Aftonbladets Karin Pettersson tycker sig inte ha sett statsminister Stefan Löfven på länge och Agneta Berge Fokus
liknar statsministern vid tjuren Ferdinand som vägrar slåss.
De är bara två av många exempel på politiska kommentatorer
som kräver ett ”tydligare ledarskap”, en mer ”synlig politisk ledare”.
Ropen på en stark och tydlig ledare verkar bli allt
vanligare. Men vad är det man vill ha?
En fürer eller en duce? För säga vad man vill om Hitler,
Mussolini och de andra diktatorerna, nog var det tydliga och nog syntes de.
I andra sammanhang brukar man hylla det lyhörda demokratiska
ledarskapet. Tänk bara på f.d.
statsminister Ingvar Carlsson som hyllas just för sin diskreta demokratiska ledarstil.
Eller på recepten i managmentlitteraturen som nästan alltid förordar ett mjukt och känsligt ledarskap.
Eller på recepten i managmentlitteraturen som nästan alltid förordar ett mjukt och känsligt ledarskap.
Frågan är vad ropen efter en stark ledare är tecken på.