lördag 17 januari 2015

Tryckfrihetens motsägelser och glidande gränser

Jag har problem med satirteckningarna av profeten Muhammed och tryckfriheten.
Å ena sidan anser jag att tryckfriheten måste vara total så länge den håller sig inom lagens gränser.

Å andra sidan anser jag inte att varje frihet måste tillämpas till sin yttersta konsekvens utan hänsyn till vilka följder min frihet har för andra. Alla friheter bör vara förenade med skyldigheter och hänsynstagande gentemot andras. Hänsyn och tolerans kräver aktning och förståelse för andra.
Är det till exempel självcensur om jag inte talar om för en medmänniska att jag tycker att hen är en djävla sopa som snabbast möjligt borde lämna detta jordelivet?
Risken är ju att jag får en smäll på käften om jag uttrycker mig så.
Hövlighet är en tillgång i relationer mellan människor.
Å tredje sidan är min mening att makten alltid ska kunna utmanas och ifrågasättas.
Men är det så att det är makten som utmanas när Muhammed skymfas?
Slår satiren inte mest mot fromma fredliga troende muhammedaner som saknar varje uns av världslig makt?
Respekt mot andras människors religionsutövning innebär även respekt för deras tro. Även om man inte delar den.
Att reta upp troende verkar inte vara någon konst.
Å fjärde sidan, dessa religiösa fundamentalister, som verkligen har makt, som har som mål att avskaffa tryckfriheten, som inte tolererar andra sanningar sina egna, som är beredda att slå ihjäl folk för att de har en annan tro.
Vilka intryck tar de av satirteckningar?
Ger inte satirteckningarna dessa religiösa makthavare bara möjlighet att hetsa sina trosfränder mot yttrandefriheten.
Kamp för yttrandefrihet måste föras mot makthavare som försöker inskränka den, inte mot religiösa lättretade minoriteter.

Kampen för tryckfrihet bör helst föras i religiösa diktaturer för att klassas som kamp för yttrandefrihet. Och jag är tveksam om den kampen ska föras på det sätt som den görs hos oss i demokratierna.
Bombardemanget träffar bara oskyldiga civila men lämnar makthavarna oskadda.

Yttrandefriheten är en frihet i ett öppet demokratiskt samhälle och en del av detta, ett verktyg för att utveckla den redan existerande demokratin.
Demokratin måste först förankras i samhället för att tryckfriheten ska bli ett sådant viktigt verktyg.








6 kommentarer:

Anonym sa...

Varför orolig? Här i Sverige har
vi lagen om hets mot folkgrupp.
Det räcker att du visar missaktning,
lätt gjort, mot en minoritets-
religion. Dessa religionsutövare betraktas numera som folkgrupp och
du blir åtalad. I USA betyder hets
att man uppmanar till våld i en
upprörd situation och mot människor av viss folkgrupp. Här räcker det om du liknar böneutrop vid åsneskri, och du åker dit.

Lars sa...

Mycket bra skrivet. I det här landet tillåter ju inte yttrandefriheten i prakten att man kritiserar invandringspolitiken, och definitivt inte ur aspekten att vi tar emot får många invandrare. Om man går med i SD för att rädda någon nedläggningshotad byskola, så är man kanske vilseförd och inte rasist. Men om man går med i SD för att man vill minska invandringen? Nej, inte nödvändigtvis. Man kan vara vilseförd i det fallet också.

Ute i Europa finns många politiker, som inte vill ha Sveriges stora invandring, utan att vara rasister. Frågan är ju vad deras partier vill mer, vad de säger öppet och om de har någon s.k. hemlig agenda.

Om vi vill tvinga andra EU-länder att ta ett större ansvar för flyktingsituationen, måste vi införa samma regleer som de, tillfälliga uppehållstillstånd som regel. Så är det inte värt kostnaden att ta sig vidare till Sverige med hjälp av flyktingsmugglare, när man redan har fått asyl i ett EU-land.

Men varken vi eller andra EU-länder ska ha någon övre gräns och skicka tillbaka alla som kommer i slutet av året. Det är inte flyktinginvandringen, utan utvandringen av flyktingar från hemländerna som ska hejdas. Terrorismen måste hejdas. Rekryteringen av nya terrorister måste stoppas. Men terroristerna måste också berövas varje möjlighet att få sympatier från kränkta muslimer. Det är dags att visa att vi i väst kan sköta rättsskipningen själva.

Vi borde inte tillåta huliganerna på skittidningen Charlie Hebdo att sticka världen i brand för sitt höga nöje att visa muslimer och andra orientaler hur maktlösa de är. Det handlar inte om yttrandefrihet. Det handlar inte om några angelägna politisak budskap. Det handlar om maktdemonstrationer: Ni kan döda OSS, men ni kan inte döda vår arrogans.

Du skriver "att tryckfriheten måste vara total så länge den håller sig inom lagens gränser". Både europarätten och svensk grundlag tillåter att yttrandefriheten inskränks när så är nödvändigt till skydd av allmän ordning och säkerhet.

Provokatörerna som har tyckt upp Charlie Hebdo i en upplaga på fem miljoner och lagt ut skiten på internet, tycker att det är okej att kristna runtom i världen ska lida för DERAS rätt att skända och håna, de ska stå ut med att bli mördade och få sina kyrkor nedbrända.

