Äkta och falska liberaler

Att tänka frihetligt är vackert.
Men att göra det med både hjärnan och hjärtat, genomtänkt och konsekvent, är vackrast.

Liberaler talar gärna om frihet. Men det gäller att lyssna noga på vad de säger. Alla liberaler menar nämligen inte detsamma som du när de talar om ”frihet”.
Vilket beror på att det finns olika sorters liberaler och olika sorters frihet.

Först och främst består liberalerna av två huvudgrupper:
A) de som talar om frihet, och som därmed menar frihet i första hand för sig själva och för sina egna intressen.
B) de som talar om frihet av övertygelse om att friheten är generell oavsett intressen, etnicitet, religion, ekonomisk, kulturell och social tillhörighet.

Dessa två kategorier kan i sin tur delas upp i minst tre grupper:
1) de bokstavstroende och dogmatiska.
2) de formella.
3) de som anser att frihet måste gälla alla och att ingen frihet kan uteslutas till förmån för en annan, och att ingens frihet får inkräkta på en annans.


A1:orna återfinns ofta bland s.k. ”nyliberaler” (liberalister) och kapitalister.
A2:orna finns ofta på de borgerliga tidningarnas ledarredaktioner.
De bägge kategorierna kan betecknas som sken- och frasliberaler.
A3:orna och B1:orna finns inte.

B2:orna begränsar frihetsbegreppet att omfatta enbart den politiska sfären av tillvaron.
B3:orna är vanligen socialliberaler och syndikalister.

Tyvärr är det de dogmatiska liberalerna som i dag definierar frihetsbegreppet i politik och debatt. Den sociala liberalismen är satt på undantag.
Det är vänsterns uppgift att ge frihetsbegreppet ett socialt innehåll och formulera socialismen som en frihetsrörelse.