96 av de 100 rikaste bostadsområdena i Sverige finns i Stockholmsområdet. Det visar inkomststatistik som Statistiska centralbyrån tagit fram åt Sveriges Radio. I Bromma är medianinkomsten 50.000 kronor i månaden i det postnummerområde där man har högst inkomster i landet.
Att det inte är Djursholm, i Danderyd utanför Stockholm, beror på att där bor de rikaste nolltaxerarna.
Danderydsborna har en medelinkomst på 508 500 kronor medan t.ex. pajalaborna har 233 400 kronor.
Jämlikheten blir inte större om man jämför utbildningsnivån i landet. I Danderyd, för att ta det som exempel, har 40 procent av befolkningen eftergymnasial utbildning medan det i Pajala bara är 12,4 procent som har samma utbildning.
Ojämlikhetssamhället avspeglar sig i hur folk röstar. I Danderyd röstade 52,1 procent på moderaterna och 5,8 på sossarna.
I Pajala lade 12,6 procent av väljarna sin röst på moderaterna och 51,3 på sossarna. Väljarna genomskådar det nya ”arbetarepartiet”.
Jag har tidigare bloggat om skillnaderna i vårt alltför avlånga land, men det är svårt att ta fram relevanta fakta.
Klassklyftor i statistiken
Sverige från Danderyd till Pajala
De rika får mest skattebidrag
SCB:s statistik i sammanhanget är rätt svårtillgänglig.
Uppgifterna ovan har jag, skämmigt nog, fått stjäla från Svenskt Näringsliv webbplats ”Ekonomifakta”.
Det skämmiga är att ingen socialdemokratisk tankesmedja eller annan avlönad vänsterlobbyist tillhandahåller fortlöpande lättillgängligt statistikunderlag för jämförelser i sociala, ekonomiska och kulturella skillnader.
Ge oss verktyg för jämlikhetsagitation!
SR
E24 DN
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Mario, du har den vettigaste S-bloggen :)
Efter att ha smörat lite för dig, vill jag gå i opposition till detta inlägg!
Är kanske S dilemma att det numera inte attraherar de med högre utbildning?
Vare sig med röster i val som politiska företrädare.
Förr ansåg S att utbildningen är bästa sättet att förbättra sitt liv - vilket det ju är - såväl mentalt som monetärt.
Men när S numera tillsätter personer till höga politiska positioner som saknar högre utbildning, signalerar detta ett antiintellektuellt förhållningssätt.
Inte för att intelligens och utbildning nödvändigt behöver ha absolut överensstämmelse men låt oss enas om en relativ sådan.
Varför babblar jag om utbildning?
Kanske för att utbildning trots all inkomstjämlikhet med progressiv beskattning normalt ändå lönar sig.
Och Danderyd har fler akademiskt utbildade än Pajala. Det är också ett faktum.
Jag tror inte att du vill ha ojämlikhet.
Men om någon med arbetarbakgrund utbildar sig på universitet, lär denna person göra en sk klassresa i takt med att denne får inte bara mer kvalificerande uppgifter utan också högre lön.
Man behöver inte svika sina ideal man skapade sig då man var fattig och ung, men många gör det i takt med att man får det bättre.
Det är alltså ett dilemma för S.
S vill företräda de flesta och lyckades tidigare bra med det så länge lönerna var relativt jämlika.
Kanske var det en arbetarfälla? Eller upplever S en baksmälla av att folk fått det FÖR bra?
Folks politiska åsikt påverkas nämligen starkt av dess inkomst. Relativ inkomst till övriga. Fattig vill ha bidrag, rik vill ha sänkt skatt. Ganska självklart.
Ideologin är underordnad. Egoismen är rättesnöret för såväl fattig som rik.
Så när du skriver att ” Väljarna genomskådar det nya ”arbetarepartiet” .” stämmer det inte.
De röstar egoistiskt på det som gynnar dem bäst, vare sig de bor i Pajala eller Danderyd……
S problem är paradoxal.
S vill förbättra sina kärnväljares villkor – men om deras kärnväljare får det FÖR bra mister S många röster.
Klasskampsretoriken blir ihåligare när färre har det fattigt.
Där av tappet bland den arbetande befolkningen idag och transfereringen till att uppfattas som ett parti för de marginaliserade, de bidragsberoende.
Jag sympatiserar än idag med arbetarvärderingar. Men jag röstar inte på S längre.
Jag proteströstade först mot S, kanske är det så fortfarande men jag märker att jag glider allt mer bort från S.
Därför de har inte längre den attraktivaste visionen längre. Inte ens för arbetaren.
S har fördummat sig själv. Se på t ex Sahlin, numera Juholt och den nuvarande högsta S-toppen.
De kommer att misslyckas, för de har begått mord på sin egen politik.
Man har inte längre den självklara lösningen in i framtiden.
Jag har inga egna lösningar. Det vore väl ganska förmätet att hävda detta. Men jag inte ser hur socialistiska idéer ska kunna lösa den svages problem.
Bara om tillräckligt många är fattiga är kommunismen/socialismen en möjlig lösning.
Förr trodde vi på gudar, sedan kunde vi under 70 år söka ett kommunistiskt alternativ under 1900-talet (som också var en religion på sitt sätt), idag verkar Mammon och kapitalismen vinna.
Dessvärre lär den göra det då darwinismen alltid vinner. Den starke vinner.
