torsdag 20 december 2012

Till socialdemokaternas partikongress: Kom ut med socialliberalismen!



”Den svenska socialdemokratins idéutveckling” är en av de mest gedigna genomgångar av partiets utveckling fram till efterkrigstiden som skrivits. Boken kom ut på Tidens förlag 1941
Författaren, Herbert Tingsten, (1886-1973) var då socialdemokrat.
Tingsten påvisade då att socialdemokratin fjärmat sig från sitt marxistiska ursprung, och beskrev partiets idégrund i bokens sammanfattning:
“Kvar stå framstegs- och upplysningstron och tron på att det politiska arbetet gäller individens lycka och frihet, viljan att verka för en utjämning, som skall begränsa de samhälleligt bestämda olikheterna emellan människor, tron på att en vidare ram för den mänskliga friheten kan skapas genom högre välstånd och kultur, viljan till fred och närmande mellan folken. Men dessa idéer, som bruka betecknas som liberala, uppbäras i det moderna Sverige av alla större politiska partier. Någon särpräglad socialdemokratisk ideologi finnes sålunda icke.”
Ingenting talar för att detta inte stämmer även idag.
Socialdemokratin är ett socialliberalt parti.
Alla beskyllningar för att partiet är socialistiskt – från höger - eller att inte vara det – från vänster - är alltså meningslösa.
Men socialismen, då?
Socialismen är inte död men tämligen illa misshandlad. Socialismen är fortfarande en utopi.
Ursprungligen var socialismen en vidareutveckling av liberalismen. Socialismen skulle leda till individens frihet, inte bara som liberalerna förkunnade som ”samhällskontrakt” på papperet, utan på riktigt. Löntagarna skulle befrias från det kapitalistiska oket som tvingade den enskilde in i stora produktionskollektiv under hierarkiskt och auktoritärt styre, utsugning och exploatering.
Då var socialismen ännu en levande utopi men tyvärr har den inte kunnat realiseras. Ingenstans har de socialistiska idéerna kunnat förverkligas.
I dag vet vi hur det gick med att omsätta idéerna i verkligheten. Bolsjevismens statssocialism och stalinismens diktatur och ofrihet förvandlade socialismen till dess motsats. Socialism = ofrihet, liberalism = frihet.
Det är inte konstigt om stora grupper väljare stöts bort av den socialistiska retoriken.

Socialdemokratin bör därför komma ut med sin socialliberalism och utveckla den. Möjligen kan partiet på mycket, mycket lång sikt återge socialismen dess frihetliga innehåll.
Förutsättningen är att socialdemokratin inte är en sluten och fix ideologi utan förblir en rörelse som ständigt förändrar och anpassar sin teori och praktik utifrån historiens och samhällets nya och förändrade förutsättningar.
Det är socialdemokratins styrka i jämförelse med de politiskt dogmatiska sekterna som strävar efter renlärighet och bokstavstro.

Arbetarrörelsen – LO och SAP ­ – är en frihetsrörelse.
Kommunisterna från 1917 ville ersätta kapitalismen med socialism, vilket gruvligen misslyckades. Alla sådana försök har misslyckats därför att dagens kapitalism är resultatet av en flerhundraårig historisk utvecklingsprocess. Den kan inte under överskådlig tid ersättas med något annat bara reformeras.
Det kinesiska kommunistpartiet har insett detta och utnyttjar kapitalismen för ett enormt ekonomiskt uppsving.

Kapitalismen och marknadsekonomin existerar som världsordning och det lönar sig inte att blunda för det.
Världen är kapitalistisk, och de politiska ideologierna – från kommunism till nyliberalism – förhåller sig till kapitalismen på olika sätt.
En socialliberal vänster måste därför ständigt analysera kapitalismen och finna medel för att reformera och humanisera den i syfte att skapa störst möjliga frihet för alla.
Demokratin och friheten ska omfatta alla ekonomiska-, sociala och kulturella grupper i samhället.
Det kallar jag en vänsterlinje.


1 kommentar:

Anders sa...

Kanske en smaksak om man kallar det social liberalism eller liberal socialism, men det låter både bra och inte så svårt. Kan enkelt sammanfattas med de klassiska parollerna "Frihet, Jämlikhet och Broderskap"!