Dubbelmoral, så in i helsike.

Hör ni, ni som kräver att Stefan Holm och andra idrottare ska agera för mänskliga rättigheter under Olympiska Spelen. Och ni som vill att svenska politiker ska bojkotta alla officiella arrangemang i Kina. Och ni som upprörs över att Kina fått arrangera spelen.

Varför undrar ni aldrig över vad de svenska företagen gör för de mänskliga rättigheterna i Kina? Kräver företagsledningarna mänskliga rättigheter för sina kinesiska arbetare? Föreslår de någonsin att deras kinesiska arbetare ska ha rätt att organisera sig i fria fackföreningar?
Varför passar aldrig journalister på att ställa dessa frågor?

Dubbelmoral, så in i helsike.

Här är bara ett litet urval av de svenska företag som är verksamma i Kina:

A. Johansson &, Co, ABB, ABS Pumps, Pulp & Paper AB, Advokatfirman Vinge, Akers AB, Akzo Nobel, Alfa Laval, Holmbergs, Arla Foods, Arvid Nilsson, Logistics & Trade, ASSA ABLOY, Astra Zeneca, Atlas Copco, Becker Acroma, Bulten, Casco, Cedervall, Delaval /Alfa Laval, Duni, Ekman & Co., Electrolux, Elekta AB, Elektroskandia, Ericsson, ESAB, Esselte, Fagerdala, Fagerhults Belysing AB, Fasetten AB, Findus Sverige, AB, Flextronics,
Gambro, Gammon, Getinge, Handelsbanken, Hennes & Mauritz, Hexagon, Husqvarna, Hägglunds, Hästens, Höganäs, Icopal AB, IKEA, Interiörhuset i Väst AB,
Investor, ITT Flygt, Karlsson Spools, KTC, Automation, Kungsörs Plast AB, Lindex, LM Ericsson, Ludvig Svensson, Malmberg Water AB, Munters, Nefab, Nordea Bank AB, Nynäs Petroleum, Ostergrens Elmotor, Outokumpu, Penta, Perstorp, Pharmacia & Upjohn, Pfizer, Radisson SAS Hotel, Sandvik, SCA, Scandinavian Airlines Systems (SAS),
Scania, SEB, Seco Tools, Skandia, SKF, Sony Ericsson, SSAB Oxelosund, Stafsjö Bruk, Stena Rederi AB, Stora Enso, Svanströms AB, Swedbank, Swedish Match, Svenska Handelsbanken, Syneco Weibulls, Teracom Components AB, Tetra, Pak, Trelleborg Volvo.
En komplett lista över svenska företag i Kina kan du finna på, Exportrådets, webbplats
http://www.swedenabroad.com/Page____25970.aspx

Privatisera mera!

Det började en morgon med att jag drabbades av en lätt yrsel.
Senare på dagen fick jag en underlig, först oidentifierbar, känsla som senare utvecklades till en obetvinglig lust att PRIVATISERA. Jag insåg snart att jag hade drabbats av den epidemiska privatiseringssjukan. Jag ville privatisera allt.
Jag visste att jag inte var ensam. Många hade drabbats före mig.

Jag kastade mig över Kungahuset. I dag är kungahuset en monopoliserad utgiftspost i statsbudgeten. Gör det lönsamt. Bolagisera kungahuset! Öppna för konkurrens! Sälj ut de kungliga slotten. Gör om slotten till bostadsrätter. Aktieintroducera kungahuset och sälj ut kungliga aktier till svenska folket. Då får alla rojalister stödja den i dag olönsamma verksamheten och utveckla dess potentiella affärsidé. Effektivisera verksamheten genom att konkurrensutsätta den. Släpp in utländska alternativ.

