Vårt behov av nationalism

I dag skriver Håkan Boström i GP om vårt behov av nationalism.

”Den svenska vi-känslan, det gemensamma projektet, har under efterkrigstiden knutits till rationalitet och jämlikhet. Nationalismen som föreställning har däremot misskrediterats.”
Skriver Boström och fortsätter med att berätta hur viktig nationalkänslan är för sammanhållningen.

Tydligen ser han en stat – Sverige ­- i vilken ”vi” alla har ett gemensamt projekt. Alla drar åt samma håll, alla sitter vi i samma båt. Redan genom begreppet ”vi” har han ju definierat en nationell gemenskap.

”Vi” det är Antonia Ax:son Johnson likväl som tiggerskan utanför ett av hennes varhus… Nej visst nej, tiggerskan är väl kanske inte svensk men om vi säger att ägaren till Axfood och kassabiträdet har sin nationalitet gemensamt. Om nu inte kassabiträdet tillhör en annan nationalitet förstås. Men henne ska vi ju i så fall försöka integrera så att hon blir det.

Jag håller med om att Sverige som nation existerar. På samma sätt som Gud gör det.
Varför finns Gud? Antagligen för att tron på en högre makt fyller ett behov och en funktion som straffande, dömande och förlåtande. Och som är enande (ganska) för dem som tror.
Men där finns ju problemet med att Gud i världen inte är vår gemensamma. ”Vår” kristna Gud är ju inte densamma som Allah.
Som ateist existerar ingen av dem för mig personligen utom att jag vet att många tror att de existerar.
Med tanke på att Sverige är en av över tvåhundra stater i världen och att det kanske finns lika många nationaliteter så gäller det att hitta det speciella med den svenska nationaliteten.
Fanan, nationalsången, naturen, språket, kulturen, modellen, mentaliteten, avundsjukan, jantelagen för att nämna några som brukar nämnas. Men de finns ju överallt i världen. Inte svenska förstås.
Vi har ju vårt svenska kungahus men som republikan har jag svårt att uppbåda någon känsla för det.

Det är då ledarna för olika nationer ska hetsa folk i andra nationer som nationalismen kommer mest till sin rätt.
Det där vet säkert också Boström. Men han är angelägen om att ”vi” har ett gemensamt projekt.
Varför? Jag tycker mig märka att det är för att han är angelägen om sammanhållningen.
Men jämte den nationella sammanhållningen finns många andra sammanhållningar och motsättningar av olika intensitet och styrka. Favoritlaget i fotboll, företaget som jag jobbar hos, facket, närsamhället, familjen…
You name it som det heter på svenska.

Vilken sammanhållning är starkast? Vilken kan utnyttjas av makthavare? Vilka intressemotsättningar ska döljas med nationalismens hjälp?

Boström anser att nationalismen är en oskyldig känsla. Framför allt är det fel att skylla andra världskriget på nationalism. En sådan koppling är falsk historieskrivning skriver han.
”De tyska nazisterna ville ersätta nationalstaten med en mystisk rasgemenskap och respekterade inga nationsgränser. De italienska fascisterna drömde om ett imperium runt medelhavet. Nationalismen har däremot historiskt varit intimt sammanbunden med folkliga och liberala demokratisträvanden. Föreställningen om ett folk är en primär förutsättning för demokrati.”

Nationen ”Storbritannien” bekämpade både nazister och fascister under andra världskriget. Trots att ”Storbritannien” var just ett imperium. Vilket inte hindrade Churchill att vädja till engelsmännens nationella känslor.
Och Mussolinis mål var just att framhålla de nationella intressena framför andra, till exempel framför kampen mellan kapitalägare och löntagare. Den nationella intressegemenskapen skulle dölja intressemotsättningarna mellan kapital och arbete.
Boström vill att ”vi” återknyter till en förlorad nationalkänsla och skyller ”vår” dåliga känsla för den svenska nationen på den svenska efterkrigspolitiken:
”I få andra länder – utanför östblocket – var de styrande så framgångsrika i att bryta ned det civila samhället som här. Traditionellt borgerliga bastioner som försvaret, universiteten och kyrkan underkuvades eller inlemmades i den kulturradikala hegemonin. Endast näringslivet var starkt nog att bevara sin självständighet.”
Snacka om historieförfalskning och brist på logik.
Han talar om en tid då folkrörelserna (det civila samhället) var historiskt starkast och då näringslivet allt mer orienterade sig internationellt.
De nationella gemenskapskänslorna har under de senaste hundra åren alltid uppammats av makthavarna, även av ledarskribenter, då det gällt att uppnå krigiska mål och/eller dölja ekonomiska, sociala och kulturella intressemotsättningar.

