måndag 17 december 2012

Vad menar du Suhonen?




AB Debatt den 14 december ”Dags att våga vara socialdemokrater” 
kritiserar Daniel Suhonen programkomissionens förslag till partiprogram.

Riktigt hur han menar att partiet ska förnya sig är dock svårt att förstå med ledning av artikeln.

Man får antydningar om att det var bättre förr och att socialdemokratin tidigare haft en ”förmåga att kombinera en politik som bygger på en maktanalys med en reformpolitik som skapat en bred klasskoalition kring välfärdsprojektet”, vad nu det kan betyda. Antagligen menar Suhonen att partiet tidigare lyckats ena stora väljargrupper om välfärdsprojektet.

I själva verket har partiet, i det avseendet, lyckats skapa ett så stort samförstånd om välfärdspolitiken att det idag till stora delar omfattas även av Moderaterna.

Frågan är hur socialdemokratin ska tydliggöra skillnaderna i välfärdssyn.

Till kritiken av dagens socialdemokrati anser Suhonen att partiet i dag ”saknar den reformagenda som skapade förutsättningar för att knyta samman klasser och sociala grupper”. Vad menar Suhonen med det? Vill han ha mer klassamverkan?

Precis som socialistromantikern Göran Grieder använder Suhonen klassbegreppet litet hur som helst. Ena gången som liktydigt med social grupp mer sällan, men i vissa fall, i begreppets marxistiska betydelse som att beteckna relationen till ägandet av produktionsmedlen. Med utgångspunkt från den marxistiska betydelsen blir en mening som ”att knyta samman klasser” helt obegriplig eller fascistisk.

Suhonen skissar dagens politiska situation:

”Kvar står en väljarkår som ser klyftorna öka och arbetslivet osäkras, samtidigt som välfärdsstaten är under attack: av skattesänkningar, kostnadsökningar och privatiseringar.”

Suhonen anser att socialdemokratin har medverkat till denna utveckling.

Nu gäller det att ”ompröva den politik som gett oss ökade klyftor, social utslagning och en krympning av politikens verkningskrets.”

Suhonen resonerar här som om dagens nationella politik utformas i en sluten politisk sfär oberoende av den kapitalistiska världsordningens påverkan.

Att klyftorna ökar och arbetslivet osäkras, samtidigt som välfärdsstaten är under attack beror på kriserna i kapitalismen och globaliseringens effekter mer än på alliansens politik. Alliansen kan visserligen något påverka utvecklingen genom att manövrera åt ena eller andra hållet. Men det politiska manövreringsutrymmet blir allt snävare i en krisande världsekonomi vilket tvingar in politiken i mitten.

Kontentan av Suhonens ”vänsterkritik” är att socialdemokratin bör höja skatterna för att rädda välfärden, stoppa vinstuttag inom välfärden, rubba på överskottsmål och budgetregler och faktiskt försöka skapa full sysselsättning.

Inte så särskilt vänstervisionärt men äntligen en smula konkret.

Hur partiet ska skapa full sysselsättning genom att slopa vinster och utan näringslivets och kapitalets medverkan är dock en gåta.
Hur löser Suhonen den?

Kanske blir det nödvändigt att höja skatterna för att rädda välfärden men med förbud mot överskott kommer skattehöjningarna att behöva ökas kontinuerligt för att täcka förlusterna. Utan näringslivets medverkan kommer dessutom stat, kommun och landsting att behöva göra betydande åtaganden inom välfärden vilket ytterligare ökar behovet av skattehöjningar.

Kommer väljarna/skattebetalarna att acceptera en sådan politik i längden?

AB




10 kommentarer:

Anonym sa...


Bra. En tillintegörande genom-
gång av den flummiga texten av
Suhonen. Både Frankrike och
Sverige har obehagliga erfaren-
heter av försök att gå mot
strömmen.
Suhonen är uppenbarligen förtjust
i adjektivet rasistisk som används
på varannan rad. Stöter säkert bort
några till SD.

Arne Roland sa...

Så Mario tycker att välfärdspolitiken till stora delar omfattas även av Moderaterna?
Sanningen är att alliansen, med M som styrande, kraftigt försämrat situationen för arbetslösa och sjuka. M för en politik som gynnar de välbeställda i samhället. Hur så många kan få för sig att M har gått mot mitten är en gåta. I retoriken ibland, ja, men inte i praktiken.
Sohonen behövs som en blåslampa i baken på alla högersossar!

