Nej till finanskapitalets makt

Majoriteten av väljarna i den grekiska folkomröstningen har röstat mot finanskapitalets makt över politiken, för folket mot finansmarknadens ultimatum.

En minoritet röstade för att finanskapitalet ska fortsätta att dirigera villkoren för Grekland.

Men det är inte bara det grekiska folket som är delat i frågan om Ja eller Nej.

I medier över hela världen har meningarna gått isär.

Huvudsakligen formerar sig meningsskiljaktigheterna kring

-          vänster eller höger i politik och ekonomi (socialliberalism eller nyliberalism)

-          olika syn på hur världsekonomin fungerar och vilken roll finansmarknaden har i den politiska ekonomin

-          olika syn på demokrati och ekonomi i det kapitalistiska systemet

-          olika ekonomiska teorier (”Keynes eller Friedman”)

Men därtill finns undertoner av främlingsfientlighet, mest på det s.k. sociala medier, EU-fientlighet och nationell självgodhet.

Det är inte bara okunniga tyckare på Twitter som har haft olika syn på konflikten utan även nobelpristagare i nationalekonomi. Även politiska kommentatorer och journalister har uttryckt olika förutfattade meningar.

I går söndag den 5 juli sa TV4:as politiske kommentator Rolf Porseryd på nyheterna klockan 19.00, alltså före valutgången, med ödesmättad stämma att ”grekerna nu röstar om en fortsatt närvaro i Europa eller om de ska fortsätta sig utanför med en ny valuta.”
Han uttryckte också att ett nej betyder att Grekland kastas in i en ekonomisk kris och att Europas o Sveriges marknader kommer att rasa. EU-samarbetet kommer att ifrågasättas, ansåg han.
Han uttryckte således ja-sidans skräckscenario som ett faktum.
(Påannonsören visade sig illa insatt genom att presentera Oxi och Nai som de läses på svenska. Det uttalas ochi och ne.)

Nobelpristagaren Paul Krugman skriver i sin blogg hos New York Times på söndagen att han skulle rösta nej i Greklands folkomröstning om långivarnas lånepaket.

På måndagen ser Paul Krugman nejsidans seger i den grekiska folkomröstningen som en seger för hela Europa. (Affärsvärlden)

Den svenske ekonomiprofessorn Anders Åslund går i enuppsats i Berlin Policy Journal till hård attack mor Krugman.
”Ekonomipristagaren har haft fel om i princip allt han har sagt om europeisk finanspolitik”, skriver Anders Åslund.

Nyliberala ekonomer har nämligen alltid rätt.

DN:s ledare 

SvD Ledare 

AB:s ledare 

Expressens ledare 

Alexandra Pascalidou i DN

SvD Näringsliv 

Ja eller Nej i morgon?

Den grekiska regeringens desperata kamp mot världens finanssystem har tvingat den att i all hast utlysa folkomröstning i vilken grekerna ska kunna rösta Nej eller Ja till finansmarknadens ultimatum.

Som finansmarknadens ombud står IMF, ECB, EU med dess nyliberala dogmer.
Folkomröstningen har många demokratiska brister. För kort tid för väljarna att sätta sig in i vad valet gäller och otydlig frågeställning på valsedeln. Kritiker har också påpekat att valsedeln har nejalternativet före ja.Men till detta finns en förklaring.

Varje år firar grekerna Nejdagen som en högtid. Nejdagen firas till minne av den folkomröstning som genomfördes den 28 oktober 1940 då Grekland sade ett resolut nej som svar på Benito Mussolinis ultimatum som krävde Greklands kapitulation. Genom heroisk kamp lyckades grekerna därefter sätta stopp för Mussolinis armé och tränga bort inkräktarna från sitt land.

Rolf Fredriksson, SVT
Affärsvärlden
Bloomberg

När nej måste betyda ja

Då medierna frågar socialdemokrater om de vill bli partiledare så svarar de flesta nej.
Av detta görs en jätteaffär i medierna, med spaltmetrar som följd.
Kan någon förklara för mig vilket nyhetsvärde detta har? Eller vad det betyder för den politiska förståelsen?

Den som frågar förutsätter tydligen att de som svarar nej, egentligen vill svara ja, men mörkar fram tills valberedningen ställer frågan till vederbörande.
Är det så konstigt?

Innan valberedningen frågat, är frågan hypotetisk.

Alla som suttit i en valberedning för en förening, och jagat någon som vill åta sig ordförandeposten, får många nej innan posten är tillsatt. Inte sällan övertalas någon av dem som tidigare sagt nej.
Sånt är naturligt i en demokrati.

Men någon kremlolog inom media har kommit på att det beror på en särskild socialdemokartisk kultur. Därför upprepar alla dumskallar frågan, eftersom de tror att den är snillrik.

För mig förefaller medierna fokus på detta som närmast imbecillt. Men på SvD:s ledarsida är det ju är fullt normalt.