När det gäller politikens möjligheter att ”skapa arbete” är den tämligen begränsad.
Arbete skapas främst genom att produktionsöverskott (kapital) investeras i hållbara och värdeskapande projekt. Och det investeringsmöjliga kapitalet ligger inte i politikernas händer.
I den rådande världsordningen är det kapitalisterna som äger den ekonomiska makten.
Vad politikerna kan göra är att underlätta uppkomsten av produktionsöverskott, gynna kapitalbildning och investeringar.
I en globaliserad kapitalistisk världsordning blir dock de politiska möjligheterna till detta allt mer begränsad.
Även om offentliga investeringar betalas av skattemedel så är de också ett produktionsöverskott (kapital).
Men nyliberala fundamentalisterna vill av ideologiska skäl gynna kapitalet och minska statens engagemang i ekonomiska, sociala och kulturella verksamheter.
I retoriken inför valet 2006 hade alliansen emellertid tonat ner denna extremt borgerliga linje till förmån för en mer traditionell socialdemokratisk. Arbetet sattes främst och man gick till kamp mot ”utanförskapet”. Det gillade väljarna.
Efter regeringsskiftet 2006 fann alliansen allt upplagt för en expansiv borgerlig politik. Konjunkturerna pekade uppåt, budgetöverskottet verkade stabilt, arbetslösheten minskade och väljarna hade i valet anammat arbetslinjen och avvisat socialdemokraternas ”bidragslinje”
Alliansen formade därför sin politik efter detta gynnsamma utgångsläge och försämrade bidragsvillkoren för arbetslösa, sjuka och pensionärer för att i stället klämma i med skattesänkningar för dem som hade arbete eller ägde kapital. Det var en traditionell nyliberal politik.
Men så kom finanskrisen.
Alliansen som byggt sitt regeringsprogram för goda tider blev plötsligt tvungna att växla om till krispolitik. De försämrade bidragsvillkoren slog hårdare mot de fattiga än vad regeringen räknat med, insatserna för att minska arbetslösheten blev i krisen helt verkningslösa eller motverkades av att företagen och kapitalisterna saknade investeringsvilja och på grund av minskad produktion.
Regeringen tvingades till panikartade reträtter och hastigt påkomna lagförslag.
Samtidigt tvingades de ”De nya moderaterna” att inse att den nyliberala dogmatiska linjen inte håller, särskilt inte under kristider. Man slöt Keynes till sitt bröst i ekonomin, hyllade den svenska arbetsmarknadsmodellen och begrep att alla måste med, även bidragstagarna. De nya moderaterna började, med Anders Borg i spetsen, föra en ganska socialdemokratisk ekonomisk politik.
På så ätt kan man säga att socialdemokratin, trots valförlusten 2006, vunnit en ideologisk seger. Den socialdemokratiska hegemonin råder ända in i Moderaterna.
Men det har blivit fan så mycket svårare för (s) att driva opposition mot regeringen.
Blir det, mot förmodan, strålande tider kommer den nyliberala dogmatismen åter att gälla för alliansregeringen.
Men i kristid är det nog bäst att hålla sig till det socialdemokratiska originalet. För säkerhets skull.
DN
SvD
Expressen
AB
AB 2
Poltikerbloggen
Företagerna
Alliansfritt Sverige, pdf-fil
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Nu skojar du väl!
På vilket sätt har Borg fört en socialdemokratisk ekonomisk politik?
Vad han och högern har gjort att de avlövat både socialförsäkringssystemen inklusive a-kassesystemet! Dessutom har de dragit ner på vidare- och fortutbildningssystemen!
Inga investeringar där för att låta de arbetande och de arbetslösa öka sin kompetens för framtiden!
Nej istället skickas sjuka och arbetslösa till uppsamlingsläger för karriärlösa låglönejobb inom tjänsteserviceområdet!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Hej Bengt!
När det gäller att skapa arbete under krisen, som mitt blogginlägg handlar om, skojar jag inte.
Jag kan inte se att socialdemokraterna hade kunnat föra en annorlunda politik än Borg.
Arbete skapas bara i undantagsfall genom politiska åtgärder.
Men jag irriteras över att det, i den politiska retoriken, verkar som om politikerna kan skapa arbete. Det är vilseledande.
Däremot, när det handlar om det sociala skyddsnätet, när det gäller att skapa förutsättningar för de arbetslösa att hitta de jobb som finns, kompetensutveckling o.s.v. finns politiska skillnader mellan vänster och höger.
I mitt inlägg försökte jag beskriva hur moderaterna i praktisk politik först – medan konjunkturerna föreföll tämligen ljusa – gick in för en nedrustning av välfärd: Försämring av A-kassan, försämring av sjukförsäkringar, försämring av arbetslivsforskning och arbetsmiljö m.m. En typisk nyliberal politik.
När finanskrisen blev uppenbar tvingades moderaterna att tillämpa än socialdemokratisk ekonomisk politik. Eller i varje fall en keyniansk.
Jag tror att det farligt för socialdemokraterna, i den politiska retoriken, att lova att politikerna kan skapa jobb, samt att inte erkänna att alliansen klarat krisen tack vare en socialdemokratisk politik. Det sistnämnda skulle i stället kunna utnyttjas i retoriken.
Varför nöja sig med kopian när man kan välja originalet!
Mario, du imponerar på mig. Började tro att alla som står politiskt till vänster lever i villfarelsen att jobb går att "skapa" bara man höjer skatterna och slänger lite mer pengar åt...ja, vilket håll då? Så långt har ingen lyckats förklara.
Du tycks klok och förståndig – och det trots att du är vänster!
ps. det sista halvt på skämt, som jag hoppas att du förstår.
Och det kommer att komma mer plagiat av Socialdemokratin!! Kolla länken nedan:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/04/05/nya-moderaterna-ska-inspireras-av-holland-och-wim-kok
Hej Amanda!
Tyvärr har du rätt. Alltför få inom vänstern är medvetna om att vi lever i en kapitalistisk värld.
Vilka är det som kan tillskapa nya jobb inom de offentligt drivna, av politiker styrda och övervakade välfärdssystemen inom skola, sjukvård och äldreomsorg?
Vem eller vilka är det som bort 30000-50000 välfärdsjobb inom den ofentligt drivna välfärden de två senaste åren?
Överför politikerna vår välfärd till privata företag som i sin vinstmaximeringegoism slimmar sin personalstyrka så får man per automatik mindre antal jobb!
Så kom inte och säg att politiker inte skulle ha samma makt som t.ex företagare att både skapa och ta bort arbetstillfällen!
Bengt Nilsson, röd gråsosse
Hej Bengt!
Nationella politiker kan satsa pengar i skola, sjukvård och äldreomsorg, och därmed ”skapa” arbetstillfällen inom nationen, det är vi överens om.
Förutsättningen för detta är dock att det finns ”statliga” pengar i form av ett stabilt skatteunderlag i nationen.
De jobb som skapas inom skola, sjukvård och äldreomsorg kan vara hur behövliga som helst men de belastar alltid statens, kommunernas och/eller landstingens kassor.
I dagens budgetmotion visar de rödgröna att de tänker ta in nya skattepengar för att satsa på att ”skapa nya jobb” inom välfärden.
Men de nödvändiga skatteinkomsterna, liksom kapitalet, skapas i den s.k. ”privata” sektorn. Det är också där som produktionsöverskottet skapas.
Skicka en kommentar