torsdag 12 februari 2015

Finanskapitalet smiter från notan – du får betala

Finansvärlden - banker, finansinstitut, kapitalförvaltare, finansrådgivare, miljardärer, fondförvaltare och liknande – har inte alltid rent mjöl i sina påsar.
Hela branscher bygger ju delvis på lögner, falska rykten, hemlighetsmakeri och bluff.
Precis som i poker.
Finansmarknaden är ett spel om pengar och värden vars omfattning vi knegare inte kan fatta.

Det tråkiga är att bluffmakare och kriminella kan utnyttja finansvärlden för att skoja till sig ekonomisk makt och inflytande, tvätta pengar, smita från skatt, muta och utöva påtryckning.
Skummisar med ekonomiska resurser kan dessutom omge sig med advokater och lobbygrupper som kan skydda dem från angrepp.
Precis som de medeltida furstarna kunde skydda sig bakom en hord av livvakter och murar.

Ett öppet demokratiskt samhälle, i en marknadsekonomi, behöver kapitalister som kan samla och investera kapital i produktion och arbete. Kapitalisterna vill naturligtvis ha utdelning på sina satsade kapital för att kunna plöja ner vinsterna i nya produktiva verksamheter.
Så fungerar en sund kapitalism.

Men dagens finansvärld har upphört att fungera på det sättet. De värden som kommer ur arbetet och produktionen omvandlas i finansbranschen till skuldpapper, abstrakta värden, framtida spekulationer, krav på stater. Bara en del återinvesteras i den verkliga ekonomin - resten är spelpengar.
Riskerna tas inte av kapitalisterna och finansspekulanterna utan av skattebetalarna.

De senaste decenniernas bankkriser har visat att hela risken ligger hos låntagaren, hela förtjänsten hos banken.
Notan för skattebetalarna i den senaste svenska bankkrisen var 35 miljarder kronor.
Bankiren får bonus när det går bra, men när det går dåligt får skattebetalarna ta notan. 
Någon bjuder dig på en dyr restaurang och smiter från notan så att du tvingas betala.

Finansskojare och finansbubblor har funnits lika länge som den moderna kapitalismen.
Några exempel på kriser och bubblor:
”Tulpankraschen” åren 1636–1637, Missisippi- och söderhavskrascherna på 1700-talet, den tyska hyperinflationen på 1920-talet, krisen 1929 och 30-talsdepressionen, Kreugerkraschen 1932, dollarkrisen och börskrisen i USA 2000, krisen på valutamarknaden 1990, Japans finanskris 90-92, Svenska bankkrisen 1990-96, Mexikokrisen 1994-95, Asienkrisen 1997, LTCM-kraschen 1997, Argentinakrisen 1997, Bankkrisen i USA 2007, den grekiska skuldkrisen 2010-.
Just nu pågår en strid mellan Argentina och två amerikanska hedgefonder, som i praktiken drivit landet i statsbankrutt.

Kriserna har utlösts genom spekulationer, svindlerier och hemlighetsmakeri och har alltid haft konsekvenser för stater och folk.

Men det finns också helt accepterade medel för finansinstitutionerna att sko sig på ”vanligt folk”. 
Ta t.ex. indexbluffen. De svenska fondspararna förlorade 400 miljarder kronor i börsraset, konstaterade Affärsvärlden i nummer 43/2002. Storbankernas fonder har präglats av en strategi där förvaltarna lagt sig mycket nära index, vilket också gör att möjligheterna till en bra avkastning när börsen går dåligt är minimala. Men samtidigt som spararna förlorat, har SEB, Robur, Nordea och Handelsbanken dragit in nästan 8 miljarder i vinst på sin fondförvaltning. 

Rena svindlare finns det gott om i finansvärlden.

Ett par exempel:
Bernard Lawrence "Bernie" Madoff  sysslade med avancerade investeringsbedrägeri er där investerare lockas att satsa pengar genom att Madoff rapporterade en fiktiv avkastning på 10–20 procent - en ovanligt hög nivå - som gjorde att kapitalet flödade in, men istället för att generera verklig avkastning på insatt kapital använde  Madoff det insatta kapitalet till utbetalningar och för att hålla bedrägeriet igång.  Madoff uppskattade själv att förlusterna för svindleriet uppgick till “runt 50 miljarder dollar”, motsvarande 400 miljarder kronor. Men utredarna konstaterade att ”pyramidspelet” rymde cirka 65 miljarder dollar.

