Vi har råd att betrakta våra gamla föräldrar som människor

Liberalfundamentalisternas andra nya mantra i vårddebatten är:
”Eftersom vi tillåter privata företag att bygga vårdhem, att leverera produkter och mat till vården bör vi också kunna tillåta privatisering av vården”
Människor likställs med varor och produkter. En vårdbehövande åldrig och utsliten mamma likställs med armeringsjärn och betong, kanyler och blöjor, köttbullar med brunsås.
Som en del i en produktionsapparat som ska generera pengar till ägarna.

Men är människor produkter bara för att de blivit gamla?
I bästa fall betraktar liberaldogmatikerna de gamla som kunder och vårdkonsumenter.

”God dag, jag har slitit och släpat ett helt liv och skulle nu på ålderns höst vilja ha litet äldrevård”.
- Jaha, får det lov att vara en dyr eller billig vård? Det är bara att välja, men tänk på att det är skattebetalarna som betalar! Kräv inte för mycket!”

Tänk efter, hur är det med dig själv, när du blir så gammal och skröplig att du är färdig för vårdbolagens omsorg ? Vill du då hellre ha en billig, kostnadseffektiv och vinstgivande vård som kostar skattebetalarna så litet som möjligt, eller vill du ha en vård med resurser?
Om du är liberal fundamentalist bör du välja det förstnämnda.

Människohandel betraktar de flesta av oss, även av liberalfundamentalister, som kriminell därför att vi skiljer på varor och människor och för att vi inser att ingen profitör ska sko sig på andra människors ofrihet och värnlöshet.

Nog har vi råd att betrakta våra åldringar som människor?


Om liberalfundamentalisternas första nya mantra i vårddebatten

DN Debatt

SvD Opinion

SvD Ledare

AB Ledare

DN
AB