Svenska kulturtalibaner vill radera historien

Enligt min mening är de flesta offentliga statyer som ska föreställa märkvärdiga människor i historien vedervärdiga som konst betraktat. Somliga är dessutom rent fula. 

Men nu står de där och de restes under en annan tid.

Tiderna förändras. De personer som står staty levde i en annan tid med andra värderingar än nutidens. De som lät resa statyerna såg tillbaka på den tiden, och ville hylla märkespersonerna. Det gjorde de utifrån sin tids värderingar.

Nu har det genomförts en namninsamling med krav på att statyer av Carl von Linné ska plockas ner. Namninsamlingen har fått fler än 1 600 underskrifter. Även statyer av Karl XII, Gustav III och Louis De Geer har kritiserats.

Carl von Linné var, och är, en av Sveriges och världens största forskare. Han var inte rasist men han gav sig på att klassificera människor ungefär som han gjorde med andra djur och växter. Det var ingen stor grej för Linné men det var ett led i hans enorma intresse för att ordna naturen.
Hans syn på människor var den som var vanlig på hans tid.

Louis De Geer var Sveriges förste store kapitalist. Han kom från Holland och skaffade sig väldiga rikedomar på järnbruk, vapentillverkning, vapenaffärer och diverse projekt. Han samarbetade intimt med Gustaf den II Adolf och Axel Oxenstierna. Hans pengar bidrog till att skapa arbetstillfällen och att rycka upp sömniga bruksorter som Lövstabruk, Forsmark, Gimo, Dannemora, Holmen, Finspång m.fl. till världsledande industriorter.
Bland alla sina viktiga ekonomiska projekt sysslade han med slavhandel. Det var ingen stor grej för De Geer men ingick i den tidens internationella handel.

Det är andra tider nu.
Nu vill vi, likt talibaner och IS, rensa upp i historien, utplåna det som inte passar med dagens värderingar och blunda för att tiderna förändras. Sopa in under mattan.
Men inget i historien kan göras ogjort.

Min förslag är: Låt statyerna stå kvar för att påminna om sin tid och res inga fler statyer över betydelsefulla människor.

SVT De Geer  

SVT Linné  

Facitism – att censurera historien

Polisbrutaliteterna och rasism i USA har lett till omfattande demonstrationer världen över. Statyer föreställande bland annat tidigare slavägare har välts och vandaliserats i protest.

I Brittiska Bristol vältes en staty av Edward Colson, slavhandlare och politiker. Statyn slängdes sedan i floden.
I Belgien har flera statyer av kung Leopold II vandaliserats i olika städer. Kung Leopold styrde Belgien mellan 1865 och 1909. Leopold II och inrättade ett privat skräckvälde i nuvarande Kongo.
I Storbritannien har någon sprejat ”Churchill var rasist” på en staty föreställande den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchill.
En staty av sydstatsgeneralen William Carter Wickham vältes i den amerikanska staden Richmond i delstaten Virginia.
I Kenya har en staty över 1800-talsdrottningen Victoria av England försvunnit.
Redan 2017 beslutade staden Charlottesville i den amerikanska delstaten Virginia att ta bort en staty föreställande sydstatsgeneralen Robert E Lee.

Nu anser jag att de flesta statyer som föreställer historiska personer är fula oavsett vem de avbildar.
Så för den delen kunde de gärna rivas.
Men det innebär inte att jag anser att de ska rivas.

Att statyerna en gång restes säger en del om den tiden. De talar för sin tids föreställningar och idéer.

Monumenten speglar gamla värderingar som vi idag betraktar som felaktiga eller avskyvärda. På så sätt är de historiskt intressanta. Hjältar då, skurkar i dag.
Att ta bort dem är att korrigera historien med dagens facit i hand. Det är ett försök att gömma en del av historien.

Även språket och litteraturen korrigeras. Man bör inte säga neger så därför att vi i stället nu ska säga svarta vilket betyder samma sak.
Det är väl OK hur vi vill prata idag.
Men att därför ändra Pippi Långstrumps pappas yrke, som enligt Astrid Lindgren var negerkung, till att han var Söderhavskung är att göra våld på litteraturen. När AL skrev hette det faktisk negerkung.

Hergés Tintin i Kongo råkar också ut för denna retroaktiva censur. Albumet är skrivet på 1930-talet då Kongo var en belgisk koloni.

Fler exempel finns.
Att censurera verkligheten är att lägga historien till rätta med dagens facit i hand.
Facitism!

Statyerna och språkbruket hör till den tiden och är en del av vår historia.