Frågan är vad Boström vill dölja.

Se min blogg 29 juni ”Svenska folket finns inte”

Margit Silberstein SR 10 juli ”Partierna leker med elden”

 
MarieDemker, professor i statsvetenskap i GP 13 juli ”Partiledarna bör akta sig för att leka med elden”
 

Frågor om folkomröstningar

Många anser att det mest demokratiska sättet att fatta politiska beslut på är genom beslutande folkomröstning.

De anser att vår svenska indirekta demokrati, det parlamentariska systemet med valda representanter som i en riksdag fattar de politiska besluten, skulle ersättas av ett system där folket genom direkt omröstning får besluta.
Utgångspunkten för dem som tror på folkomröstningar är att folket, eller dess majoritet, alltid har rätt. Folket kan inte ha fel.

Jag är inte säker på att alla som tror på folkomröstningar till exempel även anser att de anställda i ett företag borde få bestämma över företagens skötsel och att företagsbeslut skulle föregås av omröstningar bland de anställda. Företagsstyrelsen skulle bara få verkställa vad de anställda beslutat.
Eller att de anser att folkdomstolar borde ersätta dagens domstolar med juridiskt utbildade domare.
Allt för ofta har vi sett hur ”folket” förvandlats till mobb för att riktigt lita på folkmajoriteten.

Problemen med folkomröstningar är flera.

1. I det nuvarande politiska systemet kan regering, riksdag eller parti ställas till ansvar för politiska beslut. Medierna bevakar den politiska beslutsgången.
Vem eller vilka ska ställas till ansvar för beslut som tas i folkomröstningar?

2. Politiska frågor är ofta komplicerade och ett beslut kan ha stora konsekvenser för många områden och grupper av medborgare.
Det krävs med andra ord en hel del kunskap för att kunna ta ställning.

Kan man lita på att ”folket” har satt sig in i frågorna och kan bedöma dess konsekvenser innan de röstar?

3. En del politiska frågor berör minoriteter. Exempelvis kan frågan handla om ökat eller minskat ekonomiskt stöd till flyktingar, glesbygd, miljardärer, åldringar, missbrukare m.fl.
Är det rätt att en folkomröstningsmajoritet ska avgöra i sådana frågor?

4. I riksdagen debatteras varje fråga före beslut.
Först av medlemmar inom de olika partierna därefter i riksdagsdebatten där opposition sakligt argumenterar mot regeringen. Riksdagsmännen läser utredningar och sätter sig in i frågorna. Frågan blir grundligt belyst från olika håll.
Konsekvenser för olika områden och skilda samhällsgrupper blir belysta. Ska man kräva att samma genomlysning av frågan görs av ”folket” inför en folkomröstning?
Finns det en risk att folk röstar utan att ha satt sig in i vad frågan gäller?

Den främsta källan till kunskap i politiska frågor som allmänheten har är medierna. Kan man lita på att medierna belyser frågorna allsidigt?

5. Politiska frågor är inte fristående från andra ekonomiska, sociala och kulturella frågor utan allt hänger samman och påverkar vartannat. Beslut i en fråga påverkar, och påverkas av, många andra frågor. Olika intressen, konsekvenser, idéer och kunskaper avgör hur frågan behandlas.
Kan en väljare som inte följer den politiska utvecklingen ha en tillräcklig överblick och sakligt bedöma konsekvenserna av vilka intressen som gynnas, hur resultatet påverkar andra och hur hen själv påverkats att välja?
I dag påverkas enskilda länders politik av globaliseringen, finansintressen, internationella organ och institutioner utanför den nationella politikens område.
En folkomröstning är nationell och kan inte ta in frågeställningar om denna påverkan.

6. De politiska frågeställningarna är inte alltid sådana att de kan avgöras med ett Ja eller Nej, För eller Emot.

Men i en folkomröstning måste frågan formuleras på ett enkelt sätt för att inte missförstås eller missuppfattas. Resultatet måste vara lätt att tolka. I riksdagen kan politikerna däremot nyansera och kompromissa fram ett beslut som flera kan acceptera.
Den förenklade frågeställningen gör att även resultatet blir förenklat.