En svensk fastighetssvindlare är Hans Thulin som gjorde lönsamma fastighetsaffärer under 1980-talets svenska värdeökning på fastigheter, den så kallade "fastighetsbubblan".
Thulins bolag Consolidator kunde våren 1990 inte betala en skuld på 650 miiljoner kronor till finansbolagen Nyckeln, som på hösten samma år ställde in betalningarna. Detta ledde till att Thulins svenska fastighetsimperium gick under i samband med finans- och fastighetskraschen i början av 1990-talet. 1991 gick hans bolag Consolidator och Granaten i konkurs med omkring tre miljarder kronor i skulder. Thulin hade gått i personlig borgen för lån på 800 miljoner kronor och försattes i personlig konkurs.
Thulin var skyldig svenska statskassan 179 miljoner till följd av en fordran efter hans konkurs i början av 1990-talet. Trots flera processer har han vägrat att betala.
Skulden har vältrats över på svenska skattebetalare.



6 kommentarer:

Leif sa...

Du kan ju fortsätta av ren princip och ha pengarna på ett bankkonto nu när Ingves infört minusränta och bidra till storbankernas vinster. Ditt parti och Riksbanken vill att du ska spekulera och låna pengar.

Nils Persson sa...

Dagens icke nyhet, att inte alla i finansbranschen är ärliga...

Mario Matteoni sa...

NisseP.
Kanske du kan berätta mer om vilken makt finanskapitalet har över nationers ekonomi, t.ex. Greklands.

Dina tidigare kommentarer tyder dock på att du saknar den kunskapen.

Nils Persson sa...

Du skriver bloggpost efter bloggpost med text där du ondgör dig över kapitalismen utan att på något sätt säga vad du tycker borde göras, att bevisa att kapitalismen är dålig genom att Madoff försnillat pengar är en retorik som inte ens platsar i lilla aktuellt.

Du svänger dig med ord som du inte förstår, finanskapitalet, jag antar att du då menar summan av alla värden på jordklotet? Ja det påverkar nog Grekland mycket, men hur kan inte jag eller någon annan på jorden redovisa i en kommentar på en blogg, det är som att fråga vilken makt jorden har över vädret, det är en ganska stor fråga.

Om det bevisar min okunskap eller inte får väl andra avgöra. Jag har dock frågat dig vad du tycker Grekland, Sverige eller EU borde göra för att hjälpa upp situationen i Grekland utan att få svar.

Jag skulle inte kalla dig okunnig om du inte har någon garanterad lösning för dem, men däremot tycker jag det är snömos att skriva långa blogginlägg utan att komma med någon slutsats eller poäng.

Mario Matteoni sa...

Den för mig anonyme ”NisseP” som slarvigt läser vad jag skriver anklagar mig för att inte presentera någon slutsats på min blogg.
Det är riktigt.
Vill man ha slutsatser och sanningar ska man läsa SvD:s ledare eller andra dogmatiska nyliberaler, eller ”Proletären” eller någon religiös fundamentalistisk blogg. Eller så kan ”NisseP” läsa sina egna alster.
Jag kan oftast bara presentera problem, förslag, frågor eller i bästa fall en sanning av många andra.
När det gäller Grekland så har jag föreslagit att långivarna bör avskriva sina lån. Se tidigare bloggar.
På min bloggs förstasida har jag under flera år deklarerat att jag inte diskuterar med anonyma kommentatorer.
Jag borde ha hållit det löftet.
Att diskutera med någon som gömmer sig är ganska meningslöst.

Nils Persson sa...

Att skriva av lånen kan ske frivilligt, långivarna säger "strunt i lånen" eller ofrivilligt, Grekland säger "Vi tänker inte betala räntor".

Dock så är båda av dessa alternativen totalt katastrofala för Greklands ekonomi. Grekland är totalt beroende av NYA pengar. Menar du att dessutom borde "någon" ge Grekland nya pengar, vem är denna någon i så fall? Eller menar du att Grekland borde klara sig utan nya pengar, vilket skulle leda till total statsbankrutt och ännu mer misär?

Det är det som är rävsaxen de sitter i, inte att de har stora lån eftersom dessa kan de faktiskt själva välja att strunta i.

Jag tycker det här är jättespännande frågor och jätteintressant att prata om, jag tror inte heller vi står så långt ifrån varandra åsiktsmässigt. Det är bara tråkigt att du väljer att diskutera person istället för sak.

Jag heter Persson i efternamn, blev jag mindre anonym nu?