Ytlig politisk bevakning i medierna

Visst var det en dålig jämförelse, den som Åsa Romson gjorde, mellan medelhavsflyktingarna och förintelsens offer. 

För denna mindre lämpliga jämförelsen har hon bett om ursäkt.

För övrigt anser även jag att inte göra något för att hindra att tusentals oskyldiga män, kvinnor och barn drunknar i Medelhavet när de flyr från nöd och elände är en sorts passivt folkmord. Och vi kan inte skylla på att vi inget visste.

För övrigt har vi ju alla lärt oss att det heter ”romer” och inte ”zigenare” som Romson sa.  Men det blev ingen uppståndelse då Rosa Taikon använde ordet zigenare i en radiointervju för en tid sedan.
Själv har jag tills helt nyligen använt begreppet utan att därmed mena något nedsättande. Fast det är ok med romer för min del också.

Men jag anser inte att felsägningar förtjänar att bli den viktigaste nyheten i rapporteringen från partiledardebatten.
Eftersom jag inte kunde följa debatten söker jag efter någon information om vad partiledarna anser om förslaget att bomba flyktingbåtarna, men där får jag leta förgäves.
Ett betydligt värre förslag än en liten felsägning.

Ordmärkeri har blivit en paradgren bland de journalister som bevakar politiken.
Fan ta den som säger fel!

Ett annat märkligt sätt att kommentera politiska debatter är att efteråt utse vinnare och förlorare.

I SvD framträder en ung retorikexpert och avger omdömen om partiledarnas sätt att framföra sina åsikter.

Men om innehållet i debatten får jag inget veta.
Ytligheten griper omkring sig.

SvD
DN
DN Retorikexpert

SvD Retorikexpert