Mario Matteoni sa...

Arne Roland
Det är stor skillnad på moderaterna välfärdsretorik under Reinfeldt/Borg än tidigare då moderaterna uteslutande var ett skattesänkarparti.
Suhonen menar att skillnaden mellan moderat och socialdemokratisk retorik och politik i dag inte är så stor.
Du delar tydligen inte den uppfattningen.
Du och jag är överens om att Moderaterna, trots sin retorik, är ett högerparti, men tyvärr är det så att väljarna röstar efter retoriken.

De som anser sig vara vänstersossar har ett huvudargument gentemot motdebattörer inom partiet: Du är en djävla högersosse.
När man försöker reda ut vad det är som gör en högersosse respektive en vänstersosse så får man aldrig något konkret svar.
Kanske du kan göra den distinktionen?

Silfverstrand sa...

Du läser Suhonens text som en viss potentat läser bibeln. I själva verket uttrycker Suhonen bara vad de flesta socialdemokrater ute på fältet tycker. Om inte massarbetslöshet och växande klyftor är skäl nog att byta politik då torde socialdemokratin inte längre ha något existensberättigande. Se vidare: http://www.s-info.se/silfverstrand

Mario Matteoni sa...


Silfverstrand skriver:
"I själva verket uttrycker Suhonen bara vad de flesta socialdemokrater ute på fältet tycker. Om inte massarbetslöshet och växande klyftor är skäl nog att byta politik då torde socialdemokratin inte längre ha något existensberättigande."
Håller med. Men frågan är vad som ska göras.
Var finns t.ex. analysen av kapitalismen?
Hur ska det socialdemokratiska alternativet se ut?
Se mitt programförslag på min blogg.

Michel Edgar sa...

Snarare än att tro att Suhonen vill ha en klassallians dominerad av överklassen, är det väl fråga om att lyckas ena arbetar- och medelklass till exempel. Nu är jag inte socialdemokrat längre, men historien visar ändå att partier som (S) ett tag lyckades med reformer som gynnade både arbetar- och medelklass och samhället som helhet. Även överklassen levde gott på detta relativa samhällsvälmående, men hotades förstås av folkets ökande makt och inflytande i ekonomin. Ett exempel på hur man genom att förena så många som möjligt utmanar klass-samhället/toppstyrd ekonomi, även om du verkar tycka det låter paradoxalt. Sedan tycker väl jag att socialdemokratin har visat sina begränsningar, till den grad att (S)-partierna numera är liberala och tomrummet på vänsterkanten börjar fyllas av formationer som Syriza (Grekland), Front de gauche (Frankrike)...

Det är kanske därför Suhonen låter lite flummig, i otakt med tiden i en svunnen tid.

Men: du har fel i förhållande till till exempel vinstförbud i välfärden. I Skottland har man slutat med marknadslogik i sjukvården, vilket varit kostnadseffektivt och alltså gjort att folket fått mer för pengarna:

Från http://www.klassekampen.no/55741/article/item/null/droppet-markeds-styring:

"I Skottland har politikerne tatt et oppgjør med markedsstyringen av helsevesenet. Etter at helseforetakene ble lagt ned har helsevesenet spart seks milliarder kroner."

Från http://www.klassekampen.no/56314/article/item/null/skottland:

"Under overskrifta «Skottland tok sykehusene tilbake» innleiar Aftenposten sin presentasjon slik: «Norge. For 12 år siden begynte norske sykehus å få pengene sine etter «butikkmetoden». Siden har underskuddene vært enorme. Skottland. I Skottland har de kastet ut hele markedsmekanismen. Nå holder sykehusene budsjettene»."

Från http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3174502.ece:

"I Adam Smiths hjemland, der Margaret Thatcher allerede på 1980-tallet brakte markedsmekanismer inn i det britiske helsevesenet, har de kastet markedet ut."

I själva verket ser vi nu hur det kapitalistiska systemets ineffektivitet i förhållande till hållbar utveckling och rättvisa håller på att bli mer synligt än någonsin.

