Många anklagar socialdemokraterna för att inte ha drivit socialdemokratisk politik under Löfvens regeringstid.
Men nu är det så att socialdemokraterna aldrig någon gång under Löfvens
statsministertid har haft majoritet för att driva sin politik fullt ut.
Sossarna har tvingats föra en politik som hindrat Alliansen att tillsammans med
SD vinna regeringsmakten. Det är, under
omständigheterna, en bragd enligt min enkla mening.
En av omständigheterna är att de borgerliga partierna är i klar
majoritet i Sveriges riksdag och att Sverige Demokraterna är tungan på vågen.
Så har väljarna bestämt.
Ta en titt på mandatfördelningen i riksdagen.
Riksdagen är den högsta beslutande församlingen i Sverige. Till riksdagens uppgifter hör att besluta om lagar och om statens budget. Det är inte regeringen som bestämmer det är riksdagen.
Och så här är mandatfördelningen i
Sveriges riksdag
Sveriges socialdemokratiska
arbetareparti (S): 113.
Moderata samlingspartiet (M): 84.
Sverigedemokraterna (SD): 49.
Miljöpartiet de gröna (MP): 25.
Centerpartiet (C): 22.
Vänsterpartiet (V): 21.
Liberalerna (L): 19.
Kristdemokraterna (KD): 16.
Majoriteterna är alltså så här:
Icke
borgerliga
S 113 + MP 25 + V 21 = 159
Borgerliga
M 84 + C 22 + L 19 + KD 16 = 141
+ SD 49 = 190
Med C 22 och L 19 = 41 mandat får icke
borgerliga 200 mandat mot borgerliga M 84 + KD 16 + SD 49 = 149.
Om V med sina –21 inte ställer upp på
samarbete får regeringskoalitionen 179 mandat.
Genom att lyckas etablera samarbete med L och C har Löfven splittrat Alliansen
och fått igenom kompromissförslag. Inte socialdemokratisk politik men väl
socialliberal. Alternativet hade varit konservativ politik.
Samarbetet med C och L har naturligtvis inte kunnat ske utan en del socialdemokratiska
eftergifter till de borgerliga.
Alternativet skulle ha varit att riksdagens borgerliga majoritet haft den
totala politiska makten. Med stöd av Sverige Demokraterna.
Det är enkel matematik. Ska det vara så
svårt att fatta?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar