torsdag 5 februari 2015

Det judiska jubelåret något i dagens permanenta ekonomiska kris?

Jag är inte så bevandrad i judarnas religiösa historia men har i varje fall läst om något som jag tycker är både vackert och rationellt.
Jubelåret.
När jag ställde frågan om jubelåret till den trevliga och kunniga kvinna som förevisade på Judiska Museet i Stockholm tyckte jag att hon verkade besvärad och svarade inte på min fråga. Tydligen var det något som fallit bort ur judisk tradition.
Men det judiska jubelåret har ändå beskrivits, bland annat i Bibeln, och ska inte förväxlas med det katolska jubelåret som är något helt annat.
I judendomen kallas vart sjunde sabbatsår för jubelår. I Andra Mosebok 23, där Moses för övrigt uppmanar judarna att inte ta mutor och inte förtrycka invandrare, finns ett bud som säger att åkerjorden, vingården och olivplanteringen ska ligga i träda (ligga orörd) det sjunde året.
Jubelåret inträffade vart femtionde år, eller vart sjunde sabbatsår, (7x7+1). Då skulle jorden vila och alla israeliter skulle få tillbaka såld eller förlorad egendom. Slavarna skulle också bli fria.
Det betydde frihet för dem som i många fall hade sålt sig själva som slavar därför att de hade råkat i skuld. Frigivningen kunde annars ske först när de hade tjänat i sex hela år men när jubelåret kom frigavs även de slavar som ännu inte hade tjänat i sex år. Alla arvsbesittningar som hade sålts (vanligtvis på grund av ekonomiska motgångar) återlämnades, och alla som hade sålt sig själva återvände till sin familj och sin fädernejord. Ingen familj skulle sjunka ner i bestående fattigdom. Även om någon slösade bort allt han ägde, kunde han likväl inte för alltid förlora sin arvsbesittning för sina efterkommande.

Jubelåret förhindrade att några skuldsatte sig djupt medan andra blev rika på deras bekostnad, något som skapar ekonomiska kriser.

På sidan 400 skriver han:
”i denna bok har jag till stor del undvikit att lägga fram konkreta förslag, men låt mig ändå avsluta med ett sådant. Jag tycker verkligen att det kunde vara på tiden med någon form av bibliskt jubelår: ett jubelår som skulle kunna omfatta såväl internationella skulder som konsumentskulder. Det skulle vara välgörande inte bara för att det skulle lindra så mycket mänskligt lidande, utan även för att det skulle påminna oss om att pengar inte är något outgrundligt, att det inte är högsta formen av moral att betala sina skulder, att alla dessa saker är mänskliga påfund och att demokratins innebörd, om den har någon sådan, är att alla kan komma överens om att ordna saker på ett annat sätt.”

Kanske något att ta upp nu sedan ekonomiska kriser blivit permanenta.

Philippe Legrain, ekonom och författare, i SvD: "Var finns de förnuftiga rösterna om Grekland?"




1 kommentar:

Leif sa...

"Att det inte är högsta formen av moral att betala sina skulder."

Kanske inte den allra högsta formen men ett civiliserat västerländskt samhälle innebär att man betalar sina skulder. Detta är en självklarhet till skillnad mot dagens av S accepterade skattesystem som gynnar välbärgade bostadsägare på låginkomsttagares bekostnad.