tisdag 27 oktober 2015

Låt vapenindustrin vara med och betala kostnaderna för flyktingmottagning

Nästa år, 2016, har Migrationsverket räknat med en kostnadsökning på 29 miljarder och 2017 på hela 41 miljarder. 
Sammantaget innebär det hela 72 miljarder i ytterligare kostnader för det svenska asylmottagandet under perioden 2015-2017.
En del av dessa pengar, kanske hälften, ska tas av vårt internationella bistånd som redan är beräknat till 32 miljarder.

Cirka fem miljoner svenskar har arbete och betalar någon form av skatt. Om var och en av dem ska vara med om att betala 77 miljarder blir det 385 000 kronor för varje skattebetalare under de två åren eller 192 500 kronor per år.
(Nu räknar jag med att biståndspengarna inte används. De sammanlagda skatteinkomsterna för staten är för övrigt
952,6 miljarder.)

Alla skattebetalare har inte möjlighet att bidra med 192 500 kronor per år.
Om man räknar med en skattesats på 30 procent så skulle bara de som har en årsinkomst på 635 000 kronor och därutöver kunna betala.
Om pengarna skulle tas ut som inkomstskatt borde den vara progressiv, d.v.s. de som tjänar mer borde betala mer.
(Och om skattesmitarna betalade sin skatt skulle problemet vara löst.)

Det förefaller dock som om enbart inkomstskatter inte räcker till. Även företag måste vara med och betala.

Vi måste också räkna flyktingfrågan som ett kvarstående problem. Flyktingar kommer, så långt och så länge vi kan se, att finnas på grund av krig, förföljelse, miljöförändringar, ekonomiska orsaker och annat.
Finansieringen måste därför bli långsiktig och stabil.

Det kan emellertid vara bra att i det akuta läge som nu råder låna pengar till flyktinghjälp.
Hjälpen kan nämligen, så småningom, ge svensk ekonomi ett plus.
Flyktingarna betyder inte bara utgifter. De kan bidra till det svenska samhällets utveckling.

Många flyktingar kommer att, då orsakerna till deras flykt inte finns kvar, återvända till de länder de en gång flydde från.
Under sin vistelse i vårt land kan de ha upprättat goda kulturella, politiska och sociala band med Sverige som kan bli viktiga för vår handel och politik.
Tänk till exempel Tysklands förbundskansler Willy Brandt och Österikes förbundspresident
Bruno Kreisky som levde som flyktingar i Sverige under andra världskriget.

Flyktingarna bidrar till den svenska arbetskraften. Bland andra får vi hit läkare och annan expertis som fått sin utbildning i hemlandet men som kan utöva praktik i Sverige. Ett billigt tillskott till kompetensutvecklingen.
Andra kan bidra med sin arbetskraft i ett skede då antalet svenska arbetande blir allt färre och ska försörja allt fler äldre, sjuka, skolungdom m.fl. som står utanför arbetskraften. Även om vi inte har flyktingar måste vi få in ny arbetskraft om vi ska hålla balans mellan dem som producerar och dem som av olika skäl inte gör det.

När flyktingarna kommer i arbete blir de skattebetalare.
Den allra största delen av de flyktingar som kom till Sverige 1930-1960 har bidragit till den svenska välfärden. Folk från våra nordiska grannländer, från Centraleuropa, folk från Baltikum och Balkan har varit med om att bygga vårt land.
Vi får alltså se de pengar som vi satsar på flyktingmottagningen som investeringar som kommer att betala sig i framtiden.

Men flyktingproblemet är inte bara en ekonomisk fråga.
Vi måste hjälpa medmänniskor i nöd. Det är humanitet men också på grund av självbevarelsedrift.
Om vi avvisar flyktingar innebär det inte att de inte finns utan att de finns någon annan stans. Deras lidande försvinner inte, men kan komma att drabba oss i senare generationer.

Flyktingfrågan är inte ett nationellt problem även om flyktingarna söker sig till enskilda länder.
Hela frågan är ju allmänmänsklig och internationell och kräver därför global finansiering.
Vi måste därför se till att utgifter och resurser fördelas på ett rättvist sätt mellan mottagarländer men också mellan flyktinggrupper.

