Vänstern klarar inte debatten med de främlingsfientliga

 Det finns en tendens i svensk politik och media att avfärda främlingsfientlighet som ”rasistisk” och därutöver bemöta de främlingsfientliga med tystnad.
Det är inte bara ett sätt att slippa ta analysen och debatten i flykting- och invandrarfrågor utan är också kontraproduktivt. De enda som gynnas av tystnaden är just de invandrarfientliga.

För det första förutsätter anklagelsen om ”rasism” att det verkligen finns mänskliga rasskillnader eller att de som är främlingsfientliga omfattar idéer om rasbiologi, ungefär som de rasläror som florerade i Europa på 1920-30-talen.
De främlingsfientliga kan därför lätt avfärda anklagelsen för rasism genom att de verkligen inte tror på rasskillnader.

Främlingsfientlighet är något annat än rasism även om det i bägge fallen rör sig om inhumanitet, rädsla för det främmande, brist på empatisk förmåga och ren okunnighet.
Det finns kanske även idag riktiga rasister men de är antagligen betydligt färre än de som är främlings- och invandrarfientliga.

För det andra blandar man i debatten samman begreppen invandrare och flykting. Det utnyttjas av SD som gärna skyller invandringen för de problem som uppstår på grund av flyktingpolitiken.

En annan slagsida i den diskussion som SD frodas i är att medier och politiker undviker att ta debatten om invandringens och flyktingmottagandets ekonomiska och sociala konsekvenser.

Om detta skriver Anna Dahlberg i dagens Expressen. Hon efterlyser vänsterns bidrag i den debatten.

”Nästan alla vänsterdebattörer har visserligen tagit ställning för att Sverige ska tillåta fri flyktinginvandring genom att öppna för asylviseringar utanför Europa. Men man vill för allt i världen inte diskutera konsekvenserna av det ställningstagandet.
I stället låtsas man som att man samtidigt kan öppna gränserna, utrota barnfattigdomen, rusta upp välfärden, utjämna klyftorna, häva bostadsbristen och höja lägstalöner och ersättningar. Det är inget mindre än ett intellektuellt haveri.”

”Det är synd. För vänstern skulle behövas i den här debatten. Det handlar om vilket slags samhälle vi vill ha i framtiden. Ska Sverige vara ett nybyggarland med låga löner och minimalt skyddsnät eller en jämlik välfärdsstat som stänger många hjälpbehövande ute?
Det finns argument för och emot båda visionerna, men man måste vara hederlig nog att erkänna att de kommer med en prislapp. Vill man av moraliska skäl ge världens flyktingar legala vägar till Sverige och låta alla papperslösa stanna måste man inse att den svenska modellen behöver göras om i grunden.
Om vi inte kan tala om dessa frågor utan att den främlingsfientliga bilan hänger över nacken är vi illa ute”