Man behöver inte vara ekonomisk journalist för att ha upptäckt att Grekland länge levt över sina tillgångar.
Grekland är ett utpräglat lågskatteland med usel skattemoral. Korruptionen är utbredd liksom den svarta ekonomin. Arbetslösheten är hög. Miljöproblemen skjuts på framtiden, de statsanställda har haft förmåner som inte täcks av statens finanser, andelen egenföretagare är större än andelen löneanställda varför fackföreningsrörelsen är svag.
Situationen har blivit ohållbar sedan den tidigare grekiska regeringen fifflat med nationalräkenskaperna och den nationella statistiken. När sanningen nu på ett smärtsamt sätt uppenbaras måste omvärldens godtrogenhet förklaras. Varför har omvärlden, främst EU och ekonomijournalister, inte genomskådat den grekiska regeringens bluff?
I dagens P1 ”God morgon världen” försöker några journalister förklara detta på ett något märkligt sätt.
De vanligtvis mycket duktiga journalisterna menar att vi förblindats av arvet från den stora ädla grekiska antiken. Vi har helt enkelt sett varenda grek som en reikarnerad Sokrates eller Aristoteles. Vår idealiserande hellenism skulle alltså ha hindrat oss från att se dagens ekonomiska och politiska sanning.
Nu råkar det ligga 2400 år mellan antikens Athén och dagens Grekland. Under mer än tusen år har Grekland varit ett ockuperat efterblivet land av fåraherdar, klanstrider, vendettor och inbördeskrig.
Varför skulle vi betrakta dagens greker med idealiserade antikfärgade glasögon? Händer det med andra än med greker?
Många inflytelserika journalister hyllade, för inte så länge sedan, Island som ett ekonomiskt föredöme. Berodde deras ekonomiska blindhet på att de såg islänningarna som ättlingar till vikingarna? Vikingatiden ligger ju bara hälften så långt bort i tiden som den antika demokratiska tiden i Athén. Kan Berlosconis Italien förklaras med vår syn på kejsartidens Rom?
Nä, nån måtta får det vara på historiska bortförklaringar. Även när det gäller Grekland.
Grekland i siffror
AB
Expressen
SvD
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Euron är en artificiell valuta som nu äntligen smällt in i den vägg som kallas för Verkligheten. Ärligt, de små och fattiga länderna klarar sig bäst utan EU - för EUs one-size-fits-all politik är otroligt destruktiv för länder med så skilda ekonomiska system. Det andra är att rika länder klarar sig bra utan Eurons strypsnara, se bara Sverige som tack vare att vara utanför kunnat slippa samma snara som nu snär Grekland.
Du satte ett perspektiv som verkligen tjongade till i min analysvärld. Såklart är det en delförklaring. Sektledarna i EU grundar sina idéer om ett nytt Pax Romana, som både franker och germaner kan ställa upp på (Charlemagnes ättlingar?).
Men man bygger det på samma korrupta byråkratier från förr. Vilket gör att verkligheten hinner ikapp de ideologiska försäljarna (journalister, PR-agenter, politiker och katolska kyrkan), men det tar ett tag till.
Man säger att nationalstaterna ej kunde hålla fred, men att flera enade nationalstater kunde. Men nu är vi i Afghanistan och krigar. Konflikterna har endast förflyttats! Det är ju människan som behöver förändras och förbättras psykologiskt och i sin konflikthantering.
Större organisationer förflyttar endast kriserna i tid. Du kan dölja problem längre med en stor organisation, men sedan smäller det till rejält, istället för lite. Men då är du "To big to fail", vilket sektledarna i EU hoppas på. Därför vågade man i Lissabonfördraget stoppa in en "lämnandeklausul".
Skicka en kommentar