S:t Göran, jag menar Skytte den Helige, är inte det helgon han utger sig för att vara.
I varje fall följer han inte Jesu råd om att först se bjälken i sitt eget öga innan han bekymrar sig över grandet i sin broders.
I dagens SvD raljerar han över hur socialdemokratin ändrar åsikt.
Det verkar som om det är rätt att byta åsikt om man heter Göran Skytte men helt åt helvete om man är socialdemokrat.
Skytte kan naturligtvis inte låta bli att angripa såssarna. Han tillhör nämligen den f.d. ”vänster” som en gång i tiden var sekteristiskt splittrade i det mesta men som hade en enda gemensam fiende, nämligen klassförrädarna socialdemokratin och arbetarrörelsen.
De flesta som tillhört denna rödvinsvänster har idag bytt politisk position, även om alla inte blivit kristna fundamentalister och konservativa som Skytte. Vad de har behållit är sossehatet.
Evangelium enligt Matteus, 7 Kapitlet. Slutet av Jesu bergspredikan.
Gamla bibelöversättningen.
1. »Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;
2. ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det
mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.
3. Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men
icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
4. Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet
ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?
5. Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må
du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
9 kommentarer:
Det verkar som du läst Skytte's artikel med såsse-glasögonen och då förstår jag att du inte kunde förstå ett dugg av vad han skriver...
När såssarna ändrar sig sker det på två sätt, enligt s:t Göran.
Antingen bestämmer partiledningen eller så beslutar ”rörelsen” att följa en viss linje, vilket man gör in i absurdum, ända tills någon säger att det är fel och så blir det strid och så lägger man om linje.
Det är ungefär så som demokrati fungerar, så det kan inte vara huvudanklagelsen från s:t Göran.
Eller så är det det ändå.
Sen kommer han med en massa påståenden om skatteavdraget för hushållsnära tjänster hämtade ur alliansens propagandaarsenal.
Hur som helst anser han att det är åt helsike när såssarna ändrar sig ibland.
Sin egen ideologiska kovändning betraktar han som utstakad av gud fader.
Men frågar han sig någon gång om varför de borgerliga är så kåta på att stödja företagande och marknad med skattepengar? Skolpengar till friskolor, skattereduktion för en stor del av marknaden och annat. Tror allianspartierna verkligen på marknadskrafterna?
Eller har de bytt ideologi?
Men det han beskriver stämmer ju bra in på verkligheten när det gäller den ångestfyllda beslutsprocessen inom ett parti. Det är givetvis inte lätt att vända rodret på skutan när man kryssat i en riktning så länge. Det är helt uppenbart smärtsamt för varje parti att göra det.
Jag upplever inte att han kritiserar S för det.
Att det inte är lätt att logiskt försvara att RUT ska tas bort, tja så är det ju. Om det ger 5000, 10000 eller mer jobb så är det väl bra ? Speciellt om det inte kostar staten något , speciellt som det omvandlar svarta jobb till vita.
Själv är jag oerhört delad till detta. Det är de facto att plåstra på en marknad som är förstörd av skattekilar. Jag tycker att alla tjänster skall hanteras likvärdigt och att man istället ska lösa den underliggande problematiken med skattekilen ifall man i framtiden vill ha dessa tjänstesektorer i Sverige. Annars får vi acceptera att allt sköts av en svart sektor alternativt av hemmafixare som tar fram rörtång och elkablar etc.
Men jag skulle inte i nuläget vilja stå på en barrikad och säga stopp, nu ska vi se till att dessa människor blir arbetslösa igen eller kryper tillbaka in i sina svartjobb...
Skolpeng till friskola ? Ja, det är klart , det ska väl vara ett rättvist konkurrensutsatt system, alternativet är förstås att förbjuda friskolor men så bakåtsträvande är vi väl inte ?
Skattereduktion/subventioner är av ondo eftersom de döljer det verkliga problemet.
I det här fallet en skattesystem som strypt ihjäl tjänstesektorer, i andra fall (exvis Saab, Teko, varv) plåstrar det på dödsdömda industrier och förlänger bara det oundvikliga till enorma kostnader för staten.
Jonny:
Du har möjligen inte noterat att marknaden har pajat - totalt?
Det var inte första gången dessutom. Det har den gjort åtskilliga gånger sedan tulpankraschen, ja var gång man försökt ge den mer frihet faktiskt.
Hej Jonny!
Markanden har aldrig, som Kerstin säger, klarat sig utan statligt stöd.
Staten (skattebetalarna) och privat kapital (resultatet av arbete och produktion) har i alla tider delat på kapitalförsörjningen. På olika sätt och i olika proportioner.
Den totalt självreglerade marknaden är en utopi och har aldrig existerat.
Också jag är delad i frågan om RUT-avdrag och subventionerade hemtjänster. En fördel är ju att det gör en del svarta jobb vita. Men det är inte detsamma som att subventionerna har skapat lika många nya jobb.
Och inget vet hur många svarta jobb som blivit vita eller hur många nya jobb som skapats genom skattesubventionen.
Siffrorna om antalet nyskapade jobb, som du andrar, kommer från alliansens propagandacentral och kan ifrågasättas.
En negativ effekt av skattesubventionerna är att alla skattebetalare tvingas subventionera de välbeställdas konsumtion.
Det är således en dold överföring av pengar från de ”fattiga” till de ”rika”. De flesta av dem som får skatterabatt skulle antagligen kunna betala marknadsmässiga priser för tjänsterna.
Kanske finns det mer angelägna områden att subventionera skattevägen?
Jag tror också att det blir svårt att slopa skattesubventionerna eftersom marknaden snabbt anpassar sig till sådana tillskott.
