Mer realism och mindre populism i frågan om välfärdens finansiering

På dagens DN-Debatt har Daniel Suhonen och Dany Kessel, som jobbar på nya tankesmedjan Katalys, ett förslag om hur man kan sätta stopp för överföringen av skattemedel till bolagen inom välfärden.

Suhonen & Kessel argumenterar för att förslaget är ett osvikligt medel att i nästa års val att vinna röster från alliansen till socialdemokratin eftersom större delen av svenska folket är emot att storföretag skor sig på skattepengar.

Det kan så vara.

När det gäller opinionsfrågan stöder sig Suhonen & Kessel på en opinionsundersökning som de låtit Novus göra och av vilken framgår att svenska folket vill se en vinstbegränsning. Enligt undersökningen vill åtta procent att det ska vara ett fritt vinstuttag. 41 procent vill förbjuda vinsterna helt eller anser att all vinst ska återinvesteras i verksamheten. 25 procent, anser att vinstuttag i storleksordningen av 1 procent utöver statslåneräntan är den bästa lösningen. Ytterligare 24 procent, anser att vinst endast bör få tas ut om höga kvalitetskrav uppnås i verksamheten.

Folkopinionen är alltså för att vinsterna i vården ska bort.

Ett problem med undersökningen är emellertid att folkopinionen fått frågan utan att behöva ta ställning till ev. komplikationer och kostnader som en förändring eventuellt för med sig.

Att förslaget skulle kunna genomföras ”gratis” tror väl ändå inte Suhonen & Kessel.

Visserligen är det politikernas sak att tackla dessa problem men om socialdemokraterna vinner valet på förslaget från Suhonen & Kessel, vad kommer då att hända efter valet?

Därför vore det bra om förslaget från Suhonen & Kessel kompletteras med en analys av bl.a. följande frågor.

Vilka skattemedel behöver skjutas till för att den ”skattefinansierade välfärden bedrivs av offentlig sektor med inslag av alternativa driftsformer enligt non-profit-principer.”?

Vad kommer det att kosta skattebetalarna ”att återta verksamheter och lösa vinstdrivande aktörer från sina kontrakt”?

I hur stor utsträckning kommer ”enskilda aktörer välja att lägga ner sin verksamhet när vinstmöjligheterna försvinner”? Vad kommer detta att kosta skattebetalarna?

Enligt förslagsställarna ”kommer skatteläckaget att försvinna som problem och oseriösa aktörer med i huvudsak vinstmotivet som drivkraft kommer att lämna välfärden. Då blir det återigen möjligt att bygga en välfärd som klarar framtidens utmaningar.”

Betyder det att resursbristen inom välfärden försvinner?

Låt inte den viktiga frågan om välfärdens finansiering bli ren populism!

Bygg argumenten på realistiska analyser.

DN