Nyliberala politiker talar ofta om incitament.
Incitament är något som stimulerar visst beteende. Om man till exempel vill
lära en hund att sitta vackert kan hundgodis, givet vid rätt tillfälle, vara
ett incitament för jycken. Delfiner i delfinarier får fisk som incitament då de
gör vissa konster. Cirkusen lär elefanter att dansa på bakbenen genom att
belöna dem med jordnötter.
Ett incitament för att få människor att gå till jobbet är
arbetslön.
Storföretagens verkställande direktörer måste exempelvis ha fyrtio gånger så hög lön som en industriarbetare annars är incitamentet för dåligt och då vill VD inte vara VD eller så flyttar han (det är vanligen en han) till ett annat land som förstått det där med incitament.
Det måste också finnas incitament för dem som utbildar sig till professorer, läkare, forskare eller verkställande direktörer.
Utan incitament vill ingen utbilda sig till sådana jobb.
Storföretagens verkställande direktörer måste exempelvis ha fyrtio gånger så hög lön som en industriarbetare annars är incitamentet för dåligt och då vill VD inte vara VD eller så flyttar han (det är vanligen en han) till ett annat land som förstått det där med incitament.
Det måste också finnas incitament för dem som utbildar sig till professorer, läkare, forskare eller verkställande direktörer.
Utan incitament vill ingen utbilda sig till sådana jobb.
Annat är det med incitamenten för de arbetslösa bidragstagarna.
För dem bör bidragen minskas så att de ska få incitament för att börja arbeta. Bara om bidragen är lägre än lönerna kommer de arbetslösa att söka jobb i stället för att gå och slå dank. Incitamentet för bidragstagarna är alltså så låga bidrag som möjligt.
Men det är ont om jobb vilket beror på att arbetsgivarna inte har incitament att giva arbete eftersom arbete kostar för mycket. Därför bör arbetsgivarna ges möjlighet att erbjuda de arbetslösa billigare och enkla jobb med lägre ingångslöner.
Riktigt hur det här ska gå ihop är inte riktigt utrett.
För om man först sänker bidragen för de arbetslösa och sedan även sänker ingångslönerna för att det ska bli fler jobb så blir ju incitamentet - skillnaden mellan arbetsförtjänst och bidrag - mindre för de arbetslösa att ta jobb. Då måste man ju antingen sänka bidragen ytterligare, annars försvinner ju incitamentet för de arbetslösa att arbeta. Eller så måste man åter höja lönerna. Och då försvinner åter arbetsgivarnas incitament att giva arbete.
För dem bör bidragen minskas så att de ska få incitament för att börja arbeta. Bara om bidragen är lägre än lönerna kommer de arbetslösa att söka jobb i stället för att gå och slå dank. Incitamentet för bidragstagarna är alltså så låga bidrag som möjligt.
Men det är ont om jobb vilket beror på att arbetsgivarna inte har incitament att giva arbete eftersom arbete kostar för mycket. Därför bör arbetsgivarna ges möjlighet att erbjuda de arbetslösa billigare och enkla jobb med lägre ingångslöner.
Riktigt hur det här ska gå ihop är inte riktigt utrett.
För om man först sänker bidragen för de arbetslösa och sedan även sänker ingångslönerna för att det ska bli fler jobb så blir ju incitamentet - skillnaden mellan arbetsförtjänst och bidrag - mindre för de arbetslösa att ta jobb. Då måste man ju antingen sänka bidragen ytterligare, annars försvinner ju incitamentet för de arbetslösa att arbeta. Eller så måste man åter höja lönerna. Och då försvinner åter arbetsgivarnas incitament att giva arbete.
Skatter minskar folks incitament att arbeta och tjäna
pengar. Det gäller särskilt för höginkomsttagare.
Om staten snor alla pengar är det ju meningslöst att jobba. Och om ingen jobbar får inte staten några skattepengar på inkomster.
Danmark, Frankrike, Belgien, Finland och Österrike har högre skatter än Sverige inom EU.
Men Sverige har världens högsta marginalskatt, något som upprör Expressens ledarredaktion till den grad att de talar om ”perversa skatter”.
Marginalskatt är den skatt du betalar på din sist intjänade tusenlapp. Så länge din totala inkomst håller sig under gränsen för statlig inkomstskatt betalar du cirka 300 kronor i skatt på varje intjänad extra tusenlapp.
När din totala inkomst däremot stiger över gränsen för statlig inkomstskatt betalar du drygt 500 kronor i skatt på varje extra intjänad tusenlapp. Marginalskatten stiger alltså gradvis med inkomsten. Först ökar den upp mot kommunalskattesatsen. När årsinkomsten sedan når 452 200 kronor, den nedre brytpunkten år 2017, börjar du betala statlig inkomstskatt. Då stiger marginalskatten till 52 procent.
Marginalskatten är inget problem för till exempel restaurang- och köksbiträden eller barnskötare som tjänar 265 500 om året. Och inte heller för genomsnittssvensken som tjänar 384 000 om året.
Men en hårt arbetande grupp som drabbas är mäklare inom finanssektorn med en medellön på 932400 om året, .
Visst är det perverst!
Om staten snor alla pengar är det ju meningslöst att jobba. Och om ingen jobbar får inte staten några skattepengar på inkomster.
Danmark, Frankrike, Belgien, Finland och Österrike har högre skatter än Sverige inom EU.
