Under kolonialismens och under den råa kapitaismens tid krävde rationaliteten och effektiviteten att miljoner människor offrades för att skapa västerlandets rikedomar.
I nazityskland fanns rationaliseringstekniker som motiverade gaskamrarna med att inrättningarna var produktiva, rationella och t.o.m. humana. Gaskamrarna var effektiva metoder att snabbt, billigt och effektivt eliminera för nationen oönskat klientel.
Kinas enorma ekonomiska framgångar bygger på en ohämmad kapitalism som visserligen är både produktiv och professionell, men till priset av mänskliga offer och umbäranden.
Om man tänker bort det mänskliga kan man alltid få sådana verksamheter att framstå som lysande framsteg.
Utan jämförelser i övrigt manas dessa bilder fram när man, på SvD:s Brännpunkt, läser dagens inlägg i vårdebatten, ”Riskkapital är bra ägare”.
”Riskkapitalbolag har visat sig vara bra ägare; de ökar bolagens produktivitet och professionaliserar verksamheten.” skriver Henrik Jordahl och Joacim Tåg, Institutet för näringslivsforskning.
Som om det kvittar ifall bolagen sysslar med vårdbehövande människor eller produkter.
Kärnan i vårdebatten är frågan om vad som går först: Rationalitet eller humanitet, låga kostnader eller en vård som är anpassad till den gamla utslitna människan.
E24
E24
Mer om detta på denna blogg
och här
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar