”Ekonomismen” – ett idealistiskt spöke

Birger Schlaug, f.d. språkrör för miljöpartiet, skriver en gästledare i tidningen ETC den 14 augusti 2016.

 ”Vi lever i ekonomismens tidsålder” påstår han och hävdar att ”Vi människor har reducerat oss själva till slavar under ett ekonomiskt system. Vi har i realiteten tappat kontroll. Systemet styr våra beslut, våra liv och vår möjlighet att överleva som art”.

Med ”ekonomism” tycks han mena att ekonomin blivit en överideologi som styr det mesta av mänskligt handlande här i världen.
Han talar samtidigt om ”kapitalism” som om den vore en ideologi och går till angrepp mot den nyliberala ideologin (utan att nämna den vid namn) som vore den en konspiration. Det påminner mycket om Göran Greiders kritik av nyliberalismen som om den vore upphov till kapitalismen och inte tvärt om.

Kapitalismen är inte en ideologi utan ett resultat av en historisk utveckling, ungefär så här:
Dagens värld är resultatet av en ekonomisk, social och kulturell utveckling som började då människan levde av att samla föda direkt ur naturen och försörja sig genom jakt och fiske. Den förändrades ytterligare då hon lärt sig att odla, idka jordbruk och hålla boskap. Människan utvecklade redskap, verktyg och maskiner för att göra arbetet lättare och mer effektivt och förändrade därmed arbetets förutsättningar som ändrade därmed sättet att leva. I arbetet skapas allt vi behöver för att överleva. Arbetet och produktionen ger oss föda, bostad, kläder, verktyg, teknik, energi, varor, tjänster, överskott och allt vi konsumerar. Vad är detta om inte ekonomi?
I dag har vi industrialismen, finans- och kreditinstituten, multinationella företag, satelliter, datorer och atombomber.

Människans sociala liv, sättet att organisera tillvaron genom samverkan och samarbete mellan människor samt hur arbetsresultatet – arbetets och produktionens överskott- ska fördelas mellan individer och grupper förändrades.  Genom att byta arbetsresultat med varandra kunde vi dra nytta av allas arbete. Handeln utvecklades då pengar började användes som bytesvara samt då kommunikationerna utvecklades. Lönearbetet, det enskilda ägandet och kreditsystem kom till.
I dag har vi megastäder, internet, globalisering. Vad är vårt sociala liv om inte grundat på ekonomi?

De materiella och sociala förändringarna förändrade också kulturen. Tänkandet och människors gemensamma och samlade kunskap skapade nya erfarenheter som kunde överföras till kommande generationer. Idéer, tankar, språk, vetenskap, självinsikt, lagar och regler anpassades till den materiella utvecklingen. Politiska ideologier uppstår allt efter som vi förstår kapitalismen eller missförstår den.  Det juridiska nätet är mer komplicerat än någonsin.
Men människans arbete och produktion – ekonomin – var, och är, grunden för utvecklingen.

Alla dessa tre faktorer – arbete, sociala faktorer och kultur - samverkar i människans livsprocess, påverkar vartannat och växelverkar mellan varandra i en ständig utveckling.
Kapitalismen, dagens ekonomiska, sociala och kulturella värld, har alltså uppstått ur mänsklighetens hela historia.
Den finns på både gott och ont. Kapitalismen har bland annat resulterat i exploatering av människor och natur, förstörelse av miljö och mänskliga relationer och kulturell likriktning. Men samtidigt gett upphov till motverkande rörelser. Allt handlar om ekonomi.
Människans värld blev alltså som den blev och är som den är.
Det innebär inte att den blev som vi – Schlaug, Greider och jag - vill att den ska vara eller som vi vill ha den.
Den kan förändras även om vi tvistar om hur, vad och när.

Förutsättningen för att kunna förändra kapitalismen är att vi utgår från det som den är och inte från abstrakta spöken som begreppet ”ekonomism” eller utopiska idéer om ett socialistiskt paradis.
Vi måste kunna analysera kapitalismen för att kunna göra den mer human. Och om vi vill ersätta den måste vi ha fungerande alternativ att sätta in.

