Nobels fredspris till Wikileaks?

Kina är en hård partidiktatur. De som där kämpar för demokrati och ett öppet samhälle förföljs och sätts i fängelse. Samtidigt utnyttjar det styrande partiet det kapitalistiska systemet för att öka tillväxten i landet.
De stora företagen och kapitalintressena har ingenting emot diktaturen, tvärt om, de passar på att etablera sig i den och öka sin tillväxt och sina vinster. Det sker bl.a. genom att använda den billiga kinesiska arbetskraften som inte kan hävda sitt värde eftersom fria fackliga organisationer är förbjudna.
Författaren och människorättskämpen Liu Xiaobo, som nu får Nobels fredspris, var en av dem som 1989 ledde upprorsmännen under studentupproret som slutade med att militären dödade tusentals demonstranter. 2008 publicerade han det uppmärksammade uppropet "Charta 08".
Om hans modiga och viktiga kamp för politisk demokrati har ökat freden i världen kan diskuteras. Det gör bl.a. den norske historikern Fredrik S Heffermehl i dag på DN Debatt.
Han påpekar att flera av fredsprisen de senaste åren juridiskt stått i strid med Nobels sista vilja såsom den kommer till uttryck i hans testamente.

Det är uppenbart att priset numera motiverats utifrån att priskommittén sätter likhetstecken mellan fred och demokrati. Kamp för demokrati är lika med kamp för fred. Man har velat premiera Liu Xiaobos hjältemod i denna kamp och möjligen har han fått stå som symbol för alla dem runt om i världen som för en sådan kamp i tysthet. Det finns t.ex. gott om fackliga ledare runt om i världen som, med livet som insats, kämpar mot diktaturer och kapitalägare för organisationsfrihet.
Fredspriset kanske borde heta Nobels Demokratipris.

Men det förs också en kamp för ökad öppenhet i politiska demokratier. Även den kampen är nödvändig vilket Per Ström framhåller i Dagens SvD Brännpunkt.
Wikileaks kan betraktas som en rörelse som kämpar för demokrati och öppenhet i demokratier.
Är Wikileaks kanske nästa års fredspriskandidat?

SvD-ledare

Den personliga integriteten

Den personliga integriteten bör värnas.
Men vad är egentligen ”personlig integritet”?
Här är några förslag.

Min personliga integritet innebär att jag:
– ska ha rätt att få vara ifred när, var och hur jag vill,
– inte ska behöva vara övervakad och kontrollerad av någon annan,
– inte ska behöva redovisa var jag har varit, vad jag gjort eller tänker göra eller tänker ta vägen.

Den personliga integriteten innebär t.ex. inte att jag
– kan vara anonym i alla sammanhang, t.ex. gå klädd i rånarluva på stan för att inte bli igenkänd,
– kan undandra mig samhälliga skyldigheter (Sådana finns faktiskt, inte bara fri- och rättigheter)

Men postulaten måste modifieras beroende på vilka olika relationer jag ingår i och i vilka olika situationer jag vill hävda min integritet.
Naturligtvis gäller min personliga integritet olika t.ex. i förhållande till min familj och i relation till olika makthavare.

Så har t.ex. löntagaren, under arbetstid, svårt att hävda sin personliga integritet gentemot arbetsgivaren. Arbetstiden är, för de allra flesta löntagare, en tillfällig ofrihet och integritetsinskränkning.
(Det är f.ö. märkligt att t.ex. drogtester på arbetsplatser görs på anställda men inte på företagsledningen. Den senare brukar ju hävda sitt stora ansvar. Och är det inte rimligt att den som vill kontrollera andra också får finna sig i att själv bli kontrollerad?)
En offentlig person måste finna sig i att bli granskad på områden som rör hans eller hennes offentliga uppdrag.

I olika sammanhang gör t.ex. säkerhetskrav att du måste ge efter på dina krav på personlig integritet.
En fånge har genom sitt brott försatt sig själv i en situation som gör att han eller hon fullständigt tvingats uppge alla krav på personlig integritet. Det är ju detta som är själva straffet.

Modifieringarna är många och gränsen för vad som är integritetskränkande eller inte är mycket flytande. Myndigheter, företag, journalister och organisationer verkar i dessa gråzoner och tänjer ständigt på gränserna.

Per Ström har sedan ett årtionde studerat vad som händer på detta område. Antagligen är han den i Sverige som kan mest om detta. Tyvärr har han lierat sig med tankesmedjan Den Nya Välfärden som är nära knuten till Svenskt Näringsliv och 4-oktoberrörelsen. Det vore olyckligt om frågan om den personliga integriteten blir en fråga som drivs enbart från detta håll. Vänstern som frihetsrörelse bör ta initiativ även i denna fråga.

Per Ströms webbplats ”Stoppa Storebror” http://stoppa-storebror.se/