning av partistöd.

Det sista moderaternas före detta partisekreterare Sofia Arkelsten  föreslog innan hon avpolleterades var att det behövs en lagstiftning om partifinansiering.
Men nu ett halvår senare verkar det som om moderaterna glömt bort förslaget.

Vågar ”det nya arbetarpartet” inte avslöja varifrån stödet till partiet kommer?

Expressen ledare

Expressen debatt

Open secret org. Centerfor responsive politics