Läs mer på min blogg:

”Romantiska socialister undviker de viktiga frågorna” 

”Det går inte att jämföra socialism med kapitalism”

Talet om artificiell intelligens är ointelligent

Varför talas det om artificiell intelligens som om den vore möjlig?

Hur kan intelligenta människor tro att intelligens kan skapas ur elektronik och mekanik?
Snacket om konstgjord intelligens devalverar den mänskliga intelligensen, nedvärderar de mänskliga sinnesintryckens, minnets, intuitionens, bildningens och känslornas betydelse för tänkandet.
En intelligens har en livshistoria, en social och kulturell identitet, en personlighet.
En intelligens agerar socialt tillsammans med andra intelligenser och svarar mot dessa andras reaktioner och dessa andra kan avläsa och svara på omgivningens reaktioner. Intelligenserna integrerar med varandra.
En intelligens kan filosofera över tillvaron, se saker från olika håll, dra självständiga slutsatser av fakta, göra moraliska överväganden, uppfinna, upptäcka nya samband och sammanhang.
En intelligens kan reagera, tänka och handla utifrån helt nya och oförutsedda situationer och förutsättningar.
En intelligens kan skapa lagar och regler, instruktioner, musik, litteratur, konst, teater. Intelligensen är en kulturvarelse.
En intelligens kan väga olika intryck mot varandra, göra prioriteringar, fatta oväntade beslut, välja, vilja och väga, kritiskt granska olika fakta och dra slutsatser utifrån det.
En intelligens kan uttrycka sig så att andra förstår och förstå vad andra intelligenser vill.
En intelligens kan förstå helheter, samband och sammanhang ur en till synes kaotisk tillvaro.

Intelligenser kan också göra fel, ledas av illvilja och egoism, dra felaktiga slutsatser men också lära av misstagen.
Intelligenser kan kritisera andras påståenden och handlingar, motivera sin kritik, ändra eller justera sina egna ståndpunkter.
En intelligens kan skapa robotar som utför komplicerade processer.

Robotar kan utföra en mängd komplicerade handlingar: Räkna, läsa, ordinera medicin, recensera böcker, skriva deckare, utföra komplicerade mekaniska processer men måste ha detaljerade anvisningar av riktiga intelligenser om hur detta ska ske.
Intelligensen skiljer människan från djuren även om djuren kan utföra vissa kortare sekvenser av handlingar som tyder på en begränsad intelligens.

Men sluta snacka om konstgjord intelligens! Det är obegåvat.
Använd i stället den biologiska intelligensen för att utveckla den intelligens som människan fått av naturen.

Forskning & framsteg om artificiell intelligens 

SR P1 ”Så kan artificiell intelligens ta över världen” 

Ny Teknik ”Hawking: Ta artificiell intelligens på allvar”

SvD Artiklar om AI

Sven Melandersyndromet

Det är män som våldtar och det är inte är kvinnors fel att de blir våldtagna.

En sanning som de flesta redan känner till och håller med om.

Men då skådespelaren SvenMelander säger just det på Youtube så delas inlägget på Facebook flera hundra gånger och han betraktas som en sanningssägare.

I Expressen blir det en artikel.

Jag läser där att en annan kändis, popsångerskan Zara Larsson, från sin estrad har manifesterat mot dessa manliga beteenden och därefter fått mängder av hatbrev från män.

”Sven Melander säger ifrån, väl talat!” kommenterar en klok vän på Facebook. Flera andra vänner gör detsamma. Flera hundra facebookanvändare har gjort tummen upp för kommentaren.

Klart att det är som Sven Melander säger. Håller naturligtvis med. Men varför hyllas hans inlägg som ett ord i rättan tid då alla utom våldtäktsmännen håller med och då hundratals andra redan uttryckt samma sak?
Det är som att hylla någon som säger att vi inte borde ha krig på jorden.
Vem riktar sig Melander till och varför får hans självklara inlägg sådan uppmärksamhet?

Jag frågar mina vänner om detta och de anser mig mer korkad än vanligt som inte förstår att en kändis ord väger tungt i opinionsbildningen. Vad kändisar säger är viktigt och påverkar andra människors attityd.