7. I vår riksdag sitter valda ombud. Vi förutsätter att de är omutliga. Detta kontrolleras bland annat av media.
Men ute i stugorna kan det finnas människor som lätt kan köpas till att rösta på visst sätt. Hur kan man vara säker på att så inte sker? Hur ska detta kontrolleras?

8. Medlemsomröstningar i mindre församlingar som på ett möte i klubbar, byalag, föreningar och liknande fungerar ju så varför inte folkomröstningar i staten och kommunerna?
I en förening med särskilda mål och stadgar är konsekvenserna inte sådana att de går utanför mötesdeltagarnas eller föreningens sfär.
I statliga nationella och kommunala församlingar berör frågorna ofta även dem som inte röstar.

Folkomröstningar, resultat 1922-2003, SCB

Direktdemokraterna

Göran Rosenberg om felet med folkomröstningar. Godmorgon Världen SR P1 3 juli

Svenskt Näringsliv och allianspartierna vill sänka lönerna och sätta den svenska modellen ur spel.

Svenskt Näringsliv och allianspartierna vill skapa enkla låglönejobb för att arbetslösa ska kunna få jobb. På femtiotalet fanns det nämligen sådana jobb och då var arbetslösheten låg.

Men resonemanget är lika intelligent som att om man ersatte datorer med kulramar skulle många arbetslösa få arbete.
Eller att om man tog bort byggkranar på byggen skulle det behövas fler armar inom byggindustrin.
Och om man skippade mjölkmaskiner i mjölkproduktionen skulle enkla arbeten skapas och tusentals mjölkerskor skulle få jobb.
Man skulle kunna förbjuda avverkningsmaskiner i skogsbruket och ersätta dem med timmerhuggare. Det skulle öka sysselsättningen.

Nu förstår t.o.m. arbetsgivarna och de borgerliga politikerna att det ständigt sker en teknisk utveckling som förändrar produktionen och arbetslivet. De kan och vill inte hindra en fortsatt teknisk utveckling. Tvärt om, de vill ha snabbare och bättre maskiner.
De som äger produktionsmedlen kapital och företag - till exempel arbetsgivarna – vill bestämma över sina företag och vill ha så stor vinst som möjligt.
Bland annat vill de betala arbetskraften så litet som möjligt och helst vill de ersätta arbetskraften med maskiner.

Men vad de inte vill inse är att även arbetskraftens och samhällets villkor samtidigt förändras.
På samma sätt som arbetsgivarna vill ha så höga vinster som möjligt vill löntagarna ha en större andel av produktionsresultatet – till exempel ökade löner, bättre arbetsvillkor, justare jobb.

Och i enlighet med den svenska modellen har löntagarna, genom sina organisationer, lyckats förhandla till sig högre löner även för dem som har enklare arbeten. Överenskommelsen med arbetsgivarna, alltså även med Svenskt Näringsliv, finns upptecknade i kollektivavtal och andra avtal.
Löntagare och arbetsgivare har kommit överens om att avtalen ska gälla under en viss period. Och under dem tiden har de lovat att inte bråka med varandra.
Den här modellen finns inte i så många andra länder men den har funkat bra i Sverige.
Men nu säger Svenskt Näringsliv och allianspartierna att de vill sänka en del löner. De vill gå tillbaka till det som var en gång. Inte för sig själva förstås utan de vill att en del löntagare ska ta ett steg tillbaka och minska sina löner.
Svenskt Näringsliv och allianspartierna vill att staten ska bestämma om detta och att skattebetalarna ska betala halva lönen åt en del löntagare.
De lockar med att om staten ser till att företagen inte behöver betala så höga löner utan vill sänka lönerna för löntagarna kommer arbetsgivarna att anställa fler arbetslösa.
Svenskt Näringsliv och allianspartierna vill sänka lönerna och sätta den svenska modellen ur spel för att anställa fler arbetslösa. Och tjäna mer pengar.
De borde tänka mer på att satsa kapital i nya fräscha företag som kan anställa fler.
Varför gör de inte det?

AB

Annie Lööf på DN Debatt 

Lars Calmfors på DN Debatt 

Dagens Arena

Centerpartiet har uppdragit åt företaget WSP att skriva analysen ”Enkla jobb? Flyktingars jobbchanser, arbetsmarknadens tudelning ochingångslöner”