söndag 21 maj 2017

Socialdemokratin är socialliberal

Kan vi vara överens om att kapitalismen är den ekonomiska, sociala och kulturella världsordning som har vuxit fram genom den mänskliga historien?
Och att den kapitalistiska verklighet är den som alla olika politiska idéer har att förhålla sig till. De olika partiernas politiska recept skrivs ut för att ordna samhället till det bästa inom den rådande kapitalistiska världsordningen.
Om vi är överens om det kan vi resonera vidare om politikens villkor.

Nyliberalismen håller i stort sett, dogmatiskt och tämligen fundamentalistiskt, fast vid de principer som Adam Smith kom fram till på 1700-talet. Nyliberalismen har också kallats för klassisk liberalism och marknadsliberalism. Egentligen är det bara en gammal liberalism.
Principerna har dock i modern tid teoretiskt utvecklats av ekonomer som bl.a. Milton Friedman och praktiserats av politiker som Margret Thatcher och Ronald Reagan. Idén är i korthet ”frihet för kapitalet, anpassa politiken till kapitalismens villkor, släpp marknadskrafterna loss, marknaderna bör styra samhället”. Nyliberaler vill ha så liten statlig och politiska inblandning som möjligt i samhället, vilket ger största möjliga tillväxt och flest människor ökad materiellt välstånd.

Socialliberalerna pläderar för frihet för medborgarna och marknaderna.
Sedan 30-talet har socialdemokratin varit klart socialliberal och har accepterat marknaden och att alla politiska förändringar måste ske inom kapitalismens ram. Målet för politiken har varit ett demokratiskt välfärdssamhälle inom ramen för den rådande världsordningen. Men till skillnad från nyliberalerna kan socialliberalismen tänka sig statlig och politisk inblandning i kapitalismen och marknaden om det behövs för att skydda samhällets utsatta och för att få marknadsekonomin att fungera bättre för ekonomisk, social och kulturell frihet, demokrati och rättvisa.
Teori: Amartya Sen och John Rawl. Praktik: Skandinavisk socialdemokrati.
Skillnaden mellan dagens höger och vänster går mellan dessa bägge liberala ytterligheter.

Konservatism förekommer i olika former som nationalism, isolationism, protektionism, elitism.
I praktiken har konservatismen lett till fascism, nazism, främlingsfientlighet och populistism.
De konservativa hävdar att samhället behöver hierarkier och klasser som uttrycker naturliga olikheter, traditioner, religiösa föreställningar för den politiska praktiken.
När det gäller ”socialismen” måste vänstern äntligen acceptera att ”socialism” är en utopi, en idé bortom kapitalismen och därmed bortom dagens verklighet. Socialism har därför aldrig praktiserats.

Socialister - kommunister, bolsjeviker, statsbyråkrater - har strävat efter att antingen ersätta kapitalismen med statsstyrd planekonomi, upprätta proletariatets diktatur eller att krossa kapitalismen och bygga ett tänkt alternativ. Genom statskupper har de lyckats erövra den politiska makten för att genomföra misslyckade experiment i Ryssland, Östeuropa, Kuba m.fl. nationer. Försökens resultat avskräcker från fler paktiska försök i den vägen. Den kinesiska kommunismen söker, med hjälp av partidiktatur, genomdriva en politisk statsförvaltning av kapitalismen. Hur det går vet vi ännu inte.


Det tycks alltså inte vara möjligt att i nutid skapa ”socialistiska” alternativ till kapitalismen via statskupper eller inom nationella stater eller med demokratiska politiska metoder.
Om socialism är möjlig, och värd att sträva efter, så måste den växa ur en reformerad kapitalism som ligger mycket långt fram i tiden.
Vägen dit kan gå via social liberalism.
Det har socialdemokraterna sedan länge insett även om ”socialism” finns kvar i retoriken hos mindre isolerade grupper både innanför och utanför partierna.
Nyliberaler älskar av förklarliga skäl att etikettera socialdemokrater som ”socialister”.

De socialliberala idéerna, med välfärdspolitik, frihet och demokrati, har blivit de dominerande hos stora delar av den borgerliga vänstern och socialdemokratin i hela den demokratiska världen.
Socialliberalismen kämpar nu mot nyliberalismen och mot konservatismen.

Märkligt nog benämns trots det socialdemokratierna som ”socialistiska” och de borgerliga som liberala i den akademiska och allmänna debatten.
Det är en retorik som inte tar hänsyn till de verkliga politiska förändringarna: att socialismen i praktisk socialdemokrati sedan länge försvunnit och blivit till socialliberalism och att socialismen förlorat sin aktualitet.
”Socialismen” har förlorat all lyskraft och den politiska gränsen går i dag rakt igenom liberalismen.

Så har det ideologiska landskapet förändrats, men den gamla politiska kartan från 30-talet används fortfarande i den politiska analysen och debatten. Därför blir mycket i dagens politik svår att tyda.