Polisen! Polisväsendet är en annan olönsam offentlig verksamhet som bör privatiseras. För att inte tala om kriminalvården. Låt entreprenörsandan och den fria företagsamheten ta hand om hela skiten.
Domstolarna har svårt att hinna med alla mål. Privatisera och avskaffa domstolsmonopolet, utsätt domstolarna för konkurrens så blir de effektivare. Det måste löna sig att skipa rättvisa! Varje medborgare får en rättvisekupong som inkluderar advokathjälp och en rättvis dom. Medborgare som behöver rättvisa kan då välja den mest rättvisa och snabbaste domstolen för att få sitt fall prövat.
Alla vet ju att det inte handlar om att avskaffa själva kriminaliteten utan att ge de kriminella en välbehövlig reträtt när verksamheten gått snett. Bovarna behövs i varje utvecklad ekonomi. De bidrar ju, med sin verksamhet, till att skapa sysselsättning åt poliser, advokater, försäkringsbolag, glasmästerier, vaktbolag och den s.k. kriminalvården och därmed öka BNP.
Privat kriminalvård skulle emellertid på ett bättre sätt kunna utveckla goda kundrelationer mellan företag och brukare. Ett sunt lönsamhetstänkande kan stimulera verksamheten. Inkomsterna skulle kunna komma från två håll. Dels från kunderna själva genom att interneringen avgiftsbeläggs. Den sålunda avlastade statsbudgeten skulle kunna ge de privata polisföretagen en viss summa pengar per infångad bov och privatanstalterna en summa per förvarad brottsling. Eftersom privata företag ska ge vinst skulle lönsamhet i verksamheten snart kunna uppnås.
Naturligtvis skulle staten ha ett övergripande kontrollansvar, men varför inte privatisera även detta?

Försvaret är ett annat olönsamt statligt monopol som bör utsättas för konkurrens och anpassas till globaliseringen. Här måste den centralistiska och byråkratiska statliga organisationen ersättas av en mer flexibel privat företagsamhet. Skulle inte varje svensk försvara sin familj om den hotades? Självklart! Varför då inte ge varje svensk den möjligheten? Man kan tänka sig flera olika vägar. Bolagisera och börsintroducera. Dela ut de kvarvarande vapnen inom försvarsmakten till privata initiativ, exempelvis vaktbolag, familjeföretag, kooperativ o.s.v.

Privatisera statsbudgeten! Placera hela statsbudgeten hos privata fondförvaltare som får till uppgift att maximera avkastningen på densamma. Därmed kan vi avskaffa skatterna och varje svensk medborgare erhålla ett fondbevis med räntor som skulle kunna plöjas in i pensionssystemet.

Milton Friedman! Släng dig i väggen! jag är världens största privatist!

I det läget vaknade jag av att klockradion återgav en intervju med Mats Odell. Mardrömmen fortsatte.

Den okände arbetarens grav

I slutet av oktober och början av november i år ”rasade” en debatt i DN om vilka som bar skuld till den transatlantiska slavhandeln år 1500-1800. Debatten var föranledd av att historikern Dick Harrison, i sina böcker (”Slaveri, en världshistoria om ofrihet”, Historiska media del I 2006 och del II 2007), helt i enlighet med dagens forskarrön, gjort även de afrikanska slavhandlare som sålde slavar till européerna, delaktiga i handeln. Den 2 december högtidlighölls 200-årsdagen för slaveriets avskaffande vid en manifestation i Stockholm. ”Även Sverige bör rannsaka sitt samvete”, sa integrationsministern Nyamko Saboni i fackelskenet, eftersom även Sverige tjänade pengar på slavhandeln.
Retroaktiv kollektiv skuldsättning av historiska kollektiva grymheter tycks ha blivit ett behov hos oss i västvärlden. Inte bara de som borde känna sig ansvariga, utan även vi andra, ska känna kollektiv skuld för allt från judarnas korsfästelse av Jesus, kolonialtiden, för nazisternas och kommunisternas brott mot mänskligheten. Och nu alltså även för negerslaveriet för tre hundra år sedan.
Skulddebatten i sammanhanget är emellertid mer hysteriskt än historiskt. Frågan är nämligen hur långt tillbaka i mänsklighetens historia, och för vilka kollektiva brott mot mänskligheten vi, (vilka vi man nu menar) med böjda huvuden ska mumla ”mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa”.
Jo, visst kan vi lära av historien, men vilken historia ska vi lära av?
I stället för att idag gå och känna skuld över slaveriet borde vi i stället hylla alla de arbetare, både slavar och andra, som lagt grunden för västerlandets välfärd. Varför finns t.ex. inte ”den okände arbetarens grav” för alla dem som stupat för välfärden, tillväxten och uppbyggandet av kapitalismen?

Väl använda licenspengar

I SVT1 ”Uppdrag Granskning” avslöjade i veckan Janne Josefsson och Lars-Göran Svensson hur gammalt kött mals ner till köttfärs eller packas om - och säljs på nytt hos fyra stora ICA-handlare.
Reportagegruppen bakom programmet har gjort ett mycket skickligt och angeläget reportage.
Vi tittare och konsumenter kan vara glada över att de får resurser (licenspengar) till att göra sina viktiga reportage.

