Bristen på debatt på den här bloggen har jag redan tidigare skrivit om.
S-Bloggen är som klagomuren där människor rabblar sina texter utan inbördes kommunikation. Bönerna och klagomålen kommer inte längre än till muren.
Ingen läser din blogg och du läser bara någon enstaka.
Något tankeutbyte eller gemensam debatt blir det inte.
För min del använder jag numera bloggen som en sorts dagbok där jag försöker formulera mina politiska ståndpunkter i hopp om att få motargument från partikamrater.
Bloggstatistiken visar på att en hel del är inne och tittar på min sida men kommentarerna är få och mina inlägg avsätter inga spår i andra bloggar på S-bloggen.
För många bloggare – företrädesvis äldre män med politiska positioner – förefaller s-bloggen vara en plats för revirpinkning. Som bekant drabbas äldre män av täta trängningar.
Jan Andersson är inte den förste som ledsnat och som nu lämnar bloggen. Som han skriver i sitt sista inlägg här på s-bloggen, ”Nu tackar jag för mig!”, så handlar inläggen sällan om ideologiska och allmänpolitiska frågor. För det mesta förekommer internt partikäbbel.
Den här sunkigheten, bristen på öppen politisk debatt inom partiet är en av orsakerna till partiets förfall.
De styrande, tankesmedjorna och ideologerna kör med envägskommunikation. Liksom självhärskarna i diktaturerna lever de i sin lilla bubbla där kritik och friska idéer inte når dem.
Idéutveckling blir omöjlig.
Trots att internet givit oss enorma möjligheter att föra en dynamisk, seriös och öppen fri dabatt så har partiet inte utnyttjat den. Eftersom möjligheten funnits i minst tjugo år måste man anta att ledningen inte är intresserad.
Vi är många medlemmar som inte kan bevista möten och seminarier i Stockholm. Ge även oss en chans att delta i debatterna om partiets framtid!
(Jag skulle bli mycket förvånad om någon ansvarig läser detta eller om jag får kommentarer från partikamrater.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
11 kommentarer:
"För det mesta förekommer internt partikäbbel."
och där är Jan Andersson oskulden personifierad?
annars håller jag med dig till viss del om en osund partikultur. men min egen erfarenhet av partiverksamhet är att det handlar om just det, en osund partikultur som reflekteras både från toppen och neråt och ner och upp.
som jag skrivit annorstädes:
"i alla stora partier är det sekttendenser, modetendenser, stora som kör över små, dogmatiskt tänkande…"
enkelt att skylla på toppen hela tiden... även om personer som Jan Andersson kanske inte fungerar som de förebilder de borde i den representativa demokratin. frågan är om det är möjligt att se till att partier med MÄNNISKOR kommer till makten i våra ”demokratier” eller om man får hitta andra vägar för att åstadkomma förändring…
Du kan få en kommentar från en tidigare partikamrat i alla fall :)
Det är nog många som håller med dig, de som bara läser S-infos bloggar och sedan förskräckta slutar läsa.
Den tysta demokratin tiger, men denna majoritet har lyckligtvis även rösträtt.
Överhuvudtaget är det ju få politiker som själva bloggar (när det inte är valår dvs) så vad de personligen tycker kan man ju bara fabulera kring.
Som jag ser det är de flesta av s-bloggarna som huserar under s-infos portal eländigt dåliga på att föreslå egna idér. Det liknar istället ett Kiviks marknad där diverse hästhandlare står och baktalar alla som försöker sig på något nytt grepp.
Förnyelse = högerpropaganda, solidaritet = exklusivt för särskilt utvalda gruupper (om de röstar rätt), det radikala är förbytt mot det reaktionära idealet numera osv, osv.
Troligen har idéerna tagit slut, eller så försöker man rädda vad som räddas kan genom att tysta de som försöker starta motorn igen....
Jag finner annars en allmänt utbredd idétorka hos andra partier också, men S är exceptionellt illa ute.
Kanske är det sunt att vissa partier, ideologier självdör med tiden för annars hade vi ju fortfarande levt under de fyra ståndens inordning?