Annars ligger det mycket i att (S) tidigare har prioriterat generella skattehöjningar istället för att utmana överklassen genom att se till att den inte ackumulerar pengar som inte kommer samhället till godo, inte flyttar ut verksamheter till utlandet med negativa konsekvenser även till exempel miljömässigt osv. Det är enorma summor som går spillo genom att överklassen tillåts skingra sig undan som den gör och detta handlar även om kontrollen över ekonomin. Vilka intressen ska styra ekonomin, överklassens eller miljöns? Ska vi strunta i vad som produceras, eller ska vi försöka se till att ha en produktionsutveckling som är positiv för folks hälsa, utvecklar nya energikällor och ej sätter tillväxt framför allt?

Osv.

Vet inte hur lång tid det kommer att ta, men känns som att (S) redan har en och en halv fot i historien och knappt någon i framtiden och därmed kommer att fortsätta se sin betydelse avta.

Mario Matteoni sa...

Michel Edgar
Vad jag klagar över är vänsterns oprecisa sätt att tala om klasser, vilket bidrar till den allmänna oklarheten och flummigheten. Du använder klassbegreppet på det omarxistiska sättet där du menar sociala grupper.
Ett marxistiskt klassbegrepp är att med klass avse hur olika sociala skikt förhåller sig till ägandet av produktionsmedlen. I stora drag finns alltså bara två mot varandra stående klasser dels de som äger produktionsmedlen (kapital, energi, råvaror, m.m. ) och de som bara äger sin egen arbetskraft i produktionen.
”Klassallians” blir i det fallet obegripligt eller ett fascistsikt försök att upphäva klasslöshet.
I en parlamentarisk demokrati gäller det för olika partier att attrahera väljare.
Man måste väl säga att socialdemokratin under ett sekel varit ganska framgångsrik i den uppgiften.
Partier och sekter som med rätt eller orätt har kritiserat socialdemokraterna för att vara för dåliga socialister har däremot aldrig fått majoritet i ett demokratiskt val.
”Socialism” har tyvärr inte historiskt visat sig vara ett framgångsrecept för ett bättre samhälle. Nånting måste man lära av historiska misstag.

Just för att attrahera stora väljargrupper bör Socialdemokraterna betona ett det är ett socialliberalt parti snarare än socialistiskt. Se mina förslag till partiprogram på denna blogg.

Att ”det kapitalistiska systemets ineffektivitet i förhållande till hållbar utveckling och rättvisa håller på att bli mer synlig än någonsin”, håller jag med om.
Jag håller också med om att det saknas helhetslösningar i den politik som förs, det blir för mycket prat om enskilda saker som inte sätts i kontext.
Men det är frågan hur man ändrar på det. Med en massa flum lär man inte komma långt.


Stig-Björn Ljunggren sa...

Nyckelorden är väl de sista i artikeln:
"Vad vill vi, törs vi, kan vi? Vågar vi vara socialdemokrater om det på något sätt utmanar dagens orättfärdiga inkomstskillnader, klimatförstörning och hopplöshet? Eller vill vi bara ha makten till varje pris?"
Vad han säger är att partiet ska bestämma sin politik, oavsett vad väljarna tycker. Bättre stå för något storslaget och förlora, än kompromissa med idealen.
Lycka till.

Anonym sa...

Nyckelorden är väl de sista i artikeln:
"Vad vill vi, törs vi, kan vi? Vågar vi vara socialdemokrater om det på något sätt utmanar dagens orättfärdiga inkomstskillnader, klimatförstörning och hopplöshet? Eller vill vi bara ha makten till varje pris?"
Vad han säger är att partiet ska bestämma sin politik, oavsett vad väljarna tycker. Bättre stå för något storslaget och förlora, än kompromissa med idealen.
Lycka till.

Michel Edgar sa...

"Just för att attrahera stora väljargrupper bör Socialdemokraterna betona ett det är ett socialliberalt parti snarare än socialistiskt."

På 80-talet kanske, kanske även 90-talet, kanske t.o.m. 2000-2005.

Fast nu är det 2012, snart 2013. Principer lär återkomma, frågan är i vilken form. I Grekland ser vi positiva tecken, i Sverige inte så värst mycket positivt.

Sedan tycker jag det blir lite löjligt att säga att Sovjetunionen hade alla chanser att utveckla en sund socialistisk politik.

Men visst, (S) kan gärna fortsätta alliera sig med nyliberalism. Jag har svårt att se hur partiet skulle kunna ha något annat öde. Allt har en början och ett slut.

När du pratar om forna framgångar, är det väl ett tecken så gott som något på att partier som (S) ej längre är drivkrafter, utan låter sig drivas.