Han påstår, med bland annat hänvisning till det franska presidentvalet, att ”valet av Emmanuel Macron kan tyda på att vi står inför ett politiskt skifte i historien”

Men skiftet har sedan länge skett.
Nu gäller det bara att rätta retorik och definitioner efter det.
Kanske är det vad han menar?



6 kommentarer:

Jonny sa...

Nja, ska sanningen fram så består socialdemokratin av två stora fraktioner som alltid legat i krig med varandra, den socialliberala och den socialistiska.

Den socialistiska fraktionen kämpar med näbbar och klor för att bestämma i partiet, vi har sett exempel som t.ex originalideen med Meidnerfonderna som inte ligger långt bak alls i tiden. Vi har uplevt motståndet mot fri radio och TV, vi har sett ledande partiledamöter som velat förbjuda parabolantenner, som har gett öppet stöd för avskyvärda kommunist och socialistdiktaturer, inte minst pol Pot regimen. På senare tid har vi talet om totalförbud mot vinster i välfärden som även en fraktion inom S stödjer ete etc.

Så länge som S har en stor och stark socialistisk fraktion så får nog partiet leva med att vi som står utanför bedömer partiet efter vad dess representanter verkligen står för. S behöver städa ur sin sina många löss om de vill bli renodlat socialliberala

fjellis sa...

Mario Matteoni även om jag kan hålla med dig i sak. Socialdemokrati är en variant av socialliberalism, så innebär inte det att S är socialliberalt.

Jag kan hålla med Jonny ovan om att svenska S består av två stora fraktioner och kanske fler små, men om någon av de stora är socialliberal är jag tveksam till.

Detta därför att jag uppfattar det som att en av de saker som de flesta socialdemokrater har gemensamt är att de tror att grupper har rättigheter. Svenska S har svårt för att se rättigheter som något som tillkommer individen men jag anser att det är ett av fundamenten i all slags liberalism: rättigheter finns endast på individ nivå.

Mario Matteoni sa...

Fjällis:
Du anser dig se fraktioner inom socialdemokratin men kan inte se skillnader inom liberalismen.
Den sorts individualism du talar om är en klassisk extrem och dogmatisk liberalism som vill ge all makt till individen.
Vilket är en paradox för en rörelse som bildar partier, arbetsgivarorganisationer, skattebetalarföreningar och aktiebolag och som med tänderna försvarar multinationella storföretags rätt att exploatera människor och miljö.

Socialliberaler inser, vilket hörs på namnet, att människan inte enbart är individ utan också en social varelse.

Jonny sa...

Mario : Blev du sur för att vi påpekade att du hade fel rörande socialdemokratin. Det är ett parti som fortfarande har ett stort socialistiskt inslag, varför försöker du förneka det ?

Du skriver "Om socialism är möjlig, och värd att sträva efter, så måste den växa ur en reformerad kapitalism som ligger mycket långt fram i tiden.
Vägen dit kan gå via social liberalism. "

Har du till syvende och sist inte lärt dig något alls av historien ?
Varför greppar du efter det socialistiska halmstrået ?
Låt framtidens generationer få slippa att återuppleva de fasor som socialism oundvikligen leder till och inse att det är ett samhällssystem som är korrupt till sin natur.

Mario Matteoni sa...

Jag blir aldrig sur av mothugg, inte ens om den är ovederhäftig. En av anledningarna till att jag publicerar min blogg är just för att få kritik.
Tyvärr missar du ofta kärnan i mina resonemang och kritiserar något som jag inte menar, eller inte har påstått, eller något helt ovidkommande.

Om jag t.ex. skriver "Om socialism är möjlig, och värd att sträva efter, så måste den växa ur en reformerad kapitalism som ligger mycket långt fram i tiden.
Vägen dit kan gå via social liberalism."
Två stycken "Om" gör att det inte är min mening och inte mitt halmstrå.

Jonny sa...

Nja Mario, du har svårt att ta till dig verkligheten alltsomoftast, ta bara exemplet på kostnader för ensamkommande "barn".

Du ber ofta om fakta och när jag ger dig fakta blir du tyst, innebär det att du omprövat ditt felaktiga påstående ?

När du skriver ;
"Det tycks alltså inte vara möjligt att i nutid skapa ”socialistiska” alternativ till kapitalismen via statskupper eller inom nationella stater eller med demokratiska politiska metoder. Om socialism är möjlig, och värd att sträva efter, så måste den växa ur en reformerad kapitalism som ligger mycket långt fram i tiden.
Vägen dit kan gå via social liberalism. "

så har jag svårt att tolka det på annat sätt än att just DU anser att det finns ett halmstrå du vill greppa, sedan kan du lägga in hur många "om" reservationer du vill.
Sedan har du ju det socialistiska socialistexperimentet i Venezuela som inte är över än (tyvärr) så visst finns det vänstertokar i verkligheten som försöker och försöker trots att vi alla bör veta hur det slutar...

http://www.aftonbladet.se/a/6OQXz/venezuela-har-gatt-sonder--hyllas-anda-av-extremvanstern