Jag hade inga bomber i väskan

Den 26 oktober står jag vid transportbandet på Athéns flygplats och väntar på min resväska. När väskan dyker upp är den omvirad av ett rep. Alla tre kombinationslås är uppbrutna och förstörda. Väskan går inte ens att stänga, därav repet.

Jag går med den demolerade resväskan till flygbolagets kontorsdisk på flygplatsen för att få utrett vad som kan ha hänt och för att få tips om hur jag ska kunna fortsätta min resa i Grekland utan en användbar resväska.
Innehållet är, vad jag kunde se, detsamma som jag packat ner innan jag for:
Kläder, ett par skor, två paket kaffe Zoega Skånerost, en bok, en sprayflaska deodorant, toalettgrejer, laddare till mobiltelefon, två USB-minnen. Väskan är halvfull för att jag lämnat plats för en 5-litersdunk olivolja som jag ska ta med mig på hemvägen.

Tämligen likgiltig, och en smula motvilligt, börjar en manlig tjänsteman bakom disken skriva en rapport alltmedan han nojsar med sina arbetskamrater.
Jag frågar om det kan vara tjuvar som brutit upp väskan. Tjänstemannen skakar på huvudet och säger att det är säkerhetspolisen.
- Händer sånt här ofta? frågar jag.
- Nej inte ofta.
Jag börjar ilskna till. Okej för att polisen måste undersöka misstänkta väskor som eventuellt kan innehålla bomber vilka eventuellt kan utlösas av eventuella självmordsbombare ombord på planet. Men kunde inte polisen, sedan de brutit upp låsen, kunnat lägga med ett meddelande med en förklaring och en ursäkt i väskan? Det hade räckt med ett standardiserat brev.
Men ingen förklaring, ingen ursäkt för att de har förstört min egendom eller för kränkningen av min personliga integritet och för det extra besvär som alltsammans orsakat mig.
Det är inte misstaget utan nonchalansen som upprör mig.
Tjänstemannen rycker likgiltigt på axlarna.
Sedan han skrivit ut sin rapport frågar han om jag vill ha en ny väska eller en rekvisition på en väska att ta ut då jag kommer till Kalamata. Eftersom jag ska resa vidare måste jag ha en ny resväska.
Det finns endast en att välja på. En stor otymplig sak, typ amerikakoffert, som jag aldrig skulle komma på idén att skaffa. Jag blir dock tvungen att ta emot den för att kunna fortsätta min resa.

Händelsen är naturligtvis en skitsak i jämförelsen med att säkerhetspolisen stormar in i oskyldiga människors hem, riktar vapen mot små barn och förhör tioåringar i jakt på bomber. Men det är en del av ett mönster.
Måste kriget mot terrorismen innebära att oskyldiga kränks utan förklaringar och utan ursäkter?

DN1

DN2

DN3

GP

Sydsvenskan


AB

Expressen


Expressen2