Ekonomin är gränsöverskridande och global, men under valrörelserna låtsas regering och opposition som om den är nationell. Omvärlden existerar inte i valrörelsen.
Visserligen är statsbudgeten nationell men skattepolitiken, näringslivspolitiken och arbetsmarknadspolitiken är beroende av omvärlden. Kapital- och finansmarknaderna är globala och styr investeringarna även i vår del av världen. Våra pensionspengar finns inte i Sverige utan i världen.
Detta är vanligen självklarheter. Vi vet att vi är en del av världen, men inte under valrörelsen.
Vilken politik i förhållande till den globala ekonomin vill partierna föra? Hur ser partierna på den globala utvecklingen?
Hur tänker partierna tackla nästa ekonomiska kris? Vilken beredskap bör vi ha? Eller tror partierna att det inte blir några kriser under den kommande mandatperioden?
Den globala finanskrisen är bara något som den nuvarande regeringen hänvisar till när den ska skylla ifrån sig för sina tillkortakommanden.
Greklands sak är inte vår och vad angår oss Indien och Kina?
Vad vill partierna när det gäller det svenska näringslivets internationella konkurrenskraft?
Vilken inställning har blocken till de ökande globala sociala klyftorna, den internationella miljöförstörningen och fattigdomen i världen?
Vilken roll ska Sverige spela i den internationella politiken?
Under valrörelsen bibringas väljarna en syn på Sverige som ett helt fristående litet kungarike, skilt från omvärlden.
Men varför klaga och bekymra sig? Låt oss i stället glädjas åt vårt svenska prinsessbröllop och inte oroa oss.
Därute är det bara stort, konstigt och oroligt. Och där finns en massa utlänningar.
DN1
DN2
DN3
GP
SvD1
SvD2
Sydsvenskan
AB
Expressen1
Expressen2
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Själv tycker jag att bägge parter skall släppa dogmatiska hjulspår och börja resonera realistiskt.
I grunden är det hela är mycket, mycket enkelt:
-Man kan inte konsumera mer resurser än vad som finns.
-Gör man det, går det förvisso att "låna igen" mellanskillnaden, men glappet kommer alltid att finnas där (och växa, men ränterörelser, etc).
-Detta (att konsumera mer resurser än vad som finns) leder ALLTID till kollaps för eller senare (åter igen, denna kollaps har inte att göra med om det styrande partiet har blåa eller röda loggor).
-Detta gäller varken om man ofinansierat sänker skatten för de allra rikaste (alliansen) eller om man häller i resurserna i de redan havererande bidragsystemen (SVMP).
-Vill man konsumera mer MÅSTE man se till att det finns MER på tallriken.
Det är matematik på dagis nivå. Det är logik på Sesame-street nivå. Vi snackar inte om avancerade konjunktionsberäkningar eller liknande, vi talar om koncept som "mer" och "mindre".
Vad har detta att göra med något undras det?
Mycket enkelt. Vill man ha MER resurser på tallriken måste man se till att det blir värt och attraktivt att bli MER produktiv.
-Då ska man INTE uppmana till att vara ickeproduktiv (aka skapa bidrag och trygghetsmaskiner som i princip gör det möjligt att "bo" innuti dessa system.
-Då ska man INTE ge efter till de redan mycket rika och ösa ur statskassan för att finansiera skattelättnader till miljonärer.
Om man undviker detta, och genom detta uppmanar till nyföretagande, innovation, studier, specialisering, så växer den beskattningsbara "ytan", och då blir det MER på tallriken som vi kan använda till att anställa sjuksjöterskor, rusta upp allmännytta, höja läraryrkets status och annat som behövs.
Detta kan dock inte ske utan att man först ser till att det blir lönsamt att vara produktiv. Då blir det MER till annat.
OCH innan någon kör ingång: detta går att göra utan att privatisera sjukhusen, göra arbetare rättslösa och i allmänhet skapa en Nozik mardröm där kreditkortet är viktigare än ditt pass. Det finnas andra färger än svart och vitt, tro mig...
En annan, ännu enklare liknelse är hur du tankar din bil: du kan inte köra MER mil än vad bensinmängden tillåter dig till. Eller "Lyxfällan"; det går inte att konsumera MER än vad som finns i plånboken. Du måste då konsumera MINDRE. Eller (bättre) bli effektivare eller jobba mer (helst båda) så blir det MER i plånboken.
Enkla begrepp: MER och MINDRE.
Aldrig någonsin har Europafrågorna varit del av plafformen inför ett riksdagsval. Inte ens den gången vi sökte medlemsskap.
Då är de här frågorna i stället med i de regionala valprogrammen och tom i vissa kommunpartiers.
Skicka en kommentar