Vem mördade Olof Palme?

Den utlovade lösningen av Palmemordet fick vi aldrig höra under onsdagens presskonferens.

Utpekandet av Stig Engström som ensam mördare var långt ifrån övertygande. Engström verkade ju mest ha jönsat omkring vid mordplatsen, alltför angelägen om att synas som vittne.

Jag har aldrig haft anlag för konspirationsteorier, men nu börjar jag undra.

Att endast med stöd av diverse vittnesangivelser och indicier och med hänvisning till dem ange Stig Engström som mördare för att definitivt kunna avsluta utredningen verkar skumt.

Inget tvivel bör falla på åklagaren men jag får inte ihop saker och ting. (Jag utesluter inte att det är jag som är dum eller oinsatt, men jag har i alla fall ett behov av att begripa.)

Det finns ju flera alternativa spår som skulle kunna vara lika graverande som den som åklagaren Krister Petersson lade fram.

Ta till exempel vittnesmålen om walkie-talkiemännen runt mordplatsen.  Det var ännu ett spår som schabblades bort 1986.

En bra och mycket intressant redogörelse för den berättelsen finns bland annat i e-folket ”en Folklig, Lokal och Kosmopolitisk Eskilstuna-Tidning”. Litet lång men detaljerad.

”Mordet på Olof Palme – Spåren från Gamla Stan och Sveavägenden 28 februari 1986 e-folket 25 juni, 2019.”

Efter att ha läst den ställer jag mig frågorna:

Finns det kopplingar mellan Sydafrikaspåret, polisspåret och Stig Engström?
Stig Engström kanske inte var mördaren men hade till uppgift att förvilla utredarna.
Den Sydafrikanska apartheidregimen hade anledning att vilja röja Palme ur vägen och delar av poliskåren hade samma motiv. Stig Engström fanns i samma krets Palmehatare.
Hade de kontakt med varandra mordkvällen och tidigare?

Enligt artikeln i e-folket kom till mordutredningen, den första månaden efter mordet, “ett drygt 50-tal tips, där det talas om walkie-talkie eller kommunikationsradio”. Fram till årsskiftet ytterligare ett 30-tal. Under 1987 inkom knappt 30 till, och under 1988 ytterligare cirka 15. (1986 förekom ännu inte bärbara mobiltelefoner.)

”Dessa tips behandlades med stort ointresse, både under den tid då Hans Holmér ledde spaningarna (det vill säga under utredningens första år) och under den tid då trojkan bestående av åklagarna Jörgen Almblad och Anders Helin och spaningsledaren Hans Ölvebro höll i rodret. ”

Nu är jag naturligtvis ute och spekulerar å det våldsammaste, och jag har inte tidigare läst någon av böckerna om Palmemordet, så jag borde hålla käften.

Men jag lyssnade noga till presskonferensen och tyckte att pläderingen verkar tunn.
Det skulle kanske behövas en försvarsadvokat som kan granska åklagarens argument.

Sydafrika, socialismen och Socialistinternationalen

Sydafrikas president Jacob Zuma och hans parti ANC är värd för Socialistinternationalens möte som just nu hålls i Kapstaden, i Sydafrika.

För bara ett par veckor sedan sköts 34 sydafrikanska gruvarbetare till döds. Många ser det som ännu ett tecken på att ANC trots 18 år vid makten inte lyckats få bukt med de sociala orättvisorna.

Orsaken till själva strejken är bl.a. att många gruvarbetare är missnöjda med sina arbetsförhållanden och med gruvfacket National Union of Mineworkers (NUM), som är en del av landsorganisationen COSATU vilket står ANC nära. NUM ska ha försökt förmå arbetarna att nöja sig med en lön på 3 600 kronor i månaden, medan ett uppstickarfack, Association of Mineworkers and Construction Union (Amcu), har utlovat 10 000 kronor per månad.

En som var med om att bygga upp NUN var Matamela Cyril Ramaphosa (född den 17 november 1952) tidigare facklig ledare och aktivist och ledde uppbyggandet av NUM. 1987 tog han emot Olof Palmepriset  "för det mod och den klokhet som medlemmarna i Sydafrikas svarta gruvarbetarförbund visat i sin solidariska kamp för människors rätt och värdighet med honom som en ledare".

Numera är han politiker, affärsman med stora kapitalintressen ibland annat gruvbranchen. Han har således radikalt bytt intresseposition.

Cyril Ramaphosa är inte ett enstaka exempel. Många av de gamla socialisterna och fackliga aktivisterna har fått fina jobb i staten och näringslivet.

Vi ser tendenser på samma sak under hela industrialismens historia, även här i Sverige.

Återigen visar historien hur socialismens humanistiska och beslutsamma ambitioner går över efter maktövertagandet och stelnar i grå och krass kapitalistisk verklighet:

-                Det är svårt, kanske omöjligt, att skapa en jämlik ekonomi inom det kapitalistiska systemet. Ingen har ännu lyckats.

-                Det är svårt att hålla korruption, maktsträvan och girighet borta från politiker som gärna lämnar sitt tidigare fackliga och socialistiska engagemang för mer fördelaktiga, behagliga och mer uppskattade positioner. Om det är omoraliskt så är det samtidigt högst mänskligt.

-                Staten i en nation kan inte bli socialistisk i en kapitalistisk värld. Inte ens med ett socialistiskt parti i regeringen.

Socialistinternationalen borde ta dessa erfarenheter under diskussion för att eventuellt nå framkomliga vägar mot en bättre värld.

Dagens Arena

Dagens Arbete

Arbetaren

Arbetarbladet