Men det är just det som skrämmer mig.
Vad som förvånar mig är att en skådis åsikt om ett samhällsproblem har större effekt på den allmänna åsiktsbildningen än om en annan människa uttrycker den. Eller om en politiker uttrycker samma sak.
Visst inser jag att idoliseringen av skådisar, atleter, popsångare, partyfixare fyller någon sorts mänskliga behov. Förr var det helgon och mytiska figurer som fyllde behovet och kyrkan som backade upp dem.
Dagens kändisdyrkan är upptrissad av marknadskrafter och media. Och nu har s.k. sociala medier kommit till.

Tänker på hur idoliseringen av politiker, för inte så länge sedan, samlade hänförda skrikande massor framför Mussolinis, Hitlers och Stalins estrader.
Ibland påminner popkonserter om dessa massmöten med sina heilrop.
Och se på hur den lojala massan backar upp kandidaterna i de amerikanska presidentvalskampanjerna.
Ingen tillfällighet att en del f.d. kändisar blir politiker på grund av politikerförakt.
Det är idoliseringen i växelverkan med massdyrkan som inger mig olust.

Tycker mig se att Facebook förstärker ett konsesustyckande och ryggdunkande och att kändisars åsikter idoliseras. Det är inget nytt, men med Facebook blir det mer uppenbart och förstärks.

Kommer mäns våld att minska efter Melanders inlägg? Kommer en massa missanpassade individer att sluta skicka hatbrev?
Jag tvivlar. Problemet ligger djupare än så.

Om ditt minderåriga barn utnyttjas som sexslav

Anta att ditt minderåriga barn eller barnbarn försvunnit och troligen tvingats bli sexslav där vuxna utnyttjar barnet i sadistiskt sex.
Kan du tänka dig något mer fasansfullt?

Om det hände ditt barn skulle du då inte kräva att hela samhället ställde upp för att befria barnet och få tag i dem som utnyttjar ditt barn? Skulle du då inte satsa allt för att rädda ditt barn?

Faktum är att barn försvinner och används i människohandel.
Men polisen i Skåne lägger ner undersökningarna för att i stället prioritera annat.
Det meddelar SR Ekot 17.45 idag

FN beräknar att cirka 1,2 miljoner barn varje år utsätts för människohandel, så kallad trafficking, som idag är den tredje största brottsliga verksamheten i världen, näst efter narkotika- och vapenhandel.

Unicef, fakta om handel med barn 

Polisen om människohandel 

Vad är extremism?

Daniel Schatz, doktorand i statsvetenskap, skriver ledare i dagensSvD 160804 ”Miljonbelopp till extremister”.

”Vänsterpartiet fortsätter att slussa biståndsmedel till extremister. Enligt de senast redovisade siffrorna hade Vänsterpartiets biståndsstiftelse kanaliserat hundratusentals svenska skattekronor till kommunistpartier med kopplingar till terrorverksamhet och väpnad revolution”
Schatz vill att Vänsterpartiets partiordförande Jonas Sjöstedt, Sidas generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka eller biståndsminister Isabella Lövin (MP) ska kommentera saken.
 Är det acceptabelt att svenska skattemedel år efter år kanaliseras till extremister frågar han?

Innan någon politiker svarar på frågan dristar jag mig att svara.

Det är mediernas uppgift att avslöja oegentligheter i politiken och näringslivet. Ur den synpunkten är Schatz text bra.
Men det är ingen vanlig journalistisk text det är en text med klart politiskt, eller t.o.m. partipolitiskt syfte. Vilket är helt OK i en ledare.

Men därför kan man också diskutera den utifrån värdemässiga grunder.

Vad är extremism? Om vi ser saken i historiskt perspektiv:
ANC i Sydafrika? Organisationen var terroristlistad av USA fram till juli 2008. FNL i Vietnam, Spanska internationella brigaderna 1936?  Demokratirörelserna i öststaterna?

Ska regeringen lägga sig i vad svenska riksdagspartier använder sina SIDA-bidrag till. Bidragen ska användas av partierna för att bedriva internationellt utvecklingssamarbete.
Antingen slopar man bidragen helt för alla partier eller så börjar regeringen bestämma om hur de olika partierna ska använda medlen. Det vore hur som helst ett steg tillbaka för svensk demokrati.

Schatz bör kanske tänka igenom sitt syfte ännu en gång.