Det är inget jag hyllar, bara konstaterar.
Det är bara när ojämlikheten blir för stor som alternativa idéströmningar får lyft under vingarna.
Vi har prövat kommunism, fascism, olika religioner som kristendom, och idag islam som alternativ, men de får bara grogrund så länge folk är fattiga och utanför.
forts.
Kanske dax att acceptera vår natur?
Att vi är inte bara kärleksfulla, omfamnande, utan också cyniska och egoistiska?
En del vill köra skoter och jaga älg, andra snurra på Stureplan och flasha med sin rikedom?
Vem har rätt – vem har makt över sitt liv – det är en filosofisk fråga.
Men jämlikhet?
Nej.
Det kommer alltid att finnas Pajala, Rinkeby eller Danderyd och Södermalm.
Ditt korta liv du har på jorden väljer du det mest optimala för dina förutsättningar – låt oss kämpa för den friheten att förändra för de som kan, och för att lindra för de svaga.
Verkligheten kommer ändå att vara grym.
Mvh, Peter Nicklasson
Jag delar inte din uppfattning att S svikit utbildningen och folkbildningen.
Det är snarare samhällets ekonomiska förutsättningar, att ge utbildning till de ”fattiga”, som har eroderat. Folkbildningsverksamheten har krympt, vuxenutbildningen har nästa försvunnit och borgerliga partier har skyndat på för att hindra att vuxna ges en ny chans efter grundskolan. Yrkesutbildningen ska skiljas fråm teoretiska studier. De teoretiska studierna saknar alltmer den praktiska förankringen.
Det är tragiskt och här borde S säga ifrån på ett betydligt kraftigare sätt.
F.ö. vimlar det av människor med högre utbildning i partiet.
Däremot kan jag hålla med om att partidebatten inte håller så hög intellektuell nivå, men det gäller partipolitiken generellt.
Och att en person har högre utbildning behöver inte betyda att han eller hon kan föra ett intellektuellt resonemang.
Att högre inkomster och hög utbildning har ett samband är klart. Men sambandet är socialt, ekonomiskt och kulturellt. Djursholmsborna har inte sina positioner tack vare sin högre utbildning utan tvärt om, deras utbildning har sin grund i deras medfödda samhällsposition. De som bor i de utarmade förstäderna är inte fattigare för att de är lägre utbildade. Deras låga utbildning är ett resultat av att de kommer ur socialt, ekonomiskt och kulturellt ”fattiga” positioner.
Men visst finns det undantag.
Fattigdom och rikedom, i form av sociala klyftor och hierarkier, skapar motsättningar och är grogrund för extrema politiska lösningar. Det är vi överens om.
Det gäller både nationellt och globalt.
Men socialdemokratin har alltid varit ett jämlikhetssträvande parti, för att inte säga socialliberalt.
”Att vi är inte bara kärleksfulla, omfamnande, utan också cyniska och egoistiska.”
håller jag med dig om.
Men det innebär inte att de ekonomiska, sociala och kulturella klyftorna är givna. Inte ens om vi ser det globalt. Fattigdom kan bekämpas liksom alltför stora orättvisor.
Ökad jämlikhet betyder inte att vi alla ska vara lika.
Vi ska uppmuntra olikhet, mångfald.
Men det ska inte gälla bara dem som ” vill köra skoter och jaga älg, snurra på Stureplan och flasha med sin rikedom.”
Fattigdom innebär alltid färre möjligheter, personliga begränsningar och utarmning.
Antingen vill man göra något för världens fattiga eller så skiter man i det.
Så enkelt är det.
Enkelt men ändå svårt, att hälla bistånd över utvecklingsländer som ofta är styrda av korrupta regimer eller baserade på andra odemokratiska strukturer båtar föga. Vi har lyckats göra de fattiga till bidragsnarkomaner de senaste 50 åren, till vilken nytta ?
Länder som i dag får bistånd är nästan alla f.d. kolonier till de länder som lade grunden för kapitalismen: Storbritannien, Frankrike, Holland, Belgien och Tyskland.
Kolonialismen skapade enorma rikedomar i dessa länder. Utan dessa rikedomar skulle den kapitalistiska utvecklingen knappas ha kommit till.
Samtidigt skapade kapitalismen villkoren för hela världens ekonomiska struktur. Den byggde på de förutsättningar som genom kolonialismen byggts upp i de rika länderna.
Det uppstod rika och fattiga länder.
Det är alltså inte i första hand på grund av den koloniala utsugningen som de f.d. kolonierna är fattiga utan på de stora rikedomarna som hämtades i kolonierna som gjorde de rika länderna rika. Det som rövades i Afrika, Asien, Oceanien, Amerika blev det startkapital som behövdes för att industrialismen, bankväsendet, den tekniska revolutionen, juridiken, kulturmönstren och allt det som blev den dynamiska kapitalismen.
Vi knallade alltså in i grannens hus, mördade dem som bodde där och snodde allt de ägde. För dessa rikedomar byggde vi oss ännu större befästa hus.
I dag kräver vi att grannens barn ska må lika gott som vi och vara demokratiska (vilket vi inte var), inte använda våld (fast det var det vi gjorde) och tacksamt ta emot de allmosor som vi kallar bistånd.
Det som hänt kan inte göras ogjort, men hur får vi igång en utveckling i de fattiga länderna som ger dem en möjlighet att nå vår standard.
Skicka en kommentar