Men gåtan om liberalernas dubbelmoral kvarstår. Varför värnar de om statliga stöd om de verkligen tror på en fri marknad?
Kerstin : Marknaden kraschade pga att Bill Clinton hade fått för sig att alla amerikaner oavsett inkomst skulle
kunna förverkliga den amerikanska drömmen om att bo i ett eget hus. Detta ledde till att miljoner amerikaner
köpte hus på lånade pengar och med lånevillkor de aldrig skulle kunna klara av framöver.
Därför kraschade vår ekonomi globalt.
Marknaden behöver en stark motbalans i form av en stat som övervakar och reglerar.
Annars blir det en ren rovdrift, lite av denna rovdrift kan man se i kommunistländer som t.ex. Vietnam och Kina.
Där tillåts marknaden regera helt vilt så länge de korrumperade regimerna får del av rikedomen.
I t.ex Vietnam hade man tills nyligen ingen skatt för arbetare. Man tillåter inte oberoende fackföreningar
(de behövs ju inte i arbetarnas paradis). Människor har ingen som helst trygghet, allt kostar pengar (sjukhus, läkemedel etc)
och staten erbjuder endast trygghet till sina kommunistiska anhängare i form av pension etc (de med partibok som
utgör ett litet fåtal).
Vad gäller ROT och RUT etc.
Innan man vet fakta kanske man ska undvika att tala om "dold överföring av pengar från de fattiga till de rika.".
OM det är så att ROT respektive RUT ger plus i statskassan så är det ju bra för alla, inklusive de "fattiga".
Det är pengar som kan användas i välfärden.
Subventioner riktad till individer kan vara bra.
Däremot anser jag att subventioner till företag är av ondo och skall avskaffas.
När det gäller ROT/RUT så ÄR de tecken på att hela skattesystemet måste göras om.
Antingen gör vi det för att kunna behålla vissa tjänstesektorer eller så accepterar vi att vi ska ha en
stor svart sektor där människor arbetar och inte får förmåner i form av bättre pension etc.
Inget lätt problem alltså, att hitta en helt ny skattemodell.
Hej Jonny!
Att finansmarknaden kraschade pga Bill Clintons bostadsubventioner kan diskuteras. Det var en utlösande faktor, men själva grundproblemet var att finansbubblan hade expanderat långt utanför den sk. reala ekonomin.
Det behövdes inte mycket för att den skulle brista.
Problemet är ett systemfel i själva finansmarknaden.
När det gäller kapitalismen i Kina och Vietnam är den exakt lika inhuman som den var för 150 år sedan här i väst. Det är vi överens om.
Men jag skulle nog ange ”kapitalismen” som orsaken inte ”marknaden”.
Och så var det skattesubventionerna.
Få se nu:
A är ”rik” och tjänar 900 000 per år.
B är ”fattig” och tjänar 200 000 samma år.
Bägge betalar skatt på sina inkomster.
B startar en enskild firma i städbranschen och städar 3 timmar i veckan hemma hos A för
150:-/timmen = 450 kronor.
A får skattereduktion enligt RUT och betalar bara 250 kronor till A, resten betalar staten.
200 kronor av deras skattepengar går alltså, indirekt, till A.
B betalar skatt på 450 kronor.
B använder en del av sin fritid att städa hemma hos sig själv eftersom hon inte kan utnyttja subventionen.
Staten har betalat 200 kronor till A.
En överföring av inkomst är det utan tvekan.
Om B skulle arbeta svart och ta 250 kronor för jobbet och inte betala skatt skulle det ju inte bli någon skillnad. Staten skulle gå miste om 200 kronor precis som med skattereduktionen.
En vinst för staten blir det under förutsättning att B inte skulle arbeta alls, utan skattereduktionen, och alltså skulle gå arbetslös.
Men hur många är det?
Förstår inte riktigt ditt matematiska resonemang.
Vi antar alltså att A ska köpa en tjänst av B.
Utgår tjänstemoms på tjänsten ? Vi antar att svaret är nej.
Låt säga att kostnaden faktureras som 500:-
Vad händer ?
- A betalar 250:- till B:s företag.
- Staten betalar 250:- till B:s företag.
- B ska nu ta ut sin lön från företaget.
a) Han betalar arbetsgivaravgifter (31,42%) : 120:-
b) Han betalar skatt, vi antar ingen statlig skatt / värnskatt : 122:-
Dvs B får ut sin lön på (efter skatt) : 258:-
Staten får åter 242:- i skatter. Detta innebär att staten gått -8:- .
Vad händer vid svartarbete ?
A betalar svart till B. Staten är inte inblandad alls.
Nu kan ju B vara "arbetslös" och lyfta A-kassa samtidigt som denne jobbar svart.
Detta verkar vara rätt vanligt förekommande enligt mina erfarenheter.
I detta fallet är svartarbetaren ju en last för samhället.
Om B är arbetslös pga att ingen har råd att anlita hans tjänster, samma sak, han/hon
är en kostnad för samhället. Inget arbete utförs, samhället betalar en arbetslös.
Om vi antar att tjänstemoms utgår så blir det ännu mer lönsamt för staten.
Av B's företags 500:- måste vi då ta :
a) Tjänstemoms : 100:-
b) Arbgivavg. : 96:-
c) Löneskatt : 97:-
Dvs B får ut en lön på 207:- och staten får -250 + (100+96+97)= +43:-
Tack för att utvidgar och fördjupar problemet!
Jag utgick från en person som har enskild firma, alltså inga anställda.
Du utgår från ett litet större städföretag med någon eller några anställda. Däri skillnaden. Men våra respektive resonemang utgår från vissa bestämda förutsättningar och variabler som är ganska teoretiska. Vad som krävs är en ordentligt uppföljning av effekterna av skattesubventioner.
Skicka en kommentar