Gärna en bra tro men först en analys

Jag måste kommentera Göran Greiders artikel i Aftonbladet den 19/12 2011. Göran Greider är en obotlig romantiker. Och han är en förenklare. Känslan och spontaniteten går före analysen. Agitationen före eftertanken. Han tror på idéernas makt över ekonomin och historien.
Medan jag tror att det är tvärt om: Idéerna är ett uttryck för de rådande intressekonflikterna kring produktion och arbete.

Greiders romantik kan verka tjusig och hans retorik kan vara medryckande.
Jag ser hans kamp mot högern som en kamp mot väderkvarnar. Det blir till fagert prat. Greider är vänsterns Don Quijote.

I artikeln i AB skissar han upp bilden av hur högerideologier för trettio år sedan plötsligt ersatte vänstervågen i världen. Bl.a. får idén om den själviska genen förstärka den plötsliga omsvängningen i politiskt klimat. Det verkar som om den politiska omsvängningen kom genom en mystisk kraft, en naturbetingad klimatförändring.
Man kan fråga sig varför det gick så lätt för nyliberalerna att vända den politiska riktningen i världen.

Men nu slår vänstern tillbaka säger Greider trosvisst.
Greider tror att vi lever i slutet av den nyliberala eran. ”Dessa idéer har också förträngt avgörande frågor – om miljö och klimat – och dränkt dem i närmast religiösa idéer om evig tillväxt.” Skriver Greider.
Och vill ersätta den ena religiösa idén med en annan.
Tro är för all del bra, men analys är bättre.

”Jag ser en del märkliga tecken i tiden” skriver Greider profetiskt.
Som exempel tar han att teorin om den själviska genen, som Greider menar lanserades som en pendang till nyliberalismen, motsagts av en teori som säger att vi människor drivs av ett solidariskt handlande.

Greider har här feltolkat naturvetenskapen. De bägge teorierna motsäger inte varandra. Att genen är självisk innebär inte att vi människor som sociala varelser måste handla själviskt. Genens ”själviska” överlevnadssträvan kan tvärtom utmynna i att solidarsikt beteende lönar sig. Greider drar slutsatser om samhället ur en biologisk teori och gör en omvänd socialdarwinism.

På samma sätt har Greider feltolkat Lasse Bergs ”Gryning över Kalahari”. Lasse Berg beskriver stamsamhällen som uteslutande lever på jakt utan enskilt ägande. Lasse Berg beskriver en samhällsordning som fanns innan människorna började bruka jorden. Det är en rest av ett produktionstillstånd som var mer allmänt för över 8000 år sedan.
Grieider upphöjer jägarsamhällets villkor till mänsklig norm.

Som bekant har en del förändrats under 8000 år. Man kan säga att kapitalismen började med att jägar- och samlarsamhällena lämnade plats för jordbrukarsamhället. Människans villkor förändrades radikalt med att jordegendomen, penninghushållningen och varuutbytet uppstod. Hennes inbördes sociala-, ekonomiska- och kulturella relationer revolutionerades. Kalaharis spillra av jägare kan inte ge oss någon kunskap om dagens samhälle.

Greider blir hänförd och berusad av sin egen retorik och utropar till sist, med Joe Hill: ”Sörj inte! Organisera!”
”Organisation. Folkrörelser. Aktivitet. Demonstrationer. Aktioner” kan besegra nyliberalismen säger Greider innan han slutligen fullständig utbrister i tungomålstalande s.k. poesi.

Greider varken tröstar mig eller ger mig hopp inför framtiden.

Även om nyliberalerna just nu tappar politiskt inflytande, paradoxalt nog medan högern samtidigt går framåt, så innebär det inte att kapitalismen försvagas eller förändras i någon önskvärd riktning.
Tvärt om. Nyliberalernas filosofiska reträtt gör dem mer aptitliga, medan kapitalintressena stärker sitt grepp över basen för samhällsförändringarna - produktionsförhållandena.

Visst måste vänstern organisera sig, men först måste den sakligt analysera kapitalismen, utforma en idé om ett förhållningssätt till den och bygga en sammahängande idé om ett alternativ.

Det finns tragiskt nog ännu ingenting att organisera sig kring.
Det är det som är socialdemokratins och vänsterns stora dilemma.

Medan jag skriver detta meddelas att Jonas Sjöstedt blivit vald till vänsterns partiledare. Han tala om ”socialism” i sitt tal till kongressen.
Men är det någon som vet vad socialism innebär annat än som en utopisk dröm som ständigt krossats av verklighetens tyngd?
Menar vi med socialism detsamma som kommunisterna på Kuba? Eller den som man försökte etablera i Sovjetunionen? För inte anser vi väl att det är den som praktiseras i Nordkorea?
Kan socialism genomföras, leva och växa i en kapitalistisk värld vars struktur började byggas för 8000 år sedan och sedan dess ständigt utvecklas?
Hur kan socialismen tillämpas i en kapitalistisk värld?