Man kan fråga sig om något av de reklamfinansierade TV-bolagen och kanalerna hade vågat göra ett sånt här program.
Programmet visar att public service-TV behövs.

Se programmet på
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=2232

Fattiga och rika

Skillnaderna i förmögenhet mellan förmögna och oförmögna svenskar är större än vad SCB trott visar en undersökning från Institutet för näringslivsforskning.
Till skillnad från SCB:s studier har nationalekonomen Daniel Waldenström och Jesper Roine, Handelshögskolan i Stockholm, tagit med utlandssvenskarna i sin undersökning. Där finns alltså Kamprad, Raussing m.fl. med.
Undersökningen visar att 1 procent av svenskarna äger 40 procent av tillgångarna.
Man får gå tillbaka till början av 1900-talet för att hitta en lika ojämn förmögenhetsfördelning.
Varför har det blivit så? P1 Morgon, torsdag 6 december, ställer frågan till Johan Stael von Holstein, VD för I-Cube och Lars-Anders Häggström, ordförande i Handelsanställdas förbund.
Johan Stael von Holstein anser att misslyckandet beror på att socialdemokraterna och socialismen haft ett järngrepp om svensk politik i 75 år.
Socialdemokraterna har gynnat några få rika och hindrat den övriga befolkningen från att skaffa sig företag och rikedomar. Socialdemokratin har, tillsammans med fackföreningarna, cementerat den här strukturen, anser Johan Stael von Holstein.
I sin kritik mot arbetarrörelsen låter han som en värsta KPLM:r-are.
Lyssna på
http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=900718&BroadcastDate=&IsBlock=0
Hämta studien (på engelska) eller läs sammanfattning på svenska
http://www.naringslivsforskning.se/Templates/WorkingPaper1.aspx?PageID=88134ad2-32d9-46ab-a251-953a92beaf93

Lönsamma manipulationer

Då Gambro köptes ut från börsen av riskkapitalbolaget EQT och investmentbolaget Investor utlöstes alla personaloptioner och Gambros chefer fick dela på 380 miljoner kronor.
Sören Mellstig, vd för Gambro, fick för år 2006 en inkomst av tjänst på 67 800 000 kronor.
Direktören själv anser att han förtjänat pengarna eftersom optionerna byggde på hur bolaget gick. Och då var det ju utan tvekan så att värdet på Gambro steg från elva miljarder kronor 2003 till 50 miljarder 2006, precis som styrelsen och aktieägarna hade velat.
Men är det verkligen cheferna som höjer och sänker företags ”värde” på börsen?
Jo, i varje fall när det gäller Mellstig misstänker Stockholmsbörsen som ska granska Mellstigs affärer.
Mellstig blev nämligen ordförande i EQT:s portföljbolag Aleris den 14 februari, mindre än två månader innan budet från EQT och Investor kom. Trots det deltog han i Gambro-styrelsens hantering av budet, som utmynnade i en rekommendation till aktieägarna att säga ja.
Om löntagarna i företaget och den svenska allmänheten tjänar på manipulationerna det är det ingen som vet.

Sänk direktörernas levnadsomkostnader!

Medianlönen för en börs-vd i Sverige år 2006 är 3 400 000 kronor om året, meddelar SvD denna morgon.
Tur att den löntagargruppen inte jobbar bakom disken på salladsbarer. De skulle sänka varenda salladsbar i Sverige. Och hur dyr skulle inte morgontidningen bli om grafikerna och tidningsbuden hade vd-lön?
Förra året tjänade en anställd inom parti- och detaljhandeln i genomsnitt 119 kronor i timmen inkl. övertidstillägg (enl. SCB). Det motsvarar 247 000 kronor om året för den som jobbar 40 timmar i veckan i 52 veckor om året.
Genomsnittsvd.:n tjänar tretton gånger mer än den genomsnittlige handelsanställde.
Låt oss bortse från det ”rättvisa” i detta. Låt oss i stället anta att lönen ska täcka levnadsomkostnaderna, vilket ju är fallet för de flesta löntagare.
Vd.n kanske har tretton gånger högre levnadsomkostnader? Äter tretton gånger mer, bor i en tretton gånger så dyr hyreslägenhet, har tretton gånger så många ungar att försörja, reser tretton gånger så dyrt.
Kan de stackars vd:arna inte få samhällshjälp med att sänka sina kostnader till samma nivå som andra löntagare?