Grekland, Tyskland och historien

Historien kan inte utgöra facit för dagens ekonomiska politik.

Men man kan lära ett och annat av historien.

För Greklands del finns en tydlig parallell med Tyskland efter de bägge världskrigen.

Tysklands ekonomi var bankrutt vid bägge tillfällena 1918 och 1945.
Men segermakterna handlade olika efter första och andra världskrigets fredsuppgörelser. Andra gången kanske för att de lärt av tidigare misstag.

Efter första världskriget var den tyska staten den stora förloraren. Vid fredskonferensen som inleddes den 18 januari 1919 krävde segrarmakterna England, USA och Frankrike ett enormt skadestånd av det kollapsade Tyskland.

Vid Versaillesfreden den 28 juni 1919 beslöts att Tyskland skulle avträda väldiga landområden omfattande över 13 procent av Tysklands yta, 10 procent av dess befolkning och 15 procent av produktionen. Tyskland blev av med alla sina kolonier i Afrika i Asien och Oceanien. Krigsskadeståndets storlek fastställdes två år efter Versaillesfreden nämligen 1921 då ententemakterna enades om den enorma summan av 138 miljarder guldmark vilket var dubbelt så mycket som den tyska nationalinkomsten. Skadestånden skulle ta hundra år att betala.

Den tyska regeringen började trycka väldiga mängder sedlar. Den tyska guldmarken stod 1914 i 4,2:1 mot dollarn. Vid krigsslutet stod pappersmarken i 14, i juli 1922 hade den fallit till 493 och i januari 1923 till 17792. Markens värdeminskning fortsatte till den 15 november 1923 då den sista officiella transaktionen registrerade ett kursvärde mot dollarn på 4,2 biljoner. (4 200 000 000 000). Marken var värd mindre än papperet det var tryckt på.

Den 20 november 1923 ersattes den gamla värdelösa riksmarken med en ny valuta, räntemark. För tusen miljarder (1000 000 000 000) riksmark fick man en räntemark.

Tyskland började under protester betala sina krigsskadestånd men begärde hela tiden anstånd. Efter år av förhandlingar mellan segrarmakterna och Tyskland om krigsskadeståndet ströks Tysklands återstående skadeståndsskyldighet 1932.

Naturligtvis ledde massarbetslösheten och fattigdomen till att folk blev missnöjda och desperata. Något som både kommunister och nazister sökte utnyttja. Nazisterna utnyttjade skickligt missnöjet och resten vet vi.
Det blev ett nytt världskrig.

Efter andra världskriget stod Tyska staten åter som förlorare.Tyskland ockuperades av amerikanska, brittiska, franska och sovjetiska trupper. De västra delarna blev Förbundsrepubliken Tyskland, eller Västtyskland. De östra delarna ockuperades av Sovjetunionen, och de kom att bilda Tyska demokratiska republiken (DDR), eller Östtyskland. 

USA:s utrikesminister George Marshall. Marshall ville att USA skulle skänka pengar till länderna i Europa, särskilt det sönderbombade och krigshärjade Tyskland, för att hjälpa landet att återuppbygga sina fabriker och för att få landets ekonomi på rätt köl.

Ursprungligen erbjöds Marshallhjälp till hela Europa, alltså även till Sovjetunionen och de stater som skulle komma att utgöra det så kallade Östblocket. Stalin motsatte sig emellertid detta.

På bara några år skickade USA nästan tolv miljarder dollar till Europa. En del av pengarna gick som lån till européerna, men till övervägande del gavs pengarna bort utan krav på återgäldande.  Marshallplanen betydde särskilt mycket för Västtyskland. Inom några år efter Marshallplanens införande var de sönderbombade städerna i Västtyskland återuppbyggda.

Marshallplanen kom till för att hindra samma massfattigdom som krigsskulderna orsakat efter första världskriget vilket man insåg skulle gynna extrema folkrörelser att få makten. Dessutom skapade Marshallhjälpen en marknad för den amerikanska exporten.

I dag är Grekland i kris. Visserligen har de grekiska politikerna, utom de nuvarande, en stor skuld i det hela, men det grekiska folket har aldrig levt i lyx eller över sina tillgångar som en del propagandister och okunniga vill göra gällande.

Men Grekland står idag inte som förlorare efter något krig mot andra stater utan har förlorat mot hela det globala finanssystemet.
Finansintressena vägrar att skriva av de lån och räntor som gör att Grekland inte kan satsa på investeringar utan bara blir skuldslav under dessa.

Grekland var en svag länk i systemet men andra länder riskerar att hamna i samma situation. När som helst kan till exempel Sverige drabbas av finansintressena då bostads- och lånebubblan brister.

SvD Näringsliv I
SvD Näringsliv II
SvD Näringsliv III
Mariana Mazzucato
Affärsvärlden

DN