Kan kontrapropositionsvotering vara nyckeln?

Den valda riksdagen representerar svenska folkets politiska vilja.

Så, varför inte låta riksdagen ta sitt ansvar och välja statsminister och budget?

 Riksdagen är partipolitiskt sammansatt efter proportionella val medan riksdagens beslut ska fattas efter majoritetsomröstning.

Detta kräver att ordföranden, talmannen, inför riksdagen ställer de olika förslagen till statsminister och budgetar i kontrapropositionsvoteringar.
Kontrapropositionsvotering används i mötessammanhang om det finns fler än två förslag som inte går att förena med varandra och ett majoritetsbeslut behöver vaskas fram

Det innebär att två och två av de liggande förslagen ställs emot varandra tills det bara finns ett förslag kvar som kan ställas mot avslag. Mötesordförande föreslår i vilken ordning de olika yrkandena ska behandlas. Det liknar en cupturnering.
Exempel:

Statsminister (tre förslag)
Ordföranden utser Löfven som huvudförslag (Eftersom denne företräder det största partiet) Därefter ska ett motförslag till Löfven utses. Riksdagen röstar mellan Kristerson och Lööf som motförslag.
Vinnande förslag ställs mot Löfven.

När det gäller de olika budgeterna.

S budgeten utses till huvudförslag (Eftersom S företräder det största partiet)
Därefter ska ett motförslag till S-budgeten utses. Riksdagen röstar mellan
M/Kd, C, L, V, SD budgeterna genom att dessa ställs två och två mot varandra
tills ett motförslag föreligger.
Vilka som ska ställas mot varandra avgörs genom en särskild omröstning.

Kontrapropositionsvotering används för att få fram ett vinnande förslag som kan få majoritet i en omröstning.

Har jag missat något? Rätta mig om jag har fel.

Exempel på hur media spär på politikerföraktet

I beslutande församlingar gäller. majoritetsprincipen så att det förslag som vinner måste ha uppnått över 50 procent av rösterna.

Det är inget problem då två förslag står emot varandra.

Men anta att det finns tre förslag:

A.    40 procent (S+Mp)

B.    32 procent (Alliansen)

C.    28 procent (SD)

(Obs detta är ett principresonemang)

A. får proportionellt flest röster men kan inte vinna eftersom B och C tillsammans kan vara emot.

Ordföranden måste därför ställa två förslag emot varandra för att ordna en utslagsvotering för att utröna vilket förslag som kan få majoritet.

Ordföranden utser A. till huvudförslag och frågar mötet vilket förslag hen ska ställa emot A.

Mötet röstar om det ska bli B. eller C som blir motförslag.
Ordföranden frågar:
Väljer mötet B. som motförslag till A?
Väljer mötet C som motförslag till A?

De mötesvana som stöder A.röstar naturligtvis fram det sämsta förslaget som motförslag eftersom de då har större chans att vinna i slutomröstningen.

I klarspråk i vårt exempel: S+Mp röstar för SD som motförslag till sitt eget förslag eftersom de räknar med att både Alliansen  och SD röstar på sina egna förslag.

I slutomgången ställs alltså C (SD). mot  A. (S+Mp)
Alliansen vill inte rösta på SD vilket ger S+Mp får majoritet.

I det verkliga fallet i Skåne fanns fyra förslag eftersom V gick fram med ett eget men principen är densamma.

Det här är ganska elementär mötesteknik och de flesta som varit med politiskt praktik kan detta.

Men de politiskt oerfarna journalisterna upptäcker i stället en sensation att kabla ut att S+Mp röstat på SD.
I media refereras detta utan att kontrapropositionsvoteringens principer förklaras.

I SvD kallas detta vanliga förfaringssätt för ”kupp”.

I AB kallas det för ”rävspel”