Prinsessan på ärten

Thomas Gürs lördagsbetraktelse i dagens SvD avslöjar en del sanningar.
Uppenbart är att nyliberaler lider av en konstant och överkänslig förföljelsemani, inte för sin egen del, utan för företagarna, entreprenörerna och näringslivet. Och nu är det inte bara ”vänstern” som förföljer utan också borgerligheten, klagar Gür.
Kritik mot företeelser i finanssektorn uppfattas genast som angrepp på hela näringslivet och enskilda småföretagare. Det är att vara prinsessan på ärten, det.

Men Gür har tyvärr rätt i att det finns en rå sluggervänster som utser näringslivet och privata arbetsgivare till motståndare och i sin retorik blir ytterst onyanserad. Det är ärtan som plågar genom sju madrasser.

Vad Gürs artikel visar är att många nyliberaler fastnat i en verklighetsbeskrivning som en gång tecknadess av Adam Smith. Smith skrev sina geniala verk på Gustaf III:s och Bellmans tid. Trots sin framsynthet kunde Smith inte förutspå dagens kapitalism. Världen har förändrats sedan dess.

Gür tycker att det är för mycket Marx, Hegel och Platon och för litet Smith, Hayek och Popper. Ja, för mycket av allt skämmer. Varför inte låta Popper och Marx samsas och sparka ut de övriga?
Men det kräver en större sant liberal öppenhet både från Gür och från vänstern.