SvD:s ledarredaktion blottar i dag, som vanligt, sin okunnighet i frågor som rör arbetsmarknaden.
”Det känns nästan ofint, nu när parterna tycks hyggligt nöjda och glada, att påpeka att arbetslösheten ligger nära 10 procent, och att generellt högre lönekostnader leder till lägre vilja att anställa. Men så är det ju.” slår Per Gudmundson fast i SvD idag.
Fackets envisa krav på höjda lägstalöner slår hårt mot dem som saknar jobb, säger han.
Antingen är han omedveten om sakförhållandena eller så hycklar han omsorg om de arbetslösa. Sakförhållandena är emellertid följande.
Facket är ena delen av arbetarrörelsen. Den andra delen är det socialdemokratiska partiet.
I över hundra år har partiets uppgift varit att arbeta för alla arbetares intressen – både för dem som har arbete och dem som är arbetslösa, sjuka eller arbetsoförmögna. Socialdemokratiska partiet bildades av fackföreningar just för att kunna klara den uppgiften. Det är det samarbetet som ger arbetarrörelsen styrka.
När så SvD:s ledarredaktion i andra sammanhang ihärdigt och målmedvetet agiterar för att slå isär denna fackligt politiska samverkan, vill Gudmundson o Co i praktiken försämra de arbetslösas villkor.
Arbetsgivareorganisationen Svenskt Näringsliv, fackets motpart, ska tillgodose kapitalintressena på arbetsmarknaden. Men när arbetsgivarorganisationens politiska samarbetsorganisation Moderaterna säger sig arbeta för ”arbetslinjen” och minska arbetslösheten blir vilsenheten outhärdlig för Gudmundson och hans kolleger.
Frågan är om SvD:s ledarskribenter är korkade eller falska.
söndag 4 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Du sätter fingret just på den springande punkten. LO och SAP är fjättrade vid varandra i en kedja som tvinar dem båda att stanna i en politik som ingen av dem vill ha. Konsekvensen är att lägre medelklass gynnas men det är svårt att ta sig in eller ut. vi får en nation av fattiga yrkesarbetare och tjänstemän som värnar om sitt men inte ser ett annat liv som möjligt
Skicka en kommentar