De flesta väljare röstar inte utifrån en genomtänkt och formulerad ideologi.
De röstar utifrån känsla och den bild de har av partierna. Den bilden har
skapats genom vars och ens livserfarenheter, mediepåverkan, bakgrundsmiljö,
plats i samhällshierarkin m.m.
Men bilden har ändå en ideologisk kärna i väljarens syn på grundläggande värden som frihet, jämlikhet, rättvisa, makt, hierarki o.s.v. i samhället.
Men bilden har ändå en ideologisk kärna i väljarens syn på grundläggande värden som frihet, jämlikhet, rättvisa, makt, hierarki o.s.v. i samhället.
Ännu för femtio år sedan kunde man tala om ”klassröstning”
där löntagare röstade socialdemokratiskt, bönder på Bondeförbundet och rika på
Högern.
Valet stod mellan ”socialister”, liberaler och konservativa.
Men sedan den reella ”socialismen” komprometterats och
gjorts omöjlig och nyliberalismen samtidigt vunnit hegemoniskt inflytande över
det ekonomiska tänkandet har det
politiska landskapet förändrats.
Den viktigaste ideologiska skiljelinjen hos dagens väljare
går inte längre mellan socialister och liberaler.
Den går mellan socialliberaler och nyliberaler.
Den går mellan socialliberaler och nyliberaler.
De flesta av vänsterblockets väljare är idag socialliberaler
medan stora delar av allianspartiernas är nyliberala eller värdekonservativa.
Både hos partiernas elit och väljarna finns alltså en grundläggande ideologisk och retorisk ståndpunkt där ideologi och retorik inte alltid sammanfaller.
Både hos partiernas elit och väljarna finns alltså en grundläggande ideologisk och retorisk ståndpunkt där ideologi och retorik inte alltid sammanfaller.
Retoriken har ibland inte anpassats till en ny ideologisk grund.
Så här ungefär:
Vänsterpartiet – väljarna är socialliberala med ”socialistisk” retorik. Anti nyliberala.
Miljöpartiet – Socialliberalt. Anti nyliberalt.
Socialdemokraterna – Socialliberalt med inslag av ”socialistisk” retorik. Anti nyliberalt. En mindre grupp nyliberala.
Folkpartiet – Nyliberalt med en grupp socialliberaler.
Centern – Nyliberalt med en grupp socialliberaler samt några värdekonservativa.
Moderaterna - Nyliberalt med en socialliberal retorik samt en del värdekonservativa.
Kristdemokraterna – värdekonservativa med en del socialliberala.
Sverigedemokraterna – Värdekonservativa.
Vänsterpartiet – väljarna är socialliberala med ”socialistisk” retorik. Anti nyliberala.
Miljöpartiet – Socialliberalt. Anti nyliberalt.
Socialdemokraterna – Socialliberalt med inslag av ”socialistisk” retorik. Anti nyliberalt. En mindre grupp nyliberala.
Folkpartiet – Nyliberalt med en grupp socialliberaler.
Centern – Nyliberalt med en grupp socialliberaler samt några värdekonservativa.
Moderaterna - Nyliberalt med en socialliberal retorik samt en del värdekonservativa.
Kristdemokraterna – värdekonservativa med en del socialliberala.
Sverigedemokraterna – Värdekonservativa.
De socialliberala dominerar således det politiska väljarlandskapet
medan alliansens eliter är nyliberaler.
Den stora gruppen socialliberala attraheras knappast av ”socialistisk”
retorik.
Partier som vill visa vägen med den gamla ”socialistiska”
kartan är således inte måna om att vinna valet. De resonerar som den gamle
militären: ”Om kartan och verkligheten inte överensstämmer gäller kartan”.
Inlägg
1 kommentar:
Härav pejorativet "sjuklövern". Det är därför skillnaderna mellan Moderaternas och Socialdemokraternas vårbudgetar är försumbara. Således har vi en politisk elit som samlas kring den breda medelklassens intressen. Förlorare är den klassiska vänstern och vinnare liberalismen, särskilt nyliberalismen. Och märk väl, detta oavsett om "vänstern" vinner valet 2014. Någon större skillnad i politiken lär inte ske. Vägen är redan inslagen.
// Jan
Skicka en kommentar