lördag 4 april 2009

Prinsessan på ärten

Thomas Gürs lördagsbetraktelse i dagens SvD avslöjar en del sanningar.
Uppenbart är att nyliberaler lider av en konstant och överkänslig förföljelsemani, inte för sin egen del, utan för företagarna, entreprenörerna och näringslivet. Och nu är det inte bara ”vänstern” som förföljer utan också borgerligheten, klagar Gür.
Kritik mot företeelser i finanssektorn uppfattas genast som angrepp på hela näringslivet och enskilda småföretagare. Det är att vara prinsessan på ärten, det.

Men Gür har tyvärr rätt i att det finns en rå sluggervänster som utser näringslivet och privata arbetsgivare till motståndare och i sin retorik blir ytterst onyanserad. Det är ärtan som plågar genom sju madrasser.

Vad Gürs artikel visar är att många nyliberaler fastnat i en verklighetsbeskrivning som en gång tecknadess av Adam Smith. Smith skrev sina geniala verk på Gustaf III:s och Bellmans tid. Trots sin framsynthet kunde Smith inte förutspå dagens kapitalism. Världen har förändrats sedan dess.

Gür tycker att det är för mycket Marx, Hegel och Platon och för litet Smith, Hayek och Popper. Ja, för mycket av allt skämmer. Varför inte låta Popper och Marx samsas och sparka ut de övriga?
Men det kräver en större sant liberal öppenhet både från Gür och från vänstern.

4 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Det var länge sedan jag läste Kapitalet och ekonomisk teori, men jag har känslan av att vi saknar riktigt bra analysinstrument i den tid då förutsättningarna ständigt ändras i vansinnig hastighet. De trygga beräkningsgrundlag och långsamma förändringar som låg till grund för Marx´ analys är inte för handen. Det gör kapitalismens utveckling oförutsägbar och nya analyser och teoribildare måste släppas fram. Vem kan idag visa en bild av den demokratiska socialismens samhälle?

Mario Matteonis blogg sa...

Vi är helt överens. Vänstern tycks inte kunna prestera någon teoretisk analys av krisen.
Marx var nittio år yngre än Adam Smith och kunde på ett helt annat sätt analysera den då redan färdiga industrikapitalismens tendenser. En del av de verktyg han använde tror jag ännu äger tillämpning. Men de måste, som du säger, kompletteras med nya. En hel del av Marx´ föreställningar måste samtidigt slängas på sophögen. Där har Carl Poppers kritik av Marx en del att komma med. Men analysen måste gå vidare. Innan någon kan visa en trovärdig bild av det demokratiska socialistiska samhället, tror jag att det måste finnas en analys av kapitalismen.

Kerstin sa...

Vad gäller Marx, så har jag alltid ansett att han måste delas i två delar, dels hans ekonomiska analys som i allt väsentligt äger sin giltighet även idag, dels hans historicism, dem som Karl Popper kritiserade, tron att historien följer någon slags naturlagar som gör det oundvikligt med sann kommunism i slutänden. Denna del av Marx skriverier kan vi kasta på sophögen. Den sidan av hans testamentet har varit usel hela tiden.

Vad gäller Karl Popper, så var han väl närmast socialdemokrat, och socialdemokratin (då den fanns alltså) var ju inte helt galen. Den skapade faktiskt mycket goda levnadsvillkor för de allra flesta (historiens bästa kompromiss, som jag brukar säga). Men den finns ju inte längre.
Annars håller jag med Popper om att det är nu vi lever och det gäller att skapa så goda levnadsförhållanden för de flesta just nu och inte hemfalla åt blåögda utopier om ett framtida lyckorike som kräver sina offer idag. Detta är en syn som kommunister delat med dagens nyliberaler: "OK, idag är det inte bra, men det kommer att bli, bara vi fortsätter på den inslagna vägen."

Sedan har jag en känsla av att Popper inte var kunnig nog om ekonomi och nationalekonomi för att förstå vart Hayeks ekonomiska teorier förde. Men det är en annan fråga.

Mario Matteonis blogg sa...

Hej Kerstin!
Jag är inte ett dugg motvalls. Håller fullständigt med.