Men Sverige har världens högsta marginalskatt, något som upprör Expressens ledarredaktion till den grad att de talar om ”perversa skatter”.
Marginalskatt är den skatt du betalar på din sist intjänade tusenlapp. Så länge din totala inkomst håller sig under gränsen för statlig inkomstskatt betalar du cirka 300 kronor i skatt på varje intjänad extra tusenlapp.
När din totala inkomst däremot stiger över gränsen för statlig inkomstskatt betalar du drygt 500 kronor i skatt på varje extra intjänad tusenlapp. Marginalskatten stiger alltså gradvis med inkomsten. Först ökar den upp mot kommunalskattesatsen. När årsinkomsten sedan når 452 200 kronor, den nedre brytpunkten år 2017, börjar du betala statlig inkomstskatt. Då stiger marginalskatten till 52 procent.
Marginalskatten är inget problem för till exempel restaurang- och köksbiträden eller barnskötare som tjänar 265 500 om året. Och inte heller för genomsnittssvensken som tjänar 384 000 om året.
Men en hårt arbetande grupp som drabbas är mäklare inom finanssektorn med en medellön på 932400 om året, .
Visst är det perverst!
Inlägg
5 kommentarer:
Att jämföra de 50 högst betalda direktörerna med gemonsnittsarbetstagaren är bara löjligt.
Visst har dessa 50 löjliga löner/ersättningar men den genomsnittlige direktören har betydligt lägre lön och det borde Mario veta.
Sveriges verkliga marginalskatt är betydligt högre än vad du Mario anger eftersom vi till att börja med har 10% allmän löneavgift ovanpå bruttolönen som är en direkt statlig löneskatt (ingår i arbetsgivaravgifterna), vidare så blir resten av arbetsgivaravgifterna (ca 24%) ockå en ren statlig löneskatt vad gäller marginalskatt och slutligen har vi moms att betala när vi konsumerar.
Verklig högsta marginalskatt är alltså ca 75% och detta är inte nog för Mario som säkert drömmer sig tillbaka till pomperipossa skatten...
Jag talar i mitt inlägg om löner och inkomstskatter som incitament för arbete.
Johnny blandar samman cirkuselefanter och delfiner. Allmän löneavgift är något som företagen betalar till staten och som inte är en inkomstskatt.
Arbetsgivaravgifterna är heller ingen inkomstskatt.
Det gör jag inte alls Mario, glömde faktiskt att nämna att jobbskatteavdraget reduceras stegvis för höginkomsttagare. Det tog du inte heller upp.
Företag betalar in olika skatter för en arbetstagare, dels den direkta löneskatten men även det som kallas arbetsgivaravgifter som initialt var tänkt att enbart gå till olika socialförsäkringssystem som t.ex arbetslöshet, pension, sjukersättning etc.
Denna läggs med 32.42% ovanpå bruttolönen.
Dvs den som har 30 000 kronor i månaden före skatt har också via sin arbetsgivare skeppat iväg ca 10 0000 kronor i dessa så kallade avgifter.
Problemet är att :
1. Ca 10% av dessa 32.42% är numera allmön löneavgift som går direkt in i statskassan precis som den direkta klöneskatten.
2. Allt annat av de resteranda 22.42% som tas på lön överstigande ett visst belopp går på samma sätt in i moder sveas hungriga magsäck.
Utöver detta glömmer givetvis rio att när vi ska använda våra beskattade pengar så beskattas de än en gång av moms, drivmedelsskatter etc etc.
Därför är den uppskattade marginalskatten i Sverige ca 75% i verkligheten, dvs den högavlönade som vill ta ut en extra tusenlapp i löneökning måste räkna med att 750:- av dessa kommer att ramla ner hos moder svea.
Varför vill Mario inte erkänna hur verkligheten ser ut ???
Vilka problem löser världens högsta marginalskatt?
Utan löneskillnader finns det bara två lägen: utan jobb och lön, med jobb och lön. Löneskillnader gör att fler hittar ett jobb.
Jag ser skatter som något som ska finansiera nyttigheter för alla. Jag fruktar att S dessutom ser skatter som ett sätt att skaffa sig makt. Vi som klarar oss hyggligt på marknaden ska tvingas stå med mössan i hand och vara både lyhörda och lydiga.
Först ska vi betala skatt och sedan ska vi vi glada för det vi eventuellt får tillbaka, med ett visst svinn givetvis. Det är många som vill vara med och dela på skattepengarna.
Jag tycker som jag skrivit tidigare att 50% i skatt är rimligt men då ska 50% inkludera HELA skattetrycket.
Problemet med att beskatta rika väldigt högt är att man gör sig beroende av dem. Mycket bättre enligt mig att försöka göra det svårare att tjäna pengar på pengar. Att skrota Keynes teorier (=låna mindre) för de kan inte hanteras av verkliga politiker är mycket viktigare än att höja marginalskatterna.
fjellis - Att göra det svårare att tjäna pengar på pengar håller jag helt med om, ta bara dessa destruktiva börsrobotar som gör miljoner transaktioner i sekunden för att skimma av några ören här och där och alla dessa påhittade värdepapper, derivat etc som inte har någon verklig fysisk motsvarighet, rena pyramidspelen. Dessa saker förstör aktie och finansmarknader och förstör helt långsiktigt och ansvarsfullt ägande.
Skicka en kommentar