Anonymiteten eroderar yttrandefriheten

Jag är för så stor öppenhet på nätet som möjligt.

Alla försök till begränsningar – från myndigheter eller av kommersiella intressen – bör i princip motverkas.
Nätet ska, i princip, vara fritt tillgängligt för alla.
I så måtto sympatiserar jag med Piratpartiet.

Men anonymitet är motsatsen till öppenhet.
Ett öppet nät förutsätter att var och en som uppträder på nätet är öppen med sina åsikter och kan stå för dem.

Anonymiteten är därmed i själva verket ett angrepp på yttrandefriheten.
Yttrandefriheten förutsätter att medborgare har rätt att yttra sig med sin egen röst, i eget namn. I annat fall är det ingen yttrandefrihet.

Om förutsättningen är att folk måste vara anonyma för att våga yttra sig så är det ingen yttrandefrihet.

Vem litar för övrigt på vad en maskerad man säger? Skulle du köpa en bil av en anonym människa? Varför ska du då köpa en åsikt av en som inte själv kan stå för den?  

”Detfinns en poäng med att vara anonym på nätet”

DN Ledare

GP

DN

Klokt om yttrandefrihet på nätet

Anders R. Olsson är en klok man, särskilt när han yttrar sig över yttranderättsfrågor.
I dagens SvD skriver han ett utmärkt debattinlägg om yttrandefrihet, artikelkommentarer och anonymitet på nätet. Läs den och du har en sammanfattning av hela problematiken.
Nätet kan inte och ska inte utsättas för censur, anonymitet på nätet går inte att förbjuda och bör inte förbjudas.
Jag håller med på alla punkter.
Dessutom bör samhällsdebatten föras med yttrandeansvar och tolerans. I yttrandeansvaret bör ligga tolerans mot dem som inte är så bra på att formulera sig och tolerans mot oliktänkande oavsett vilka åsikter de än förfäktar.
Därmed eleminerar man behovet av att folk uppträder anonymt.