Runt om i Europa finns högerpopulistiska politiska partier vilka har som mål att
försvåra för flyktingar att få en fristad och att skrota EU.
I Tyskland uppstår dessutom rörelser som Patriotische Europäer gegen die Islamisierung des Abendlandes (PEGIDA) med samma mål.
De vill begränsa invandring och flyktingmottagning och återupprätta nationen.
Majoriteten av Europas politiska etablissemang står upp mot dessa främlingsfientliga och nationalistiska krafter. Det är viktigt att vi gör det.
Många gör det med hänvisning till erfarenheterna från den historiska nazismen och fascismen:
”Vi har sett hur det gick, vi ska inte göra samma misstag som demokratierna gjorde under 20- och 30 talen, utan vi ska kväva dessa odemokratiska tendenser i sin linda.”
Vi bör självklart vara på vår vakt mot odemokratiska partier i vårt kulturområde.
Men historien upprepar sig inte. Historien ger oss inte facit för hur vi ska handla i dag för framtiden.
Internationellt finns än farligare hot mot demokratin än de europeiska missnöjespartierna.
Talibaner,
IS, Al Qaida, Boko Haram, Hezbollha m.fl. är utpräglade våldsideologier, dogmatiska,
fundamentalistiska, fanatiska och antidemokratiska och de hotar den
demokratiska världen.
I deras spår följer krig, summariska avrättningar av motståndare, kvinnoförtryck, våld och tortyr som skrämselmetod.
De vill med våld införa sharialagar, de vill avskaffa jämställdheten, yttrandefriheten och de flesta demokratiska värden.
I deras spår följer krig, summariska avrättningar av motståndare, kvinnoförtryck, våld och tortyr som skrämselmetod.
De vill med våld införa sharialagar, de vill avskaffa jämställdheten, yttrandefriheten och de flesta demokratiska värden.
Jag tänker inte i första hand på hotet mot Europa, även om dessa dogmatiska fundamentalister skickar sina terroragenter att utföra krigshandlingar även här hos oss.
Nej, jag tänker på alla de miljoner människor som direkt drabbas i Afghanistan, Syrien, Sudan, Somalia och andra regioner av vår värld. De tusentals som fått sätta livet till för sin kamp för frihet och dem som tvingas ge upp allt för att fly för sina liv.
Jag menar dem som aldrig fått uppleva ett öppet
demokratiskt samhälle, yttrandefrihet och social trygghet.
OK för att hundra tusen människor går ut på gatorna i Paris efter att tolv människor brutalt mördats. OK för att dessa hundra tusen demonstrerar för vår yttrandefrihet.
Men när kommer massdemonstrationer visa sitt stöd för dem som mördats av antidemokrater och för dem som flyr terrorn i sina egna länder? Vill vi kämpa för yttrandefrihet även för dem?
Men när kommer massdemonstrationer visa sitt stöd för dem som mördats av antidemokrater och för dem som flyr terrorn i sina egna länder? Vill vi kämpa för yttrandefrihet även för dem?
OK för ”Jag är Charlie Hebdo”.
Men när ska vi säga ”Vi är alla flyktingar”? ”Vi är alla demokrater”.
Men när ska vi säga ”Vi är alla flyktingar”? ”Vi är alla demokrater”.