Varför är politiska och ekonomiska makthavare så rädda för att löntagare organiserar sig?
I Kina är fria fackföreningar förbjudna. Strejkande hotas med fängelse. De svenska företagen gillar läget.
I många länder är det livsfarligt att kräva fackliga rättigheter.
101 fackligt aktiva mördades under förra året, enligt en rapport från Internationella fackliga samarbetsorganisationen, IFS. Det är en ökning med 30 procent från året innan.
Förutom morden utsätts tiotusentals arbetstagare för hot, misshandel, sexuella trakasserier och avsked för att de engagerat sig fackligt.
I länder som Algeriet, Indien och Egypten bestraffades arbetstagare som demonstrerade mot uteblivna löner eller försämringar med misshandel och arresteringar.
(I IFS ingår fria och demokratiska fackliga organisationer från 155 länder.)
Läs mer om rapporten på IFS hemsida
Eller på Fackliga rättigheter nu
I Sverige råder, på gott och ont, ett samförstånd på arbetsmarknaden. I år lyckades arbetsgivare och löntagare, trots ett hårt arbetsmarknadsläge, komma överens om avtal som parterna är nöjda med.
Stabiliteten på arbetsmarknaden beror till stor del på ”den svenska modellen” som innebär starka välorganiserade fackföreningar i förening med ett socialdemokratiskt parti. Denna fackligt-politiska samverkan har i över hundra år givit löntagarna tillräcklig styrka mot kapitalintressena. Den styrkan har lett till att två jämbördiga parter tvingas lösa sina motsättningar genom förhandlingar.
I många länder måste löntagarnas organisationer ta till mer uppseendeväckande metoder för att hävda sina intressen.
En facklig organisation i Sverige som avvisar ”den svenska modellen” är SAC.
För några år sedan närmade sig SAC ett erkännande av ”den svenska modellen” men den ideologiska utvecklingen bröts när mer anarkistiskt inriktade krafter tog över organisationen.
I dagarna anklagas SAC för utpressning och maffiafasoner.
DN
SR
SR
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
3 kommentarer:
Du får fråga Lars Ohly, han borde veta efter sitt "förhållande" med DDR... i kommunistiska länder förbjuder man fria fackföreningar (bland så mycket annat som förbjuds) ... go figure ...
LO är en korporativ fackförening, där arbetsgivare och representanten för fackföreningen blir vänner och dricker kaffe tillsammans.
Av egen arbetsgivarerfarenhet, samt mina släktingars erfarenhet (även arbetsgivare) kan jag säga att LO gynnar knappast arbetarna.
Deras representanter får "fina" löner, som betalas av arbetsgivarna och följer många gånger arbetsgivarnas vilkor.
När min syster ville göra sig av med en anställd för några år sedan, kontaktade han sin LO representant, som på en gång ställde sig på min sisters sida.
När en kommunalanställd som blivit rasistisk bemöt av sin närmaste chef, ville få hjälp för att göra en anmäla till DO, satte sig Kommunal högsta höna mot honom i stället "vem tror du att du är för att anmäla din arbetsgivare" sade hon. Listan ka vara stor.
I SAC finns inte såna representanter, makten kommer från medlemmarna själva och det är de som i slutandan beslutar hur man ska gå till väga. Detta är inte omtyckt i "arbetsgivarnas värld".
De vill gärna veta var de har arbetarna. Det är mycket enklare med LO medlemmar.
SAC är svår till detta. Då är den konkreta arbetaren som tvingas av arbetsgivarna till konflikt som har mera koll på vad fackföreningen gör, och blir själv aktör i konflikten.
Man blir inte tvungen att acceptera vad arbetsgivarna, tillsammans med LO-representanten bestämmer, man är med i beslutet.
Samtidigt motarbetas mera av arbetsgivarna vilka tvingar SAC till tuffare åtgärder.
Herr Mario, vad bygger du det här på?
"För några år sedan närmade sig SAC ett erkännande av ”den svenska modellen” men den ideologiska utvecklingen bröts när mer anarkistiskt inriktade krafter tog över organisationen.
I dagarna anklagas SAC för utpressning och maffiafasoner."
Jag har varit aktiv SAC-medlem i tretton år och förstår inte vad det är för anarkism du syftar på. Fult dessutom att insinuera att en påståd anarkism ger utslag i "utpressning och maffiafasoner". Det sistnämnda är lögner i propaganda mot papperslösa arbetare i deras kamp mot Berns skrupelfria exploatering.
Hälsningar
Joakim
Skicka en kommentar