Ett överstatligt organ måste se till att få in pengar och andra resurser och sedan fördela dessa mellan dem som tar emot flyktingar.
Vad som behövs är en internationell skatt, varför inte på vinster från vapenindustri och från dem som exploaterar människor och miljö, samt på lyxkonsumtion och finansvinster som inte investeras i produktivt kapital.





4 kommentarer:

Unknown sa...

Stefan Lövén gillar vapenexport har jag hört.

"Flyktingarna bidrar till den svenska arbetskraften. Bland andra får vi hit läkare och annan expertis som fått sin utbildning i hemlandet men som kan utöva praktik i Sverige. Ett billigt tillskott till kompetensutvecklingen. Andra kan bidra med sin arbetskraft i ett skede då antalet svenska arbetande blir allt färre och ska försörja allt fler äldre, sjuka, skolungdom m.fl. som står utanför arbetskraften. Även om vi inte har flyktingar måste vi få in ny arbetskraft om vi ska hålla balans mellan dem som producerar och dem som av olika skäl inte gör det."

Det du skriver här håller inte t ex Tino Sandanaji med om.
Lyssna på hans lysande föreläsning här:

https://www.youtube.com/watch?v=p_tKO8nvkEo

Jonny sa...

Så naivt :

"Flyktingarna bidrar till den svenska arbetskraften. Bland andra får vi hit läkare och annan expertis som fått sin utbildning i hemlandet men som kan utöva praktik i Sverige. Ett billigt tillskott till kompetensutvecklingen."

Fakta är ju att kostnaderna är i hundramiljarders klassen per år, vad några få läkare kan bidra med är ju löjeväckande i sammanhanget.

Bara 30 000 ensamkommande "barn" a' 1 miljon per år i kostnad innebär en merkostnad på 30 miljarder om året.

Arbetslösheten bland infödda svenskar är om jag kommer ihåg rätt under 5%, bland övriga över 20% ...

Lars sa...

Jag har ett mycket bättre förslag: Låt flyktingarna själva vara med och betala för flyktingmottagningen. Jag har ju just läst hur oerhört lönsamma dessa människor är, till skillnad mot oss svenskar, som tydligen är världens mest improduktiva folkslag. Om det stämmer, kommer ju flyktingarna själva genom mycket höga lönder få del av dessa vinster, när de har kommit i jobb. De kommer ju i vart fall inte att tjäna mindre än svenskfödda personer med samma utbildning. Och glöm inte att det finns många svenskfödda, som har studieskulder fastän de inte har fått något akademiskt jobb. Flyktingarna har, efter vad jag har förstått av dina uträkningar, redan när de kommer en gratis utbildning på lägst doktorandnivån från sina hemländer. De enda skulder, som de eventuellt har, är till flyktingsmugglaren. Utrymmmet för avbetalningar till flyktingsmugglaren, skulle emellertid sjunka om de dessutom fick göra avbetalningar till svenska staten. Och därmed skulle flyktingsmugglarna få sänka sina priser, enligt marknadsekonomins lagar.

Så varför inte inrätta ett "flyktingstöd" med studiemedelssystemet som förebild, med en bidragsdel och en lånedel. Bidragsdelen skulle ju då kunna vara i storleksordningen drygt ett par tusen i månaden, som ska räcka till sovplats i 5-manstält samt matinköp för egen matlagning. Lånedelen skulle då kunna avändas för plats i flyktingförläggning i utkanten av någon stad och /eller färdiglagad mat i matsal.

Det händer ju att flyktingar vägrar stiga ur bussen vid ankomsten till flyktingförläggningen, efersom dess läge eller standard inte motsvarar förväntningarna eller vad man är van vid från hemlandet. De lånade pengarna skulle ju då kunna användas för att inom lånebeloppets max storlek kunna köpa till önskad standard.

Det där att vapenindustrin ska betala uppfattar jag mest som ett populistiskt påhitt. Men för alla del, om vi lyfter alla exportrestriktioner.

Leif sa...

Avvecklade ränteavdrag och höjd fastighetsskatt bör ge statskassan ca 40-50 miljarder per år i minskade utgifter som kan gå till flyktingmottagandet.