Kapitalet är beroende av staten

Den kinesiska statskapitalismen har på några decennier skapat enorma ekonomiska framsteg. Statligt och privat kapital har, i skön förening, investeras i produktion och arbete i en omfattning som håller på att ge det stora landet ledningen i världsekonomin.
Baksidan av denna framgångssaga är att arbetskraften överexploateras och de ekonomiska och sociala klyftorna ökar.
Det vi idag ser i Kina är i stora stycken en kopia av den nordamerikanska ekonomiska expansionen under 1700-1900-talen. Även i Nordamerika säkrade den statliga administrationen tillgången på kapital och exploateringen av arbetskraften under dess expansiva skede. Först utnyttjades de afrikanska slavarbetarna därefter utformades USA:s lagstiftning så att den ensidigt gynnade kapitalet och missgynnade arbetskraften.
Den amerikanska fackföreningsaktivisten Mary ”Mother” Jones, som kämpade mot barnarbete och annan utsugning, sa till en arbetare som satt i fängelse för att ha stulit ett par skor: ”Om du hade stulit en järnväg skulle du blivit senator”. (”Mother Jones – en självbiografi” Arbetarkultur 1981)
Fackföreningar motarbetades och lönenedpressning gynnades. Den ensidiga lagstiftningen till kapitalets förmån gäller fortfarande. (Se liberalen Svante Nycanders bok ”Kriget mot fackföreningarna – en studie av den amerikanska modellen”, SNS förlag 1998 och den amerikanska journalisten Barbara Ehrenreich´s reportagebok ”Barskrapad” Leopard förlag 2001)
Visserligen finns det också lagstiftning, både i USA och Kina, som skyddar löntagare mot ännu värre exploatering - sådana lagar är tyvärr alltid nödvändiga - men lagstiftarna i de bägge ekonomiska stormakterna står helt klart på kapitalets sida.
I Kina är fria fackföreningar förbjudna vilket innebär att arbetskraften kan utnyttjas hårt.
Enligt Sveriges Radios utmärkta kinarapportör Hanna Sahlberg dör sju gruvarbetare om dagen på grund av olyckor i jobbet.
De många gruvolyckorna i landet skulle kunna minskas om gruvarbetarna fick möjlighet att skydda sig själva genom facklig verksamhet.
Den ”svenska modellen” innebär en balans mellan kapitalintressena och arbetet. Men den relativa jämvikten är inte statisk utan resultatet av en ständigt pågående kamp mellan olika intressen.

AB
Expressen
DN
SvD