När de liberala dogmerna inte stämmer med verkligheten

Borgerliga liberaldogmatiker gör nu försiktigt reträtt i frågan om privatisering inom äldreomsorgen.
Botemedlet är mer övervakning, fler inspektioner, bättre upphandling.
Men så långt som till att erkänna att privatiseringen kan leda till att avkstningskraven sätts före vårdkvalitén, så långt går man inte.
Det skulle nämligen inte stämma med dogmerna.

Det nya högermantrat är nu:
”Varken hur mycket pengar som satsas eller vem som driver äldreomsorg säger något bestämt om kvaliteten för de boende.” som dagens ledarskribent formulerar det i GP.
Och det är så sant som det är sagt.

Men det är inte det som frågan gäller.
Problemet inom välfärden är inte att enskilda privata företag som Carema inte sköter sig, och inte ens huruvida vårdbolag är privata eller kommunala.
Problemet är strukturellt.
Enligt de nyliberala dogmatikerna ska privatiseringen inte bara göra vården mer effektiv, öka valfriheten för ”kunderna” och sänka kostnaderna för skattebetalarna utan ska även ge företagens ägare skälig avkastning på deras investeringar.
(Diskussionen om vinst eller inte är enfaldig. Det handlar om hur de ev. vinterna används.)

Eftersom det privata vårdföretaget inte bara ska vinna de kommunala upphandlingarna utan också ska generera vinster till ägarna pressas priset så mycket att det går ut över kvaliteten, d.v.s. vården av de värdbehövande. Kostnaderna pressas genom att antalet anställda minskas, omsorgen minimeras och vårdmedlen bir billigare och sämre.
Och eftersom de offentligt ägda vårdföretagen måste konkurrera med de privata tvingas även de att pressa sina priser på samma sätt vilket går ut över vårdkvalitén över hela linjen.
De kommunala upphandlarna, kommunpolitiker och tjänstemän - oavsett om de är borgerligt styrda eller inte - väljer ju det vårdföretsg som offererar det lägsta priset och samtidigt lovar den bästa kvalitén.

Men den fråga som du aldrig får från makthavarna är hur mycket pengar du, som skattebetalare, är beredd att spara på vården av din gamla senila mamma.
Vad får hon kosta? Hur kan vården av henne bli billigare och mer lönsam?
Hur mycket kan du tjäna på att minska kostnaderna för vården av gamlingen?
Hur många vårdtimmar om dygnet kan du spara på henne för att få lägre skatt?
Vad kan du tjäna på att låta henne ligga i sina nedpissade blöjor i en dag i stället för att få torra inom åtminstone en timme?

Om det är privata eller kommunala företag som snålar in på resurserna spelar ingen roll.

”Hur mycket skattepengar som satsas på äldreomsorgen är tyvärr inte något tillförlitligt kvalitetsmått”, skriver GP:s ledarredaktör och citerar:
– Vi kan inte se något samband mellan kostnader och resultat. Det är så mycket som spelar in, som organisationsförändringar och ledarskap, säger Peter Nilsson, statistiker på SKL, till Aftonbladet.”

OK. Låt oss resonera på det sättet. Det innebär att tidningen GP inte behöver kosta 3382 kr i prenumeration. Tidningsledningen skulle, genom ” organisationsförändringar och ledarskap” kunna göra en lika bra eller bättre tidning för en tusenlapp mindre.

Kanske genom att minska på antalet redaktörer på ledarredaktionen.

DN

SvD

Expressen

SvD