Jobben kommer inte först

Det var tydligt redan före valet 2006: Moderaterna stod för arbetslinjen, socialdemokraterna för bidragslinjen.
Jag skrev om det i tidskriften ”Arena” okt/nov. 2005, nästan ett år före förlustvalet. Min artikel slutade: ”För om inte Sveriges socialdemokratiska arbetareparti kämpar för arbetets värde kommer partiet inte vinna arbetarna för sin politik.”
Tyvärr fick jag rätt.

Parollen ”Jobben först”, blev socialdemokraternas paroll först efter att moderaterna vunnit valet genom att hävda arbetslinjen.

Nu heter det alltså ”Jobben först”. Det är bra. Men vad ligger bakom, förutom valtaktik och efterklokhet?

Arbete uppstår inte genom politiska paroller. Arbete uppstår bara genom att resurser, d.v.s. kapital, satsas i verksamheter som gagnar produktion, antingen den är privat finansierad eller att den är finansierad via skattemedel.

Jobben kommer alltså inte först, utan först kommer kapitalet och produktionsresurserna.
Vad socialdemokratin borde fundera över är alltså hur kapitalbildningen ska gå till. Frågan som bör ställas är: På vilket sätt ska kapitalresurserna ordnas för att bäst gynna produktionen och arbetet? Den frågan kan formuleras på ett pedagogiskt sätt så att ”alla kan vara med” i debatten så att den inte enbart förbehålls tankesmedjor och partieliten.
Frågan bör ha svar, inte till valet 2010 för det är för sent, men till valet därefter.

DN
Expressen
Aftonbladet

Förnyelse?

Den socialdemokratiska partiledningen har utsett fyra rådslagsgrupper som ska driva partiets framtidsdebatt, inom var sitt område.
De fyra grupperna leds av Thomas Östros och Luciano Astudillo, Jobben,
Carin Jämtin och Stefan Löfven, Välfärden, Margot Wallström och Jan Eliasson, Utrikespolitiken och Ulrica Messing och Annelie Hulthén, Klimat/miljö.
Med andra ord, grupperna leds av representanter för partiledningen.

Jobben, välfärden, utrikespolitiken och miljön är ju inga små skitområden precis.
Ta t.ex. jobben, d.v.s. arbetet, som jag föredrar att kalla det. Arbetet är ju, för att citera partiprogrammet från 2001: ” …grunden för all välfärd och all kultur.”
I själva verket är arbetet grunden och förutsättningen för all utveckling.

Arbetet (jobben) påverkas av och påverkar bl.a.:
Nationellt och internationellt näringsliv, produktion, produktionsresurser, företagsamhet, konkurrens, produktivitet, strukturförändringar, specialisering, ekonomisk differentiering, investeringar, kapitalackumulation, kapitalbildning, vinster och produktionsöverskott, aktiemarknad, energi- och råvarutillgångar, rationaliseringar, omvärldspolitik…
Nationell och internationell handel, världshandeln, valutamarknaderna, konkurrensen…
Nationell och internationell arbetsmarknad, arbetslöshet, utbildning, befolkningsutveckling, konkurrens, löne- och prisutveckling…
Arbetsmiljö, arbetsliv, företagshälsovård, forskning…

Välfärden påverkas av och påverkar:
Arbetet (jobben), skatter, statsbudget, ekonomi, kommunalpolitik, utbildningsbehov, vårdbehov, utslagning, arbetslöshet …


Utrikespolitiken påverkas av och påverkar:
Globaliseringen, nationella och internationella energi- och råvarureserver, terrorism, internationell ojämlikhet, konflikter i omvärlden, internationell kapitalism, världshandeln, internationell konkurrens, världsfattigdomen, andra länders utrikespolitik, multinationella kapitalrörelser, arbetet (jobben) …

Klimat/miljö påverkas av och påverkar
Nationell och internationell energiutveckling, resursslöseri, världsfattigdom,
forskning, arbetena (jobben) …


Efter vad jag kan förstå hänger de fyra områdena samman och påverkar varandra ömsesidigt, liksom med en hel del andra områden. Och allt är ju dessutom beroende av vad som händer i omvärlden.

Kanske vore det därför meningsfullt att tillsätta grupper som diskuterar
- arbetet, produktionen och produktionens överskott och fördelning i en föränderlig värld
- solidaritet och välfärd mellan fattiga och rika i världen
- den globala miljön

Dessa grupper skulle med fördel kunna ledas av partimedlemmar som inte bär ansvar för den hittills förda politiken och som har mer tid för reflektion och diskussion än vad de utsedda partikoryféerna torde ha.

Om man nu menar att rådslagen ska leda till något nytt förstås.