Det kommer att växa nya idéströmningar som bättre speglar dagens samhälle. Ett exempel är ju miljörörelsen t ex.
Vad framtiden kan generera är så klart ovisst, men jag tror att det kan komma proteströrelser mot att dagens makthavare och lobbingindustri alltmer försöker strypa det fria internet (som vi känner det idag).
Dessa rörelser behövs i varje fall.
Jag lämnade s-info/bloggar för några år sedan eftersom det inte förekom någon debatt där. Jag tittar ibland inom men kommer att vara mycket mindre ofta där när nu JA slutat skriva där. De goda rösterna drunknar i skräpet, och socialdemokratin får ett oförtjänt dåligt rykte, då de tongivande på s-info bara representerar en destruktiv och avskräckande minoritet.
Jag tror att S-bloggar måste bestämma sig om man ska vara ett slutet, internt forum avsett enkom för partifolk eller ett öppet, externt forum med en fri, inbjudande debatt. En, väldigt flitig bloggare, sätter tonen genom att betrakta bloggen som en anslagstavla för direkt partipropaganda. Personligen kan jag inte debattera här längre eftersom repressionsgraden är så stark bland vissa att man ganska snabbt blir avstängd om man inte slaviskt följer partilinjen.
Att partitoppen inte skriver på din blogg (Hur ska dom hinna med det?)bevisar väl inte att partiledningen inte vill ha idédebatt? Och att du får lite kommentarer på din blogg kan du väl inte skylla på partiledningen? Du ksriver själv att du har många läsare, men få som kommenterar. Till det kan det finnas många olika förklaringar.
En förklaring kan ju faktiskt vara att många inte vill utsätta sig för risken att bli kallade för hästsossar och ännu värre personpåhopp från några som faktiskt har kommenterat här.
Lars Flemström
Jag har inte sagt att partiledningen ska delta med inlägg eller kommentarer på den här bloggen. Det vore meningslöst eftersom bloggen inte är ett debattforum.
Vad jag saknar är just ett debattforum.
En obehaglig fråga måste jag ställa:
Partiledningen kanske inte VILL eller inte KAN ha en idédebatt?
Och inte blir s-bloggar bättre genom Nicklassons solkiga språkbruk. Men han har ju bytt parti så hans inlägg kanske har ett syfte . . .
Mario, jag hör också till dem som ibland läser din blogg utan att kommentera. Men kommentarerna säger egentligen inte så mycket om hur värdefull en blogg är. Själv har jag få kommentarer (en del publicerar jag inte) på min egen blogg, men ganska många läsare, tycker jag.
Vem vågar debattera på s-bloggarna?
Då ska man ha stort mod och vara ytterst hårdhudad. En del ständiga debattörer drar sig inte för att hoppa på en med rent personliga omdömen, och flera hackar en sönder och samman om man inte har samma åsikt som den som hackar.
Detta är förödande för en demokratisk förening!
Man vet ju inte heller om man vågar sig in på de här bloggarna om man inte (längre) är partiansluten, för då verkar man vara någon som katten har dragit in och som bör ge sig iväg från detta bloggforum, vilket ibland skrivs till en. En del uttalar också att man minsann inte är välkommen tillbaka till partiet!
Det är en tråkig stil på många s-kommentatörer. Den bäddar mera för personliga påhopp än för en öppen och frisk debatt. Och så är det ju numera ända upp i partitoppen. Vi kan nu nästan dagligen läsa hur någon i maktens korridorer inte har förtroende för H.J., och själv ställer han upp i såväl borgerliga kvinnomagasin som i tv-program för att bilden av honom ska ändras. Nej, jag tror inte att man hade kunnat hitta varken Erlander eller Olof Palme i M-magasin i värsta veckotidningsstuket (nåja, månadstidning då!)
Snart lånar han sig väl, som vissa präster och biskopar har gjort, till hemma-hos reportage också!
Vinner man politiska poäng på sådant?
Lisbeth!
Synd att du lämnat partiet.Det behöver kloka och reflekterabde medlemmar som kan balansera
de trosvissa som anser att alla meningsmotståndare är korkade, illvilliga eller falska.
Tack för de vänliga orden, Mario!
Skicka en kommentar