måndag 5 april 2010

Dumliberaler och vulgohöger

Borgerlighetens politiska förvillelse är tämligen konstant.
Men givetvis finns det en borgerlighet som vägleds av socialt engagemang och med genomtänkta liberala eller borgerliga idéer och ideal.
Men nu handlar det om de andra, de extrema.

Liberaldogmatikerna. Företräder ett fundamentalistiskt s.k. ”nyliberalt” sätt att tolka vår kapitalistiska värld. Grundar sitt dogmatism på vantolkningar av Adam Smiths ekonomiska och sociala skrifter. Smith i original var ett geni men han skrev sina verk under Bellmans och Gustaf III tid. Sedan dess har kapitalismen flera gånger förändrats. Liberaldogmatikerna har dock inte uppfattat detta utan har läst Smith och andra liberala ekonomiska tänkare som ayatollorna läser koranen. Förstärker sin politiska dogmatism i polemik mot andra- och tredjehandsuppgifter av vad Karl Marx påstås ha skrivit för 150 år sedan.
Tror på ”Den osynliga handens” allsmäktighet.
Skickligt företrädd av Johan Norberg och mindre skickligt av SvD:s ledarredaktion.

Dumliberaler. ”Thelonelycowboyromantiker”, socialt handikappade ensamvargar som förnekar samhällets existens. Oförmögna att se samhället som en helhet. Företräder uppfattningen att ”ensam är stark” men lever rätt gott på vad samhället ger. (Under antikens Athén kallades de som ställde sig utanför samhället för ”idioter”). Avskyr politik och hatar politiker. Håller dock på USA:s yttersta republikanska höger. Hyllar USA, skattesmitning och egoism.

Vulgohögern. Mestadels företrädd inom Svenskt Näringsliv. Omfattar både liberaldogmatiska och dumliberala tankar, men förenar dessa med ett uttalat och tydligt klassintresse. Har rätt hygglig uppfattning om kapitalismens natur (tyvärr bättre än många inom vänstern) men anser sig ha ensamrätt på sanningen som innebär att de är samhällets elit och att deras väg är den enda rätta.

Antivänsterhöger. Avskyr ”vänstern” vilket är orsaken till att de bekänner sig till högern. Ser rött när de ser eller hör sossar, kommunister, fackföreningar, feminister och miljörörelser. Reagerar med ryggmärgen.
Luddiga politiska ideal. Har en förvirrad syn på demokrati, samhälle och världen.
Företräds inte sällan av bl.a. konverterade och misslyckade f.d. vänsteranhängare som t.ex. Göran Skytte.

Överklasshögern. En kvarleva från fornstora dar. Små grupper finns ännu kvar på Östermalm och Lidingö samt i Djursholm och Saltsjöbaden i Stockholm.
Definierar sig själv som överklass och anser därför att de har rätt att bära Melittahattar och kamelhårsulster och stå och välja delikatesser hur länge som helst i Östermalmshallen.
I övrigt oförargligt pittoreskt inslag i borgerligheten.


Ovanstående karaktäristika uppträder sällan i renodlad form hos en individ men kan, som sådan, anas i större eller mindre proportioner.
Jmfr min analys av ”Virrig Vänster” onsdag 4 november 2009 på denna blogg.

SvD

7 kommentarer:

Calle Fridén sa...

Jag undrar hur många av De Nya Moderaternas väljare som faktiskt är besvikna sossar? Och om det ens går att få tillbaka dem till vänstersidan?

Mario Matteoni sa...

Kanske var det sådana övergångar från S till M som gav alliansen valsegern vid senaste riksdagsvalet.
Moderaternas huvudbudskap var ”Sverige behöver ett nytt arbetarparti” och de drev arbetslinjen mot socialdemokraternas ”Alla ska med” och en bidragslinje.
Socialdemokraterna minskade sin rösteandel med -4,86 procent medan moderaterna ökade med 10,37 procent.

Anders Nilsson sa...

Precis som jag skriver i min blogg http://ekehog.blogspot.com/2010/03/jag-forsoker-forsta-den-bilden.html så tror jag som gammal historiematerialist att det är de ekonomiska och sociala förändringarna som till syvende og sist betämmer de ideologiaka utrycken. Den gamla socialdemokratins klassbas existerar inte längre som ekonomisk klass, därtill är den alltför uppsplittrad i lön och arbetsvillkor.

Mario Matteoni sa...

Hej Anders!

Håller med dig om att de ekonomiska och sociala förändringarna ytterst, och i ett översiktperspektiv, bestämmer de ideologiska uttrycken. Liberalismen har t.ex. inte uppfunnit kapitalismen utan tvärt om; kapitalismen har givit upphov till liberalismen. Och socialismen.
Den socialdemokratiska klassbasen för arbetarrörelsen minskar i Sverige.
Men i den globala kapitalismen är inte klasserna avgränsade till nationer. Arbetarklassen växer i Asien, Afrika och Latinamerika.
Tyvärr finns det ännu inget internationellt arbetareparti.

Unknown sa...

Jag väntar med spänning på en analys av "Tok- och bombkastarvänster"

Mario Matteoni sa...

Åh, du missade min analys av ”Virrig Vänster” onsdag 4 november 2009 på denna blogg?

Se http://matteoni.blogspot.com/2009/11/virrig-vanster.html

Arvid sa...

Haha, väldigt skoj! :D

/Starvid