Regeringen ska sälja upp till 255 miljoner av statens aktier i bankkoncernen Nordea, motsvarande 6,3 procent av aktierna, enligt ett pressmeddelande från finansdepartementet.
Intäkterna från svenska statens företag var 352,8 miljarder kronor 2009.
Staten får således regelbundet in en bra slant genom sitt företagsägande.
Att sälja ut statliga företag, eller delar av företagen, ger staten en engångssumma men minskar statens inkomster på lång sikt.
Dålig ekonomi alltså.
Vid en utförsäljning av Nordeaaktier kan det vara andra staters banker som köper. Den statliga investeringsfonden i Abu Dhabi, Abu Dhabi Investment Authority, Adia, passade t.ex. på att köpa 2,5 miljoner aktier i Nordea 2008. De är säkert intresserade även denna gång.
Det skulle innebära att det statliga ägandet fortsätter, men med andra stater som ägare.
När Nordeaaktierna säljs ut minskar statens och regeringens möjligheter att påverka bankernas maktutövning. Och inte lär utförsäljningen minska storbankernas monopol, tvärt om.
Fjärde kvartalet förra året blev Nordeas rörelseresultat 1.071 miljoner euro.
Nordea ger alltså staten inkomster både genom vinsterna och genom skatter.
Försvinner ägandet ut minskar inte bara utdelningsvinsten utan även skatteinkomster.
De svenska skattebetalarna har också del i Nordea, inte minst genom de skattepengar som under krisen stöttade banken. Nu försvinner detta värde till utländska ägare.
Hur resonerar regeringen, egentligen?
Regeringen måste vara medveten om att det bara är en kortsiktig vinst att sälja.
Det finns ingen annan förklaring än att det är liberaldogmatikerna i regeringen som låter sina stelbenta idéer gå ut över statsinkomsterna.
”Staten ska inte äga företag” lyder den stenhårda dogmen.
Den ekonomiska verkligheten är en annan. I vissa fall kan statligt ägande vara nödvändigt eller rent av bra. (Därmed inte sagt att dogmatikerna på andra kanten har rätt, nämligen att statligt ägande alltid är bra eller ”demokratiskt”).
Pragmatism är alltid bra i ekonomiska sammanhang.
Dogmen motbevisas inte bara av den ekonomiska historien utan kan studeras bl.a. i dagens tillväxtländer i Asien. De har byggt sin tillväxt på att kombinera statlig kapitalism med privat. Det har stimulerat tillväxten.
Innan utförsäljningen sker bör alla fakta i affären redovisas för allmänheten. För hur många medborgare vet att regeringen i onödan slösar bort skattepengar?
I SvD 110205 kommenterar oberoende finansanalytiker Peter Malmqvist affären.
Privata Affärer
E24
Affärsvärlden
SvD
SvD
DN
DN
DN
Veckans Affärer
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
oj, tänkte först bemöta ditt inlägg men det blir alldeles för mycket jobb :) det enda jag orkar kommentera är att intäkter till bolagen var 350 miljarder. Vinsten, och sådels det som staten får ta del av, var 34 miljarder.
5 miljarder blev på kort tid 19, en bra affär...
19% ner till 12%, vilken skillnad i inflytande tror DU det medför ...
Marknaden gör naturligtvis en bedömning av värdet inklusive framtida utdelningar. Det man förlorar i avkastning på Nordeaaktier vinner man i minskade räntebetalningar på statsskulden. Om det vore självklart bättre att ta utdelningarna, så skulle man såklart inte sälja.
Det enda staten får in om man behållit aktierna är eventuell aktieutdelning. Och bara 19% av den ...
Bolagsskatt på eventuell vinst får man in oavsett om man är ägare eller ej.
Det kostar att ligga ute med 19 miljarder i lån (som nu kan betalas av).
Det är inte så svårt ...
Att sälja Nordea och använda de pengarna till att betala av på statsskulden är väl investerade pengar. De är inga pengar man "satt sprätt på". Men det hade det varit om man förbrukat dem. Då kunde jag hålla med dig, inte när de går till att betala av statsskulden. Helt enkelt en sund riskminimering att göra sig av med riskabla bankaktier medans det finns någon som vill betala.
Skicka en kommentar