Hyckleriet vet inga gränser när tidningen Expressen förföljer enskilda sverigedemokrater som har sag något dum, men inte nödvändigtvis är rasisteer och i vart fall inte har gjort någon nämnvärd skada, men stödjer maktdemonstrationer, som sårar somliga och leder till andras fysiska död, i yttrandefrihetens namn.

Att likna böneutrop vid åsneskrin är dumt, men inte alls jämförbart med att skända det heligaste, som inte ens får avbildas. Dessutom är ju dessa satirteckningar klart rasistiska. De förlöjligar alla som har ett orientaliskt utseende.

Anonym sa...

Kanske bör vi försöka bena ut skillnaden [om det finns någon] mellan publicerandet av skändliga muhammedteckningar och att lägga grishuvuden utanför moskéer.
Jag grunnar.....

/Bosse (oreggad)

Lars sa...

Har det varit några upplopp på grund av grishuvuden utanför moskéer? Nej, det uppskattas inte heller. Men är dock inte lika allvarligt, att döma av muslimernas egna reaktioner.

Jag syftar då inte på terrorister, som utnyttjar skändningarna i egna politiska syften, utan på vanliga fredliga muslimeer, som blir fruktansvärt ledsna av att få sin profet skändad. Inom islam råder ju ett generellt förbud mot att avbilda deras profet. Och då skall dessa nidbilder vara den första bilden av profeten, som många muslimer ser. Hänsynslöst, tycker jag. Vi kräver en massa saker av världens muslimer, saker som är självklara för oss, men inte för dem. För att vi anser oss veta bäst. Men vi lyssnar inte, utan visar maximal arrogans. Vad är yttrandefriheten värd, om inge lyssnar, att somliga inte är värda att lyssnas på? Jodå, vi kan tycka att muslimer som inte vill överge alla sina orientaliska sedvänjor borde stanna i sina hemländer. Men där får de inte vara fred, utan vi låter provokatörer bland oss "vita" utnyttja teknikens alla landvinningar (internet, osv) för att även trakassera muslimerna i deras hemländer.

Men om detta förbjuds, kommer i så fall inte terroristerna att ge sig på andra objekt i stället. För deras egentliga syfte är ju inte att försvara profetens hedeer, utan att sprida skräck? Jo, så kommer det att bli. Men de kommer att få ¨ännu svårare att vinna sympatisörer bland övriga muslimer, och de kan då lättare bekämpas.

Det finns 1, 1 - 1,2 miljarder muslimer i hela världen. Av dem är 99.99 % hyggliga och fredliga. Men resten? Precis som hos alla andra finns bland muslimer både genier (varav en del tyvärr använder sin genialitet fel) och knäppskallar med sågspån i huvudet, som inte är smarta nog att skada någon, om ingen fäster ett bombarbälte med fjärrutlösare kring deras kroppar.

Nu behöver man inte vara en knäppskalle för att vara okunnig. Men okunniga muslimer är ett problem, som inte bara en följd av dålig skolundervisning. De flesta av världens muslimer har inte läst en enda rad i Koranen, av den enkla anledningen att de inte kan läsa arabiska. Och då har de ju inte heller fått någon undervisning i korantolkning, vilket kan göra dem till lättlurade offer för religösa charlataner, som till det yttre uppträder som hängivna muslimer, såsom al Qaida.

Anonym sa...

Stötestenen är här att den så kallade identitetsvänstern (postmoderna-) kräver att extraordinär hänsyn ska tas till muslimer. Dessa anses inte tåla kritik eller satir och därför måste vi gå på tå runt dem. Andra grupper som till exempel katoliker eller vita, medelålders män ska dock tåla även grov satir.

Det här problemet kommer att eskalera i takt med att den förstnämnda gruppen blir allt större i länder som Sverige. Och identitetsvänstern har, naturligtvis, ingen lösning på det. Hos Socialdemokraterna är det här en särskilt känslig fråga eftersom dessa grupper i stor utsträckning röstar på dem. Man vill inte stöta sig med en ständigt växande väljargrupp helt enkelt.

// Jan

Lars sa...

Det är inte alls fråga om någon särlagstiftning för muslimer.
Frankrike må uppfattas som ett katolskt land av okunniga svenskar, men faktum är att katolska kyrkan krossades och aldrig har rest sig efter franska revolutionen, då tusentals katolska präster mördades i namn av de friheter, som nu hyllas på Paris' gator. Det är inte alls så att kristna har lättare än muslimer att trampas på. Skillnaden är att Muhammed öht inte får avbildas.

Frankkrike har ett otäckt förflutet som kolonialmakt, vilket också förklarar den stora andelen muslimsa invånare i Frankrike. Kolonialmakten har återigen visat sin herrefolksmajoritet, vilket tyvärr har drabbat oskyldiga kristna i de tidigare franska kolonierna.

Samma journalistkår, som nu skränar på gatorna om yttrandefriheten har under månader grovt åsidosatt allmänhetens rätt till korrekt information. Man har slentrianmässigt framställt terroristhandlingarna som vansinnesdåd av enskilda muslimer, som har överreagerat. När det i själva verket har handlat om samordnade attacker av en "osynlig" ny stormakt med nykoloniala ambitioner.